Har under längre tid funderat på varför människor stör sig på min blotta existens.
Detta har smygit sig på. Bara en blick, några ord eller gester tycks ge många starka reaktioner. Av till syvene ingenting tar de åt sig och påpekar om mitt otrevliga bemötande. Många gånger har jag stått där bara som ett stort frågetecken utan att ha vare sig sagt eller gjort någonting sårande eller på annat vis bemött personen stötande.
Nuförttiden när detta sker tänker jag mig att mina energier är för starka inför personen ifråga och drar ner på intensiteten. Med enbart ett inre varande eller reglerande av energi upphör klagomålen och efter en stunds umgänge kan jag istället höra motsattsen, att jag är så lätt att göra med bla bla bla. Fast jag eg. inget gjort eller gjort annorlunda. Visst är det märkligt.
Ngn. till här som fått sig besvär med sina energier ?

Undrar
3stora

Jo, jag har mötts av arga blickar eller himlande ögon ibland bara jag går in i ett rum, men det sätter jag upp på nöjeskontot. Jag har inget problem med att somliga helt enkelt är allergiska mot mig. Jag är väl lite av en provocerare ibland, och det har jag inget emot. Annars är min uppenbarelse tämligen mild.

Vanligtvis lägger jag mig faktiskt vinn om att vara trevlig och skicka ut just trevliga vibbar runt mig, t.ex. lugn och ro, det är lättare att komma i kontakt med människor då!

Oftast är det människor med en fix världsbild, och med förstelnad rädsla inom sig som reagerar på mig. Och det utan att jag egentligen ens behöver öppna mun. Kanske är det så att vi släpar med oss en "medvetandebubbla" vare sig vi vill eller inte, och min medvetandebubbla stör deras helt omedvetet så de blir irriterade och otrygga, och då uppfattas jag som en synnerligen otrevlig person.

Jag reagerar också själv på andras energifält, jag kan tycka att människor som kräver väldigt mycket uppmärksamhet på ett subtilt sätt är obehagliga att vara i närheten av ("energitjuvar") men då är de ju snarare energifattiga, som svarta hål. Eller så är de bittra och aggressiva och aktivt krävande och då vill jag heller inte vara i närheten och behöva värja mig på ett energiplan. Detta är sådant jag kan plocka upp utan att jag pratar med personen, det märks ändå.

Tack för dom orden.
Ja det kanske är så att man får lära sig att leva med det. Har rätt nyligen blivit medveten om den men tacka för det så kan jag även göra ngt. bra av det likaså. Man får visst rollen som den som anpassar sig, den som styr upp energierna till det bättre så att säga. Tröttsamt ansvar men så är det väl visst ?

Ja, att "städa" energimässigt och att transformera stökiga och jobbiga energier är väl lite av vårat uppdrag här på jorden, vi som kan det... ;)

Jodå. Helt ok, men för min personliga del är det bara ännu ngt. påfrestande. Men i övr. lär jag väl blitt härdad nog. Med tiden känner jag väl mer genuin vilja och glädje inför det hela. Just nu skulle ngn. annan gott och väl kunna backa upp mig *hehe* Ja ush vad oansvarigt. :$

Trestora, visst känner jag igen din beskrivning. Under hela mitt liv har jag upptäckt att människor antingen gillar skarpt mig eller avskyr mig, ofta innan jag ens öppnat munnen. Detta var ett dilemma för mig eftersom min självbild sa mig att jag var snäll, vänlig, vidsynt, icke provokativ och diplomatisk. Det blev mycket märkligt när folk valde att avsky mig direkt och mycket tydligt. För mig var det svårt att förstå vad som hände och mitt självförtroende började svikta.

När jag tog upp detta fenomen med en arbetskamrat som är väl bevandrad i psykologi, fick jag svaret att min utstrålning (då menar jag inte skönhet :D ) är stark. Han föklarade vidare att vissa människor attraheras av styrka medan andra skräms av den och i mitt fall så påverkade jag varje rum jag steg in i. Han förundrades över jag själv var så omedveten om denna del av min personlighet.

Så nu är jag medveten om det. Och hanterar det genom att ge dom som inte gillar mig lite tid att se mig och lära känna mig, eller så struntar jag helt i vad dom tycker om mig, det beror på situationen.

Så för min del var detta en belastning tills jag insåg vad det handlade om. Idag är det nästan alltid en tillgång!

Hej Kraa

Jaa. Så har det varit för mig med och jag har också fått det nyligen ngt. förklarat
och jag tror att jag börjar haja och acceptera. Steg två är som sagt att lära sig att
hantera det och vända det till sin fördel, på köpet även till andras.

Tack för bekräftelsen. Känner mig plötsligt inte längre ensam om saken eller rättare
sagt förståelsen om den.

3stora

Visst är det så. Det är viktigt det du skriver ovan. Ett sådant exempel på att vända det till allas fördel kan jag bjuda på.

När jag började på mitt nuvarande jobb var min allra närmaste och viktigaste arbetskamrat mycket avisande mot mig, hon markerade hela tiden sin ställning och gjorde vad hon kunder för att trycka till mig, helst när andra hörde. Andra i min omgivning reagerade på hennes "elakhet" så även min chef som erbjöd sig att ta ett samtal med min kollega. Jag avböjde och bad att hon skulle få lite tid att lära känna mig så skulle det ordna sig, och så blev det. Idag är vi mycket nära och varma arbetskamrater, och jag är glad att hon inte blev ifrågasatt för sina reaktioner mot mig. No hard feelings :D

Om jag inte haft insikt om vad det handlade om hade vår arbetsrelation kunnat blir riktigt fel. Nu visste jag, och kunde vänta ut henne. Tack och lov!

Ja visst har man mer tålamod ju mer man förstår ! :D
Kanon.