Det finns ett sätt att låta sig helas av Jorden själv som är mycket enkelt. Det är otroligt effektivt och visar Jordens omvårdnad för dess egna livsformer. Ta och sök ett så gammalt/stort träd som du vet och gå och sätt dig under detta. Trädet hjälper gärna att få kontakt med jorden. Ta kontakt med den svartaste och jordnärmaste känslan som du hittar och vänd hela ditt medvetande som en spegel mot det svarta Jordmedvetandet. Låt spegla denna energi, eller låt denna energi komma upp från jorden in till dig. Spegla alla dina traumatiska / andra upplevelser som gjort ont. Jorden tar gärna hand och healar det som gör ont. Om du håller på med chakras, så spegla först din rot med denna teknik, och sedan speglar du sexuella centret till roten som speglar till jorden. Sedan magen mot sexuella mot jorden osv. Använd alla dina energi kroppar (om du har ett sådant system alltså) och spegla dem mot jorden. Det är viktigt att du är under ett träd eller på en så naturlig plats som möjligt, för att få en riktig kontakt med jorden.

En mera effektiv variant av detta är att göra en kista var man kan ligga, och ett luft-hål, och gräva när sig en meter eller så i jorden. Där ligger man då så länge som det behövs för att hela. Borde vara otroligt kraftigt. En annan ide är att gå ner i en grotta eller något dylikt var man får vara omringad av riktiga och levande jord-element.

Väntar bara att få fara bort från denna stad ut till naturen och förtsätta helnings prosessen!! :)

Hej!

Jag har lite frågor.

Vad händer om någon gör detta men gör "fel"? Kanske drar upp en massa gammalt som sedan är väldigt svårt att hantera? Är det inte bäst att först och främst samråda med sina hjälpandar innan man ger sig på något liknande, om man nu öht pysslar med självhelande?

Vad som är gott för någon kan ju vara illa för en annan. Tänker jag.

Jag tror iofs att man först och främst går i samråd med sina hjälpandar är ganska underförstått av de flesta som shamaniserar - för hur kan man annars shamanisera; utan andar ingen shaman :) och att det var därför Amur inte skrev det. Det är dock en jättebra poäng tycker jag laquesabe, för vet man inte detta KAN det gå snett och man blir lätt vilse i sina upplevelser.
Man må vara försiktig när man gör shamanskt arbete, vare sig det är för en själv eller ngn annan. Skit kan hända, och skit kan komma upp.. kanske vill man att det ska komma upp, kanske inte. Man gör det arbete man vet behöver göras.

Om man gör fel (snälla ni gör inte det :respect: )och får upp en massa skit som man inte kan hantera kan man be ngn annan om hjälp med att ta bort det. Ande, om man känner ngn sån, eller människa, om man känner ngn sån. Har man bra kontakt med sitt djur och sina hjälpare borde det inte vara ngt problem, eftersom de ofta varnar för saker, pekar på detaljer och styr en rätt då man är på villovägar.

Saknar man denna goda kontakt, tycker jag att den borde vara det första man tränar upp innan man ger sig på övriga resor och äventyr.

//Thomas

Med risk för att snurra iväg tråden åt fel håll (någon moderator kanske vill klippa?), så måste jag bara be dig att utveckla det du skrev, Thomas. Hur tränar man upp denna grundläggande goda kontakt med andarna utan att riskera några tokerier? Skulle vara väldigt tacksam för svar, även från andra än Thomas, såklart. :)

Appropå huvudinlägget känner jag f ö precis som du, Amur. Spontant har jag under hela mitt liv när något har varit knas ofta instinktivt lagt mig på marken med magen neråt och kännt hur jorden har andats med mig, ibland i flera timmar. Krama träd har också ofta varit till stor hjälp när jag har kännt mig ostadig, träd är så stadiga och bjuder gärna på sig själva om man närmar sig dem med respekt.

Hur? Väldigt försiktigt ;) skämt åsido; tillsammans med en god lärare eller annan kunnig som kan hjälpa och vägleda, är nog mitt första svar.

Annars tycker jag att resor till djuret är det primära. Fördjupa relationen. Att färdas till det, kalla på det, drömma fram det etc. Lära dig hur ni kommunicerar bäst med varandra.. lära känna varandra och era gränser, hur ni ska arbeta ihop; vad du ska göra, vad den ska göra etc.
Sen utvidga arbetet tillsammans med det och kanske söka andra andehjälpare som kan hjälpa med specifika saker.

Det är en god början, tycker jag. Andra har andra idéer.

//Thomas

Jag tycker att din beskrivning, amur, är en fantastisk inspiration! Jag har liknande upplevelser som gett mig mycket. Men jag tycker laquesabes tillägg är viktigt: att lyssna på de råd som är personliga och att vara öppen för att få vägledning till hur den egna påfyllningen av kraft ska ske.

Tyvärr, Thomas, ser jag inte det som att laquesabe påpekar något självklart för alla shamaniserande människor. Jag slås ofta av att vi inte riktigt tycks lita på informationen vi får i kontakten med andarna. Vi gör en liten resa och får ett klart och tydligt besked. Istället för att följa det sitter vi timmavis och analyserar och spekulerar kring det. Vi slutar med små frågetecken i medvetandet. Sedan lämnar vi det därhän- utan att låtit budskapet leda till handling.... Det är en vana jag noterar ganska ofta. Själv försöker jag att ta informationen som den är och låta den leda mig till handling utan att tro att jag i vanligt medvetandetillstånd ska kunna vara klokare än de som talade till mig i den icke-ordinära verkligheten.

Allt för ofta syns det hjälptekninker och ceremonier som är generaliserade, men egentligen bara har sitt ursprung i vad en enda individ behövde vid ett enda tillfälle. När jag tar del av sådana, är det viktigt för mig att se det som inspirerande exempel som hjälper mig att öppna mig för fler möjligheter. Men hur jag eller hur någon annan ska göra ska komma i ett eget budskap. /BotHild

"Allt för ofta syns det hjälptekninker och ceremonier som är generaliserade, men egentligen bara har sitt ursprung i vad en enda individ behövde vid ett enda tillfälle. När jag tar del av sådana, är det viktigt för mig att se det som inspirerande exempel som hjälper mig att öppna mig för fler möjligheter. Men hur jag eller hur någon annan ska göra ska komma i ett eget budskap."

Ja, det är precis så jag menar.

Jag har också gjort spontana helanden ute i naturen osv, och det var väl inte riktigt just det jag ifrågasatte utan dels detta med att ta fram gamla trauman och dels att det kanska kan vara "onödigt" att använda sig av något som någon helt annan person har fått till sig som råd och bot, som Bothild påpekar. I avseendet att om man har ett seriöst problem ska man kanske resa på lösningen för just det problemet, liksom. Ursäkta mig för min eventuella träighet! :/

Jag tycker inte heller att det är något självklart och underförstått för folk i allmänhet och i synnerhet inte för de som nyligen börjat praktisera shamanism.

Heips. Vet ej om det går att göra fel, särskilt inte om man sitter under ett gammalt stort träd som drar up en massa jord-energi. Det jag upplevde var att Moder Jord är den bästa healare jag NÅGONSIN träffat på. Hon visste alla saker, alla känslor, alla andras känslor osv. Det var bara att ge Henne chansen att göra det. Hennes helande var till och med mera omfattande än alla ljus-varelse och guda upplevelser jag haft. För första gången förståd jag vad okonditionerad kärlek är. Om jag kunde flyga skulle jag simma i hennes luft :respect: :respect: :respect: (Som Don Genaro i Castanedas bok :) )

Måste säga själv att jag blivit reippad i arslet som 4-åring, och tittande på alla konstiga realiteter som kommit från det och den smärta och alla konstiga personligheter börjande från Kristus ända till Gud och alla människor på jorden själv så måste jag nog säga att det var väldigt trevligt att se att det fanns en varelse som förstod precis allting jag upplevt, som till och med förstod att det tar en 'stund' att heala något sådant. 100% precision kan man ju säga :respect: :respect: :respect: :lol:

BotHild, laquesabe har givetvis rätt då ni säger att det inte är självklart för alla shamansierande människor. Uttryckte mig nog lite fel, för jag menade de som hade vana, och var erfarna resenärer :$

Exaktamente w00t

Amur: Det ryms så mycket kärlek och styrka i det du beskriver! Tänk vilken visdom som fanns inom dig och som kunde leda dig till det som kunde hjälpa dig att helas och läkas. Jag tycker om att du delar med dig av den erfarenheten. Och jag kan känna igen trädens styrka. Att få vila vid ett träd och känna mig helt sedd och buren.... Få saker kan jämföras med det för mig. Tack för att du delar med dig!

Det härliga med det du skriver tycker jag visar just på det vi kommit in på som förbehåll. Vi kan inspireras av varandras erfarenheter, men till syvende och sist är det vårt inre som kommunicerar direkt med andarna omkring oss, och vi kan låta oss ledas till det som är stärkande. Precis som vi genom att lita till våra egna signaler också kan avgöra om vi ska hålla oss ifrån något. Det som varit fantastiskt stärkande för någon annan skulle kunna vara försvagande för mig.

Har ni andra erfarenheter som liknar Amurs? Hur "visste" ni att det skulle vara bra för er? Finns det sådant ni hört att andra varit hjälpta av med som inte varit rätt för er?


Thomas: Jag har dock mött många vana och erfarna resenärer, som förvånat mig med att inte lita på budskapen i sina egna resor tillräckligt mycket för att ta dem för vad de är. Det var de jag tänkte på när jag skrev, inte nya entusiaster. Hos nya är det självklart att vilja prata mycket om resorna och försöka förstå dem med sitt ordinära medvetande- och väldigt sunt dessutom. Det är ju ett sätt att utforska något nytt med de verktyg man redan behärskar hyfsat- det vana medvetandets förnuft.
Den är här tråden fick ett intressant stickspår. Vi kanske ska dela på det om vi ska fortsätta.

/BotHild

Amur: Jag kan bara hålla med BotHild i att det du skriver är fantastiskt insirerande! Jag får en väldigt stark känsla av det bara genom att läsa din text. Underbart att du delar med dig på det här sättet, tack ska du ha.

Problemet med resor och ande kontaker av olika slag är att vi människor verkar vilja överanalysera det budskap som kommer...En viktig sak att komma i håg är att andrana talar rakt... Det går att ta dom på orden men itsället för att bara ta upplevlesen för vad den är så vill vi gärna sätta in våra egna värderingar och våra egan tolkningar... Ofast ser man mötena för större än vad dom är... Min lärare sa en gång till mig när jag berättade om det (STORA STORA) mötet jag haft, väntade mig att han skulle bli lika impad av det jag berättade som jag blev av upplevelsen. Han tittade på mig ryckte lite på axlarna och jaha då var det väl det du upplevde (varken mer eller mindre) Berättar inte om själva upplevlesen för det är inte relevant utan det viktiga är att inte läsa mer i en upplevelse än det man känner just då men upplever den... Den är varken mer eller mindre... Andaran talar inte ett annat språk utan det är vi som över tolkar....

En annan sak som jag har upptäckt är jätte viktigt speciellt när man jobbar direkt med jorden och dess energier( men även annars oxå) är att inte glöma att visa respekt och tacksamhet fråga innan man tar energi och erbjud nått tillbaka som tack för hjälpen till exempel...I byn jag är uppväxt i finns ett träd som talar aldeless speciellt... Det hyser rum åt mången insekt och är starkt och fullt av energi... Dit brukar jag gå för att få kraft... Glömmer aldrig att tacka för den energi det ger när jag går förbi och när jag står för att samla kraft så visar jag min tacksamhet... Det är otroligt viktigt... Att bara ta för givet att dom ska ge oss människor en massa utan att få respekt tillbaka kan straffa sig i längden...Straffa sig på sånt sätt att det en dag kanske inte ger dig den kraft man är van... Så glöm inte tacksamhet och respekt... Med det kommer man långt och man får många många svar...Att vända sig till naturen för att få energi är för mig helt naturligt (haha)...Det finns inget annat ställe där jag kan få så mycket kraft,lung,ro och frid jag alla känslor finns där...

Vilken fin tråd om moder jord och hur bl a träd finns till vår hjälp. Och detta du framför Amk om hur viktig det är att visa respekt och tacksamhet kan jag blott instämma i. Låt ödmjukheten flöda inför det stora faktum att vi är barn av moder jord och hennes sköna växtlighet. Ber vi om hjälp, får vi det. Går vi vilsna i livet, finner vi tröst och avslappning. Blir vi sjuka, läker hon oss med sina örter.

När vi gör resor och tar kontakt med andarna är det viktigt att vi förankrar oss väl i moder jord. Då känner man ett skydd, en harmoni och balans och har lättare för att se och förstå det som andarna vill förmedla när man gör sina resor.

Jag tror också på att man inte ska överanalysera ting vi upplever. Det är enklare att bara mjukt ta emot dom ting som förmedlas till oss. Om vi inte på en gång förstår meningen, så släpp det för stunden och var säker på att vi för eller senare kommer att förstå allt eftersom vi mognar och kan ta till oss. Att grubbla gör en bara osäker.

Minns när jag för länge sedan hade min första medvetna kontakt med ett stort och mycket vackert träd, en lind som växte frodigt i min trädgård. En vinterkväll stod jag som vanligt och beundrade linden där rimmfrosten lagt sig tjock i grenverket likt milliontals glittrande diamanter, upplysta av stall lampans sken. En kväll då jag var sorgmodig till humöret och gråten värkte i strupen, fick jag till mig en känsla att jag skulle gå bort till linden och slå armarna om stammen och luta kinden mot den skrovliga barken. Tårarna som kom förlöste mitt sorgmod och jag kände en tröst och trygghet strömma emot mig från trädet. Vad som jag upplevde som ännu mer märkligt den gången var att jag kände värme från stammen mot min kropp och min kind och jag var förundrad. Det var kallt och frost och ändå kände jag värme ifrån barken på stammen. Man skulle lätt kunna tänka att det var min egen kropp som värmde upp barken, men det var det inte. För värmen flödade liksom emot mig som små energispiraler ifrån trädet. Efter det hade jag många underbara upplevelser med både det trädet och andra.

Vilken underbar upplevelse!
Träd ger väldigt mycket tycker jag också, kramar gärna både tall och gran ;-)

Härlig tråd.

Ja... mången träd har fyllt funktioner i mitt liv.
Jag har en känsla av olika energier i olika sorters träd och upplever granar lugna och trygga, att krama, tanka och få tröst hos. Björkar däremot har jag ett helt annat förhållande till. Björkar kramas jag inte med... men jag bara måste stryka med handen över stammen... smeka det skira i en ungbjörk är ... sensuellt ;)

Vilken rikedom vi har i våra liv - vi som förstår att umgås med naturen i flera dimensioner. Det är jag tacksam för att få uppleva... trädandarna m.m.


Du varma och trygga
skyddande gran
Dig ser man inte så mycket,
här... i stan

Men med kontinuitet, jag uppsöker dig
Umgås en stund - det är bra för mig

Vilar en stund i det trygga
Upplåter ådran till en mygga
Lyssnar och landar - riktig medicin
Där är livet, lusten - ett ädelt vin