En av de vackraste platser jag beskådat är en plats där jag på allvar hälsade solen välkommen.
Platsen finns ett stenkast utanför Oxie i Skåne, eller en cyckelväg utanför Malmö. Den vackra platsen pryds av en Kungshög från Bronsåldern som ännu inte är bortom all räddning..
Det var på denna gravhäll som jag skådade österns andar i ett underbart ljusrött sken hjälpa solen upp. Här satt jag och levde rövare. Sjöng och dansade, tillräckligt för att den vänlige bonden några hundra meter bort begav sig ut för att påtala oljudet. Men det hela löste löste sig ganska snart och jag kunde sjunga färdigt.

Så har ni chans att bevista Kungshögen så var snar till att ge heder åt konungen men för all del glöm inte att göra er vistelse känd för bonden annars kanske er resa blir kort.. ;)

Hah hah, en mustig berättelse Hedning! Du får ta ig dit någon gång så kan vi sjunga dubbel kör för både konung och odalman!

Mvh,
Thomas

Hej alla!
Kom nu ihåg att ett ställe som är en kraftplats för EN, inte behöver vara en kraftplats för en annan. En kraftplats behöver inte alls vara vacker eller speciell, när du väl finner den så vet du. Sedan kan ju en del platser vara goda ställen att hålla trummöten på osv. men din egen kraftplats är din egen.

Visst är det så Ramunder, det finns bägge (och fler!) sorter.

Vissa kraftplatser är platser av kraft bara för den enkelte, andra är kraftplatser för alla. En tredje sort jag lärt mig om är de platser som inte är ämnad för mänskan alls, utan heligdom endast för andarna.

Spännande arbete detta!

Mvh,
Thomas