Många i väst är så påverkade av "det-finns-alltid-bara-en-vinnare"-kultur / "det-finns-alltid-bara-ett-rätt-alternativ"-kultur. Vi ser så mycket på sånt så vi tror tillslut att verkligheten är på det sättet. Som sport t.ex. All sport i OS eller VM har bara en enskild vinnare alternativt ett vinnarlag som tar hem segern i varje gren. Men i verkligheten finns det faktiskt sporter där alla är segrare/vinnare - t.ex. vissa former av dykning, klättring, fallskärmshoppning, osv. Tävlingsmomentet kan ändå finnas kvar: man kan tävla i hur bra det känns, och/eller så kan man tävla i om man når extas eller ej. Eller så kan man tävla i: att alla i laget ska överleva teamdyket, teamhoppet, eller teamklättringen. Inte för att det är något fel med att dö - jag tycker det är helt ok att dö (och inte bara ok: att det är en av de mest oerhörda stunderna i livet). Inte för att man kanske ska brotta bort döden hela tiden. MEN - EN DAG, ETT NATT-TEAMDYK, KAN MAN VÄL, EN ENDA NATT, FÅ TÄVLA MOT DÖDEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Att hela tiden undvika döden rimmar inte för mig. Men om man vill ha en begränsad tidperiod där man vill ha en tävlingsform som inte bara har en vinnare - då kan man, om man vill, välja att ha det.


resande

edit: lägger till ett Ps.
Ps. Samtidigt vill jag inte framhålla att jag tycker shamanism är något annat än ensamhetens (etc) väg. Samtidigt tycker jag att trumcirklar är något av det bästa jag kan göra med min tid.

Enig! Vår kultur är ingen kul bur. Mer grön & andlig anarki åt folket!

Så bra! Då ses vi på norrlandsträffen den 8-10 sept då!? :D

//Thomas

:) Håller bara med! Min trumcirkel är min andra familj!