Ja, vad kallar man siarformen där man tar en väve saker ur en skål, kastar iväg det och läser av hur de hamnar och vilka grejjer kommer upp?

Sia ur skrammelskål eller skrammel i en skål är ju kanske inte precis den rätta benämningen :lol: Även om det är det man gör! B)

Förr i tiden och även idag så har man normalt ben i skålen, jag har modaniserat min lite, även om syget efter ben finns :lol: :lol:

Det påminner ju lite om att läsa runor, fast utan runor då. De gånger jag sett runläsning är det träbitar med inkarvade runtecken (kan det vara benbitar också?), som läsaren håller i handen och strör ut över bordet. Jag kan inget av värde om runor. Det finns väl en och annan tråd att läsa mer om dom i här på Trolltrumman. Men man kan ju tänka sig att siarkonsten du ägnar dig år Xrunan har sina rötter i runläsningen, och att själva runorna efter hand försvunnit. Kanske vid kristnandet av landet, då runläsningen säkert inte sågs med blida ögon. Istället var runläsarna kanske hänvisade till att ladda benbitar eller andra föremål med betydelse (kanske de laddade vart och ett av föremålen en runa var- som magiskt osynligt bleck). Kanske är det vad du har tänkt på när du har get dig själv Xrunan som namn?

Kan det ligga något i denna gissning? Det skulle i varje fall göra sig bra i en roman, eller hur? Mvh BotHild