Jag har läst inläggen här på trolltrumman ett tag med stor behållning. Jag har varit intresserad av frågor som ni berör sedan många år. Jag är som mitt tagna namn här antyder en skrivbords krigare. Har inte sett så mycket ännu men har endel idéer ändå. Jag kommer kanske inte att vara så aktiv i fortsättningen heller... Man vet ju inte men jag kommer om allt vill sig väl att bli mer aktiv i mitt liv på "min väg"...

Till trolltrumman hittade jag då jag googlade på några av de kända profiler som jag stött på i Stockholms krets av runmagiker med shamansk inriktning. Jag är ingen riktig viking nörd men tycker att man får väl hålla sig till sin egen tradition så långt det gå och inte "ta" för mycket av urbefolkningarna runt om i världen. Jag tycker nämligen som princip att de har full rätt till sina specifika kulturyttringar och om de tar illa vid sig av kulturella lån (eller stölder som de ofta ser det som) är inte "västerlänningen" den med de starka korten på hand... Om ni förstår.

Vad jag tror mest på i dessa sammanhang är väl vad som brukar kallas "core shamanism". Kärnan i den är det samma som kärnan i att vara människa för mig. Man behöver väl inte låna så mycket från andra kulturer. De har sin syn på världen som vi ej helt kan förstå. Vad vi menar med shamanism och shaman är nog inte det samma som vad urbefolkningarnas medicinmän och religion/andlighet innebär för dem. Jag är idag mindre benägen att tänka i dessa lånade termer utan vill hellre låta upplevelsen av livet vara en väg som inte kan skiljas från det andliga eller heliga.

I min syn på verkligheten håller allt ihop i en helhet som ej har varken mig själv, min kultur eller ens andra människor i sin absoluta mittpunkt. Jag tror på den abstrakta, "ultimata" verkligheten som finns under (/över?) vad vi kan skönja med våra (relativt sett) grova sinnen. Vi ser inte alla färger som finns att se, luktar ej aromer som de egentligen kunde upplevas, känner ej allt vad som kännas kan. Vi kan inte annat än att döma världen efter våra egna måttstockar men min tro är att det går att förnimma något bortom våra futtiga domäner och skrapa lite på ytan av tillvarons fulla potential.

Någon kallade mig en gång för "space cadet", kan ni fatta varför? ^_^ Hehe... Nåja. Jag är förhållandevis jordnära och trist faktiskt. Studerar medicin och har en unge på två och ett halvt år. Vi får se om jag lyckas ratta in rätt våglängd för att passa in någorlunda här. ;) Jag kanske kan verka lite kantig ibland. Brukar skylla det på bristande erfarenhet av mänsklig kontakt. Antar att det är mest på skoj dock när jag säger så, men lite allvar finns i allt jag säger. (Och lite skojar jag alltid bland allt allvar...)

Väl mött. Hoppas jag har något att bidra med i diskussionerna. :)

/Klas

Välkommen hit!!

Hoppas du inte bara sitter vid din länstol och krigar utan kommer dig ut i skogen också då och då ;)

//Thomas

Tackar. :) Trevlig plats ni har skapat här.

Jodå. Skogen kallar. Kanske havet ännu mer. (Mest där havet möter land. "Riktig" sjömänniska är jag inte.)

Det blir nog mindre turer ut än jag skulle önska, får ta det när ungen växer sig större. Hoppas att jag närmsta åren kan börja jobba aktivt med shamanism igen. Mitt nick är mycket en påminnelse för mig själv att jag har mycket kvar att jobba på. Är långt från i mål med vad jag vill med mitt liv men är rätt nöjd hittills med hur allt artat sig. ^_^

Nyckeln till lycka är för mig att glädjas åt de små tingen och ej endast sträva efter de få ögonblicken av total närvaro och extas. Det är alla dessa små, nästan obetydliga ögonblick som tillsammans gör livet...

Havet möter land, ja jag är också en sån där hav-land-människa. Uppvuxen på Alnö vid hav och fiske från klipporna. Måsar och tät öskog full av svamp och bär. Saltlukt och tång mellan tårna.

Äh, skyll på ungen ;) ta med ditt barn ut vettja? Barn vill gärna vara barn i en vuxens vardag, så är det inga andra hinder kan ni kanske få en underbar tid tillsammans där ute!

Ja, det stora i det lilla och tvärt om. Helt enig.


//Thomas

Hej Armchair Warrior! Ser fram emot fler möten här i Trolltrumman framöver! /BotHild

Hej och tack BotHild. :)

Jag har så mycket mer än ungen att skylla på för min andliga och fysiska slapphet... ^_^ Viss självinsikt i läget har jag. ;) Min unge älskar stranden också men den är en bit bort för närvarande. Inte för att det är avgörande i sammanhanget. Större problem är mitt pågående projekt att vara en någorlunda "lyckad" samhällsmedborgare (tillslut efter ett antal års vägran att göra sådant) och klara utbildning och skaffa jobb så småningom.

När jag var yngre och först blev intresserad av shamanism ville jag bara ut i skogen och vandra och struntade helt i alla saker man "skulle". (Jag hade en fantastisk tid men min familj imploderade så småningom på min i retrospektivt sett, rätt tillfälliga lycka. Därav min väl utvecklade känsla för att man ej skall sticka ut så mycket i mängden.) Det är väl svårt med balansen ibland. Har lätt att helt ge mig hän i mina projekt. Just nu satsar jag på att vara världens bästa pappa och på att skaffa mig möjlighet att trots allt få en pension på ålderns höst... ^_^ Man kan inte alltid vara "fattig".