Hej alla kära trolltrummare!
Jag har ett akut problem.. jag fick just i ett telefonsamtal veta att min farbrors sambo mest troligt kommer dö inatt. Hon väntade barn och fick en hjärnblödning i förrgår, barnet blev utopererat igår, och hennes 12-åriga dotter och hennes äldre barn och syskon, samt min farbror är på plats på sjukhuset under natten för att se om hon klarar sig, läkarna tror dock inte det. Det kommer inte bli lätt för hennes yngsta dotter, och troligtvis inte hennes nyfödda heller om hon dör.
Jag tvivlar för mkt på mina shamanska kunskaper för att kunna göra något, därför skulle jag vara otroligt tacksam om någon som tror sig kunna försöka att göra någonting eller ge mig någon sorts råd, höra av sig till mig, redan ikväll då!

Kärleksfulla hälsningar /David!

[Edit: Tog bort tel-nummer, kanske inte kul det ligger ute för all framtid.]

Hej David,

mycket tråkigt att höra hur det gått. Försöker nå dig per telefon.

Såg detta medelande nu, hoppas att allt är väl. Ibnand så har större krafter mer att säga till om än vad vi människor har. Tilllit till de större krafterna och stötta upp det som kan stöttas upp är mitt råd.

*kramar om*

Nu såg jag detta. Är på jobbet (vilket gör att jag inte kan agera shamanskt just nu). Skickar mina böner till er allihopa. Tvivla inte, du kan!!
En stor varm kram till dig!

Hej David,
ringde dig igår kväll, men det var upptaget vilket inte förvånar mig under omständigheterna.

Böner och kraft är riktade i din och din familjs riktning!

Makterna med dig,

S_P

För ca: en timma sedan nu fick jag reda på att hon har avlidit. Jag har aldrig haft någon närmare relation till henne och hennes familj. Hon är relativt nyingift i släkten. Min farbror som är hennes man har jag inte heller någon närmre relation till tyvärr, vad som bekymrar mig allra främst är hur hennes yngsta dotter kommer ta detta. Hon har inte direkt någon i hennes närhet som hon kan ty sig till förutom hennes mamma, en ganska ensammen flicka. Vet detta för att min lillasyster umgås med henne ibland. Sedan att min farbror är ganska strulig och oansvarig, vilket är en av orsakerna till att de har haft ett väldigt otryggt liv med mycket bråk och omkringflytter under deras äktenskap, gör det hela inte bättre. Jag vet inte hur min farbror kommer kunna hantera detta, särskilt när han har en nyfödd bebis och en liten tjej på halsen, han som knappt kan ta hand om sig själv.
Jag kände egentligen knappt kvinnan, men det är detta som känns hemskt och får mig att känna att detta inte var det mest optimala som kunde hända efter allting.

Jag gjorde trots mitt eget tvivel på mig själv en resa igår kväll för att se om det fanns något jag kunde göra. Min upplevelse var följande:
Fick ett tips om att resa till min lärare för att söka råd och hjälp, och det kändes bra så jag gjorde det. Jag är rädd under hela resan, får små spasmer i kroppen och känner mig av någon anledning orolig, hör saker i rummet och "vaknar upp till rummer igen" hela tiden. Försöker lugna ner mig med närvaron av mitt kraftdjur och fokusera hårdare på vad jag var där för att göra, vilket hjälper litegrann.
Kommer upp i tornet där min lärare sitter, han leder mig in i ett rum där jag aldrig tidigare vart, där jag förstår att hon är, min farbrors då fortfarande levande fru. Jag försöker fråga henne om jag kan hjälpa henne etc, men allt är så otroligt grumligt, jag tappar koncentrationen och börjar tänka en massa, men kommer tillbaka. Förstår inte vad som händer riktigt, min lärare står bakom oss, och jag får ingen direkt kommunikation. Det är lugnt i rummet, får en känsla av att min lärare har allt under uppsikt och att allting är som det ska vara av någon anledning. Kramar om henne, och ser på baksidan av hennes huvud svarta tentakler som spretar ut, jag för min hand mot dem för att dra ut dem eller nånting, men jag blir hindrad, både av henne och min lärare får jag känslan av. Jag kommer ingen vart.. inget händer, tillslut leder min lärare ut mig till dörren, och resan tillbaka börjar.

En vänlig själ här på forumet (vill inte omnämna någon jag ej frågat, träd fram om ni vill) provade göra en resa för att ta reda på vad som kunde göras, men fick samma känsla, av att det inte var upp till hon (som reste) att göra något, och att det här är hennes eget beslut, att hon ska dö. Det var en fluga eller liknande i rummet som kom och störde henne hela tiden med, så att hon "vaknade upp" hela tiden.

Jag tänker att jag förmodligen var för påverkad av hennes historia innan jag reste så att min egen blev väldigt påverkad av det, så jag visste varken ut eller in.
Jag satt med en deltagarlista på de personer som jag gått en shamankurs med nyligt, och funderade på vilka jag skulle ringa, Klockan var elva på kvällen och det kändes minst sagt dumt att ringa runt till folk jag träffat en gång och be dem hjälpa mig rädda livet på en person. Kändes som att jag inte ville belasta folk, det är ju en ganska stor och känslig grej jag drar in folk i, därför kändes det bra att det ringde folk här från forumet, för då var det ju valfritt att ringa liksom. Det kändes också (och känns) så overkligt på något sätt, liksom att är det verkligen sant att hon är döende, vet min pappa så mkt, eller har bara han förstorat upp det, och det ena efter det andra.
Men samtidigt så tänkte jag att det här handlar om liv så rädsla får inte stå i vägen här. Dock så valde jag med omsorg vilka jag vågade ringa till, många svarade inte då det var sent såklart. Fick dock knappt tag i någon av de jag ringde, var i o f s inte så många egentligen, och vissa kom jag mig inte för att ringa.

Två personer från trolltrumman ringde mig under kvällen, varav en gjorde ovan nämnda resa, och en annan lugnade ned mig med att samtala med mig och gjorde det lättare för mig att förhålla mig till situationen.
Pratade även med en vän till mig som skickade healing till henne.
Oerhört förvirrad men med inställningen att min resa kanske ändå var "på riktigt", att det jag upplevde är något jag bör ta på allvar och att jag faktiskt inte får göra något, att det är hennes absoluta beslut.
Snart så blev jag väldigt trött och fick för mig att jag inte kunde göra mer den kvällen, mer eller mindre viss om att hon skulle dö.

På morgonen fick jag beskedet att hon fortfarande levde...

En av personerna jag provade ringa kvällen innan ringde upp mig, och även hon skulle skicka healing.

Sedan ringde även en annan trolltrummemedlem, som tyckte att man borde försöka hjälpa henne på bästa sätt. Att i vissa fall så kan personen vara så förvirrad av dödsångest etc att hon nekar hjälp när man reser och frågar. Han skulle göra en resa senare på dagen för att se vad som kunde göras, om hon verkligen hade bestämt sig för att dö så skulle den kraft vi gav henne hjälpa henne att gå vidare, och om hon ville bli frisk så skulle det kunna hjälpa henne med det kanske.

Får på eftermiddagen ett samtal från ytterligare en trolltrumma som erbjuder sig att göra en resa nu i afton för att hjälpa till.

Knappt en timma efter får jag samtalet, att hon är död.

Jag skäms ganska mycket för att jag inte ringde runt till fler människor jag kommit i kontakt med som sysslar med shamanskt arbete, att jag var rädd igår att ringa och störa folk, jag tänker hon inte alls skulle ha dött nu, att det inte alls var meningen, men att hon inte hade kraften att vinna över sjukdomen, tumören som hjärnblödningen visade sig vara, men att det hade kunnat gå att förhindra om jag bara hade legat i hårdare. Istället har jag spenderat dagen på stan med att affischera till ett evenemang jag håller på att arrangera. Jag förstår inte hur dum man kan vara, och det var precis det här jag förutspådde, jag tänkte att om det här skulle inträffa så skulle jag ha väldigt svårt att leva med det.
Jag tänker att hon kan hända hade gått att rädda, men jag var för vek för att styra upp det helt enkelt. Fyfan.

Jag är oerhört tacksam särskilt ni som jag samtalat med och som hjälpt mig med både resor och genom att prata med mig, och ni som visar omtanke och kärlek här på forumet!

:respect: Enormt häftigt att ni finns!

Jag skall samtala med ett par personer senare ikväll som jag tror har rest, och höra hur det gick och vad de upplevde. jag förväntar mig ingenting alls, bara omtanken är så enormt mäktig!

Jag vet inte vad som händer nu... jag vet inte om jag kommer smälta detta i första hand, min egen oförmåga att förstå när det verkligen gäller och är verklighet har verkligen gått över gränsen i detta fall, tror jag, jag vet inte ens om jag verkligen känner så mkt negativt över det, jag känner ingenting, har ingen aning om något just nu, det är konstigt. Vi får se.. återkommer troligtvis med fortsättning..

Jag vet att gårdagens fullmåneresa var på temat att hjälpa de döda över till andra sidan.. jag ska nog resa ikväll och se om jag kan få reda på hur det går för henne, om jag kan få veta något mer, om jag kan hjälpa henne. Men troligtvis inte, mina upplevelser är så grumliga, får se hur det går.. Skulle så gärna vilja veta varför det här skedde, varför hon lämnar de här människorna i sticket, om det på något sätt var hennes eget val på något sätt, som jag tidigare fått indikationer på, eller om det var någon högre makt som slet iväg henne i något syfte, liksom allt som går att veta vore så otroligt värdefullt, särskillt så jag vet vad jag ska säga till hennes dotter, på något sätt måste jag se till att hon kommer till rätta, få henne att förstå och läka det här...

Kärlek till er alla!

Det blir nog alltid så mer eller mindre när någon dör, de som finns kvar rannskar sig själva och undrar om man inte kunnat lyfta sig i håret så att den andra fått leva...

Men det tjänar ingenting till, det tar bara en massa kraft och energi, lägg den på något bättre istället.

Jag försökte ju rädda livet på min syster, och misslyckades kapitalt. Jag har fått acceptera att det inte är mitt fel att hon dog. Att älta om det inte hade gått att rädda henne om jag bara gjort så och så är att ge bort min kraft och bli ett offer. Hårt men sant. Nu får jag istället bära den intensiva smärtan över att jag var maktlös. Men den smärtan ger paradoxalt nog kraft, skulden gör mindre ont men kan bli till en tärande flykt undan verkligheten.

Vet du , så massiva hjärnblödningar är inte att leka med, jag tror nog att när väl blödningen var ett faktum så fanns det ingenting du eller någon annan kunde göra, hjärnan skadas inom loppet av några minuter. Kanske den enda hjälp hon kunde få var att släppa taget och gå vidare. Och det verkar ju som hon har fått den hjälpen.

Kanske låter jag hård, men jag tror inte vi kan få alla svar så länge vi trampar runt på vår jord. Gör det du behöver göra, men ta inte på dig någon skuld eller någon annans ansvar, det vinner ingen på. Ta hand om dig.

Det gör mig ont att du skäms för att du inte gjorde mer. Ibland känner vi oss "maktlösa" vilket jag inte tror att vi är, när vi upplever att vi inte kan påverka.

Jag var en av dom, du hade kunnat och kan ringa mig. Jag skriver mer i mail till dig.

Nej det är mycket möjligt att jag det inte gått att rädda henne i vilket fall, mest troligt till och med, och det är klart att det inte tjänar något till att älta mina misstag. Det jag inte gillar är att jag inte gjorde mitt bästa, om jag verkligen hade gjort det och det ändå inte gått hade det inte varit samma sak på nåt sätt. Men det känns som att jag lärt mig mycket av detta, och oroa er inte, det går ingen nöd på mig, det har säkerligen gett mig något, och säkerligen hände detta för lära personerna det egetnligen handlar om något, det är jag mer eller mindre övertygad om.

Igårkväll reste jag i syftet att ta reda på om jag kunde hjälpa henne på något sätt att gå vidare, se efter ifall det var något hon hade att förmedla till sina efterkommande, samt fråga varför hon egentligen dog, och om det verkligen hade gått att rädda henne. Särskilt det sista kanske var kanske lite onödigt att lägga energi på egentligen, fick hursomhelst inget svar på det heller. Upplevde att jag mötte en påfågel som gav mig en står fjäder, mitt kraftdjur tog med mig till en grotta bredvid en flod, där jag mötte henne. Svepte fjädern över hennes kropp, tvättade såren efter sjukdomen med den. Fick dock inga svar på några av mina frågor. Sedan på tillbaka vägen när jag kom tillbaka till mitt "landningsställe" i undervärlden så stor det en stor gammeldags garderob där. När jag öppnade den välde det ut pengar samt en liten bebis, det jobbiga var att just då slutade trumningen, och mitt kraftdjur och en annan andehjälpare tog hand om den, så jag hann aldrig förstå vad det handlade om för något.

Hursomhelst... har ni någonsin varit med om en liknande situation som denna? Skulle ni ha lagt er energi den närmsta tiden på att kontakta alla ni visste höll på med shamanism, healing etc. som kunde tänkas hjälpa till för att försöka rädda personen? Vore givande att höra hur andra resonerar, jag vet fortfarande inte hur jag skulle reagera nästa gång nåt sånt här händer, jag vet hur jag vill reagera, men det är inte alltid man fungerar som man vill.

Tack igen för ert stöd allihopa!

Kommer inte ha tillgång till dator under helgen, så om jag är seg på att svara på eventuella svar så vet ni varför =)

Må bäst!