Det är helt okej att folk ger tips om platser med kraft, men kom ihåg att du själv kan gå ut och hitta din egen kraftplats. Det behöver inte vara ett vackert ställe eller uppfylla en hel massa kriterier, när du väl hittar det så VET du. Denna plats kan du alltid återvända till, i den här världen eller i resor. Nu har jag ett ställe hemma i Finland, som är svårt att komma till, plus att jag inte reser hem så ofta, så nu ska jag ut och finna ett annat här i Danmark. Din kraftplats är också ett bra ställe för utesittningar, något jag inte prövat ännu...

Javisst är det så! Manhittar sina ställen, det finns runt om en, oavsett var man bor
så kan man hitta sin plats!
Jag själv har treplatser runt om där jag bor, alla sammanlänkade med bergoch de krafter jag förväntar mig att finna just där
Vilka platser har ni? :)
Nyfiken B)

;) Tack Yrre! Om två veckor ska jag ut med min nya trumma i min helt nya trumgrupp i skogen! Hoppas att jag hittar en bra plats...
Kramar!

Min kraftplats är där jag är :lol: men var jag trivs är där det finns vatten och skog. Gärna fiskmåsar, spindlar, myror, några mygg är oxå ok, o alla andra djur oxå. :?

Men en kraftplats är väl en plats där man känner sig extra trygg och "mäktig" att utföra sitt värv? Har du ingen mer specifik lokal där du trivs, kankske ett speciellt berg eller just "den" träddungen?

Jag till exempel känner mig mycket kraftigare här uppe i norr än i skåne där jag bott ett tag. Känner att energierna är mer i fas med mig här.

-Nils

Näe, har aldrig varit berående av plats, men däremot avskildhet. Att det ska inte vara alltför många där.. och inga alls får va där ibland, helt berående på vad jag gör... Kraftplats är en del av ritualskapande vilka snärjer en in i ramar.. Jag trivs inte i stora städer, men mindre går bra..

Ritualer förstärker, ritual är en vanemönster vilket ger en trygghet, men man ska även se baksidan. Ritualer binder en i ramar.

Jag är rituallös i den mån jag kan för att bibehålla så mycket frihet jag kan. Min kraftplats är där jag är för kraften flödar överallt (i mig och i min omgivning, men grundplattformen är alltid jag), jag är rituallös för min sinne är porten.

Jag saknar verktyg för även de binder, allt runtomkring mig är verktyg, varje sten från grusgång till skogsglänt, varje kvist från gården till skogen, varje vindpust har färdats genom alla delar du vill ha.. Varje rörelse i mig utanför mig och tanke är en del av kraften.

Som du beskriver din verklighet runt om dig så känns den helt ofokuserad. Du ser allt men vägrar binda dig till något. Visst om man är obunden och fri så finns det inga krav på en, men jag skulle inte nå dit jag vill komma med detta liv om jag skulle gå runt på det sättet.

Jag känner att jag har en/flera uppgifter här i livet och utan fokus skulle jag inte uppfylla/uppnå/utföra några av dessa. Vad en kraftplats då tjänar som är ett fokus åter igen, nästan på samma sätt som rituelen. Men kraftplatsen är snarare platsen för ritualen.

En ram är inget snärjande redskap, det är ett stöd. Visst allt för många ramar och man finner sig ståendes i ett dogmatiskt samhälle.


Ett citat från en kär vän

-Nils

Nils ;)
Ramlös ja, ofukuserad nej. Kravlös? Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Kraven och vägarna finns i mig.

Om man tar exemplet skolarbete. Alla är vi olika, vissa kan studera distans utan mall bara arbetsresultat krävs. Andra måste ha piskan över sig i skolbänken i ett klassrum.

En healer tex, om dennes healingspalts är endast vid en punkt i ett hus, den punkten blir till aska efter en brand, mister denne då sin healingsförmåga? Säg mig är det så? Om man tar bort ritualer och plats, finns det inget kvar då? Mitt svar är nej, man bär med sig det. Men det är kankse olikt för dig, alla är vi som sagt olika :?

mvh Warja

Nej och det har jag inte heller påstått.

Jag tycker att det verkar vara ett härligt och fritt sätt att förhålla sig till sin omgivning.
Men kanske inte riktigt ett sätt jag skulle känna mig trygg i.
Vi är alla olika...

Kan det inte vara så att ett tankesätt också är ett verktyg?

Mvh -nils

:D Nills, men tanken är i mig eller hur? Ja, det är ett verktyg. Känn i dig själv och finn att alla dessa verktyg finns i dig. Och du bara har gett dem ett utseende i fysiska tingen. Är det för att lägga distans till det du bär i dig? Om så, varför?

mvh Warja

:? *visk visk* jag täljer stavar, kanske ett behov av något även i mig, att parkera något utanför.. Ser en bild många gånger om en person vilket har en lång stav. Staven är en mittpunkt till kraften nedanför och ovanför.. Att själv stå som en pelare till det kan bli tungt, kankse därför jag täljer dem.. :blink:

Visst är det så att alla dessa underbara krafter finns inom oss :)

Men alla tingen har sin egna krafter också...

Platser likaså...

Att ge krafter fysisk form är inte vad som sker, snarare att se kraften i dess fysiska form. Jag omvandlar inte kraften till att bli fysisk, den finns redan där.

Jag tror inte att det är för att lägga en distans mellan det jag har innom mig, och mig själv som jag använder föremål, snarare så att de överbrygger klyftan som jag eller min fostran (skola, vänner, familj, omgivning, reklam osv.) har skapat.

Användandet av föremål eller platser är en slags upplysning till självet att kraften redan finns där. Om man sedan inte kan frångå att använda föremålet/platsen för att man tror att kraften endast finns där och i det, då hamnar vi i senariot du föreskriver.

-Nils

Jag har i alla fall hittat en plats här i Köpenhamns "Hareskov". Fick ett stort välkommen av skogen, dess djur och väsen. En underbar utesittning!

Nu skall jag ställa till det...

Du är själv en kraftplats...
och dessutom...
en kraftplats kan finnas var som helst, alltså både i stan och på landet och i vildmarken

När jag var på kurs i somras så ombads vi hitta en kraftplats. Till min stora förvåning hamnade jag bland bråte precis bakom kurshuset och inte alls två km därifrån på någon kulle. Ändå visade det sig vara en perfekt kraftplats som var helt i övernstämmelse med vad jag behövde arbeta med. Jag satt tillochmed ute där och det fungerade över all förväntan.
När någon annan sen sa att de fått en plats på ett socialt olämpligt ställe och undrade vad han skulle göra, svarade kursledaren att han skulle gå till platsen och be den peka ut en annan likvärdig plats som kunde fungera för det arbete som skulle göras. Det fungerade uppenbart det med.

Kram
Pathfinder

Hmm, även om det må vara sant att vi på ett sätt är det så kanske vi för enkelhetens skull inte ska snöa in oss i att "vi är kraftplatser" etc, utan låta ordet vara och betyda det det gör; en kraft-full plats (utanför oss själva) - annars blir det ju så konstigt att tala om saker och ting om orden tappar betydelsen helt :)

//Thomas

Jag må vara hur kraftfull som helst. Det är ändå så att jag upplever ökad kraft, större intensitet, ökat fokus, skarpare sinnesnärvaro med mera, när jag jag befinner mig på vissa platser. Det är också så att jag kan uppleva minskad kraft på andra platser. Som jag uppfattar verkligheten finns det alltså kraftplatser och "svagplatser".

Men, Pathfinder, jag tycker att du har en stor poäng i din beskrivning och det är att det är vår egen kraft och våra egna förmågor vi alltid har med oss. Om det är min inre kraft jag lär mig att förlita mig till, så har jag större chans att utföra ett helande arbete eller vad det nu är, även när de yttre omständigheterna inte är idealiska.

Än hur förtjusta vi är i något utanför oss, så är det till syvende och sist det vi har inom oss vi har att lita till. /BotHild

Bra poäng, viktigt att komma ihåg och bli påmind om detta! Då jag upptäckte dessa svagplatser (bra ord!) skydde jag dem som pesten, men nu på senare tid har jag faktiskt funnit ett användningsområde. De kan fungera som en slags andliga "blodtransfusionsmaskiner" - där man tappas på kraft för att sedan kunna uppsöka en bättre plats och jobba för påfyllnad av kraft igen.

Som det hörs är det väl inget man bör göra varje dag, eller för skojs skull, men jag har märkt att efter speciellt jobbiga behandlingar eller kriser i livet är det det enda som får mig igång och på plus igen. Kraftmässigt.

Nu har jag inte hittat ngn bra "svagplats" än i Skellefteå (förutom de vanliga småtjuvarna runt om i stadskärnan) så alla tips mottages glatt!

Visst är kunskapen vi besitter och den kraft-fullhet vi rår om värdefull och viktig i vårt arbete, men "utan andar, ingen shaman" och ensamma kan vi väl näppeligen shamanisera nå vidars bra? Andevärlden ligg utanför oss, och andarna likaså och det är dom jag jobbar med (och dom genom mig) både då det gäller helandearbete och kunskaps-sökande eller självutvecklande saker för att t.ex. fylla på kraft och överkomma svårigheter, nojor och bakslag. Jag litar på dom.

Ensam är jag bara en mycket klok och vacker man med trumma :lol:

//Thomas

Kraften som finns på en plats är den som söks vid att ha eller finna en specifik plats som kallas just "kraftplats"

Sedan att kraften finns i oss och över allt är tillhörande i ämnet. Men som Thomas säger, några ramar behövs när vi samtalar om olika ämnen.

Jag tänker oftast med en gång på att kraftplatser skall finnas eller finns mest i den växande naturen, inte i betongskogen. Är det så?

Ja, jag tycker iaf det. Betongskogen saknar riktigt användbara kraftplatser. Marken är inte fri att andas, jorden är uppbruten och genomborrad av kablar, rör och det läker ned elaka vätskor stup i ett.. mången kraftplats har försurnat och dött under sådana förhållanden tror jag. T.o.m. parkerna är symetriska, planterade och planerade. Men inget kan få ALL kraft att sluta sippra upp till ytan / komma ner från himlen / fara kors & tvärs - men jag tycker inte det kan jämföras med dem i de vilda.

Jag har flyttat runt en del, och bott i olika länder och i stora och små städer, och min erfarenhet är att där jag hittat de användbara, rena klara starka kraftplatserna är i skog och mark. Ju vildare och mer orörd; ju starkare platser.

En egenskap som jag märkt mig runt aktiva, starka kraftplatser är att de ofta markeras av, låt oss kalla det "avikande" natur. Ett superknotigt träd som vinklar sig i 90 grader, eller en stenformation som ser exakt ut som en samling fåglar, en bäck som grenar sig till att bli en "dubbelbäck" som rinner vid sidan av ig själv etc.

Alla plater är heliga, men vissa är mer heliga än andra, för att löst citera Jörgen I Eriksson.

//Thomas

Thomas: Jag håller med om att vi söker oss dit vi kan bäst få kontakt med de andar vi behöver. Men jag tror också det är viktigt att lita till att vi kan få kontakt med andarna utanför oss än var vi befinner oss och att den möjligheten ökar, ju med vana och erfarenhet. Till exempel tror jag att om jag en gång fått kontakt på en "kraftplats", har jag större möjligheter att få den kontakten någon annanstans senare. Men visst underlättar kraftplatser och kan vara en förutsättning för vissa arbeten.
Jag gillade din erfarenhet av att tappa ur energi, för att fylla på ny. Lite som jag själv regelbundet er blod, för att stimulera kroppens förnyelse av blodet.

Skalle-Per: Jag bor inne i sta'n och upplever inte lika mycket kraftskillnader. Eller rättare sagt, jag upplever inte mycket kraft alls. Varje gång jag har varit "ute" på landet gör det ont. Det känns som att jag inträder i döden. Det tar ett tag att vänja mig vid stadens frånvaro av skiftande liv och energier. Men visst finns det kraftplatser här inne också. Det känner jag efter ett tag när jag vant mig igen. Både platser som är avsedda för det och andra. Man kan ju inte precis gå in i en kyrka och genomföra en rit helt öppet, men det kan absolut vara en plats med kraft och stillhet. (I den mån jag kan göra mig fri från skiten som kyrkan kan innebära också)

Min lägenhet är en kraftplats, lucky me!!! :D /BotHild

Hej. Jag har fin kraftplats som inte är långt ifrån där jag bor. Där är jättegammla
träd (som berättar mycket) stora stenar och Där är jättehärligt att sitta
och bara suga i sig all, e då solen framme är det :respect: .
Sen har jag ju naturligtvis mina inre platser oxå dom är viktiga.....
:D

Hej.

Har en trevlig kraftplats här uppe i norra Sve. som ligger mig extra varmt om hjärtat. Stugan, har ännu inte hittat en bättre plats än här (ännu).
Ligger lagom avsides men ändå lätt att ta sig dit, och en härlig blandning av det mesta från naturen. Har en stor sjö brevid stugan och en porlande bäck som rinner till sjön. Finns berg några hundra meter bakom stugan och en helt fantastisk utsikt. Speciellt under sommaren då solen ligger precis ovanför horisonten med en bergskam under och solen som speglar sig i vattnet. Att bara sitta och njuta av detta finns inget bättre får så mycket kraft att jag orkar mig igenom nästan hela vintern i "storstaden" Luleå. Stugan ligger tak och lov längre norrut. Sedan under vintern har man alltid fjällen uppe i Kiruna, där jag får min energi under vintern.
Tycker därmot att städer suger mycket kraft och trivs inte riktigt bra i städer känns "instängt".

Hej du glade Trolltrummare
Givetvis vill man ha sina alldeles egna kraftplatser men ibland söker man starka platser från forna dar.
Många vet kanske redan om det men det tål att upprepas:
Riksantikvarieämbetet har ett sökhjälpmedel som kan vara rent vanebildande. Du kan med ett par tre klick på datorn hitta alla (registrerade) fornminnen runt om i vårt avlånga land.
Kräver att du har installerat Google Earth (gratis, finns på nätet).
http://www.kms.raa.se/cocoon/fmis-public/search.html
Lycka till
/ Grå Arne

Bra och användbar länk Grå Arne!
Jag får ibland lust att trava runt och känna av jordens "utstrålning" ;) , med utsträckta händer eller pekare och då är det kul att vara på riktigt gamla platser och denna länk kommer väl till pass, när anden anfaller på och minnet är glömt.

jag får nästan kraft från hela vår skog!
men man märker tydligt att vissa ställen ger mer kraft, ex vid de gammla revlyorna i skogen eller vis stupet!

roligt att du också har bott i finland!
jag bor här ennu XD!

Visst bär man kraften med sej och visst kan man nå kontakt med den andra verkligheten nästan överallt om man är lyhörd. Men för min del är kraftplatserna viktiga. Och jag behöver den ro och stillhet som naturen ger. Då fungerar det som bäst. I skog och mark har jag "mina" stigar, "mina" träd och "mina" starka platser.

Men något som förundrar mej är att det blir sån förändring på vintern. När snön täcker marken och när trädens grenar bygger vita bågar över stigarna så är det andra platser som talar till mej. Till viss del är det ett medvetet beslut då jag känner att jag inte vill leda andra till mina mest personliga ställen med mina fotspår. Men vintertid (med detta menar jag den mycket magiska tid då snötäcket förändrar allt) går jag till helt andra platser då dessa platser kallar på mej mycket starkare. I kväll blev jag stoppad i en glänta omgärdad av höga, snöklädda granar. Fick en distinkt känsla av att dom kände av min person, som om dom kollade om jag höll måttet. Tyvärr tappade jag fokus och därmed kontakten innan domen föll så jag går här i ovisshet. Får väl gå ut och prata med dom igen.

Är det någon mer av er som har samma känsla, att vintern förändrar era kraftplatser?
Vore kul att veta. / Grå Arne

Ja jag tycker också att det är stor skillnad mellan bar mark och snötäckt mark.
Jag känner en starkare kontakt med underjorden vid barmark... finner snötäcket, nästan som ett reellt täcke, som stoppar upp energin som brukar stiga ur marken... filtrerar... känner ett större lugn... samtidigt som det är något annat under vintern. Något lokaliserat till luftrummet... något tyst...

Någon som förstår hur jag menar? :blink:

Fylgja, vi är nog inne på samma linje.

Kom just in från en underbar stund i skogen. Men, precis som du skriver, det kommer högre ifrån. Träden och stjärnorna kallar mer än dom gör annars. Även den här verkligheten genomgår förändringar. Med årstiden, med vädret, med mej och min dagsform.
/ Grå Arne

Ja det är ju för härligt!
Var, om inte här, hittar man folk som förstår vad man menar! :D

Hej

ja, upplevelsen och mötet med den växande naturen, skogen etc är mig mycket olika beroende på årstiden.

Snön som nu finns även här i Stockholm på verkar, det blir ljusare, men även upplever jag det som att det blir lugnare. Vintervilan förstärks, inte bara av den ökade kylan, men snöns täcke omsluter till vilande inför vårens betecknigar.

Kraften finns över allt, inom dig och utanför dig, ja det håller jag med om. Men som mycket väl påpekat så behöver vi ibland viss typ av kraft, inte bara för att genomföra en rit/ceremoni och därmed är det relevant att finna dessa platser.

Tillskillnad från mer ritualiserad och formaliserade andlig organisationer såsom tex. kristendömmen som bygger och håller sig ofta till att bygga upp kraft eller forma kraften på en plats så att den passar för det som ämnas, så handlar ju naturtro/shamanismen om att söka sig till den typen/smaken/färgen/upplevelsen av kraft som vi är i behov av.

Många klocka och spännande ord har sagts och det jag skrivit kan vara onödigt, men jag tycker att det hör hemma i tråden och är osagt.

kramar

S_P

Vi ska komma ihåg att även träd och plantor inne i en stad har ett liv och en ande.
Jag bor i en storstad och älskar att komma ut i naturen, men har ändå kontakt med träd, buskar, duvor och kråkor inne i stan. Jag behöver dem och de behöver mig. Jag får kraft och energi från de kråkor jag möter på väg till jobbet i asfaltdjungeln. Jag tycker synd om dem för att de ska hitta sin mat i McDonaldsrester och spyor, men vi kommunicerar likväl.
Bara en tanke. ;)