Hejsan!
Jag är alldeles nyregistrerad här, men jag har varit in då och då och läst här sedan forumet startade. Varför jag inte har registrerat mig tidigare, är nog för att jag mer velat se att det finns fler shamanintresserade, än att faktiskt utbyta tankar kring det. Det kanske låter konstigt för en del med nytt intresse för shamanism, men jag har varit ensam i mina upplevelser och tankar, sedan barnsben och jag har egentligen inte haft ord för detta.

Under 90-talet blev det ju mer och mer allmänt att intressera sig för andra dimensioner, kosmos och healing och då fick jag också en del benämningar för olika saker. Jag praktiserade "vardagshandpåläggning" under några år och gick så småning om en kurs i Reiki. Där blev jag rådd att lära mig mer shamanska metoder, eftersom jag lätt går i trance och jobbar lite annorlunda med helandet, än vad man kanske traditionellt gör inom Reikirörelsen. Så för några år sedan gick jag en grundkurs i coreshamansim. Det var en trevlig och säregen upplevelse - jag fick bekräftelse ord på vad jag upplever, samt kunde plocka upp min barndoms kontakt med naturen - naturandarna.

Jag jobbar tyst utan trumma, men använder ibland en liten "skallra" eller brummare för att kalla på mina hjälpare. Över huvudtaget är jag ganska tyst i detta och använder resor mest för att söka svar på personliga spörsmål av olika slag. Jag gillar väl inte att jobba i större samlingar med ritualer, utan går hellre själv ut i skogen och "snackar med ett träd", men ska väl tillägga att i övrigt så är jag en väldigt social människa, som gillar att umgås med folk, haha. :D

För övrigt har jag jobbat mycket med meditation och drömarbete, samt en del med pendel och pekare.

Känner igen mig mycket i det du skriver om din historia. Äntligen välkommen till forumet!!

Mvh,
Thomas
yellow submarine

Fylgja! :D
Varmt välkommen ut ur tystnaden, som ju kan vara väl så skön och skyddande!
Jag är lite nyfiken på andras erfarenheter av att resa utan trumma, eftersom jag själv har erfarenhet av det och har hamnat i väldigt starkt och tydligt i det tillståndet spontant några gånger. Berätta gärna mer om det känns som att det är läge för det. :)
Vad tror du det har betytt för dig att du har levt så mycket i tystnad med just shamanistiska upplevelser? Har dom stärkts och fått leva fritt? Har dom begränsats? Eller någonting helt annat....? Allt gott!/BotHild

Hej Bothild!
Det där med att resa utan trumma, började faktiskt , som jag förstår att det även gjort för dig, med oplanerade resor. Jag gick bara in i ett annat medvetandetillstånd, helt ofrivilligt. Via kurs lärde jag mig att styra och begränsa när jag ska resa.

Vad jag tror om att leva helt själv med sina upplevelser, är att det finns både positiva och negativa aspekter av det. Det negativa är att man kan få för sig att man är sjuk eller konstig om man inte får feed back på att det är normat. Detta upplevde jag i 11-12 års åldern, då jag också började att förstränga den här delen av mig själv. Det positiva är att man inte låser sig vid "regler". Jag tycker det är alldeles för mycket regler i vissa kretsar... det blir nästan som i religioner och min åsikt är, att shamanen är en fri själ.

Så svaret är väl, att jag tror man kan bli väldigt obegränsad, om man bejakar detta i enskildhet och låter det leva fritt, dock kan man lika gärna begränsa sig själv, om man inte får positiv feed back. Dubbelt och inte helt enkelt att svara entydigt på... ;)