Samtal i en centralstationspark – en utesittning

Det börjar närma sig kurs. Jag har längtat länge, energier har börjat komma till mig,
bara från längtan och spänning på att det äntligen skulle bli dags. Datumet, tågresa, ja allt – och speciellt de andra människorna, och kursen.

Tåg söderut. Jag är framme 20 timmar innan kursstart.
Jag vandrar i stadens centrum, oj så annorlunda och härlig atmosfär det är här.

Vegetarian som man är så blir det ändå ett hamburgerställe. Jag sitter och tänker på om jag ska själsresa inatt. Jag brukar resa i heligt rum eller skog och mark, så det är roligt att det nu för en gångs skull är ett hamburgerställe

Efter att ha kännt lugnet så tänker jag att, ja, det blir själsresa inatt. Jag tar fram ett shamanskt föremål, säger en öppningsfras och det börjar.

Genom det stora klara fönstret känner jag av glädjen på stan här.

Jag får veta en mycket djupare betydelse av en sak. Ja, och jag inser att det inte känns rätt att gå kurs och lära mig resa innan jag sökt bot för en grej. Självklart hjälper klienten sig själv också.

Så vandrar jag och gör resan till en utesittning. En natt i centralstationsparken. Andar runtikring mig. Jag tänker "nu ger jag kursavgiften som en gåva till den goda saken som en shamansk kurs är, och så drar jag ut i skogen själv 4-5 dagar istället för att gå kursen kanske". Åsså samtalas det vidare på det.

Detta utvecklas under kvällen, i stunder med andar. Jaha. Det utvecklas under utesittningen till att jag kan gå kursen.

Det här är några av upplevelserna från natten.


resande

:D
Bara lite kort - viddt är det ofta så att när man accepterar o ger sej tex ska inte gå kursen är redo för bot och att man skänker utan motprestation tex kursavgiften...då är den insikten just det man behövde/ boten/ som gör att man kan gå vidare o även gå den tidigare avstådda kursen tex...

har massa exempel på bortappade saker som jag accepterat som borttappade o wola då kommer de tillbaka...
Tillit det handlar så mkt om tillit att man får det man behöver o klarar av just i de stunder man är i / möter


melena hälsar ;)

melena, vad bra!
Jag känner igen de upplevelserna. Det gör att jag känner för att tänka på om att finna något, och att förlora något. Påminner mig om igår soluppgång, min korridorskompis är inte så dansant vanligtvis men då i morgonljuset och DJ River i headphones så smög dans sig på honom. I dansen förnimmades havsvågor, och de berättade om att finna något, mm.

Heheh :) och de funka. De är såm de säger: sjung, trum, det fungerar. Om dansen smyger sig på så funkar den också.

Kära läsare och forummedlemmar, jag vill förtydliga en sak:
"nu ger jag kursavgiften som en gåva till den goda saken som en shamansk kurs är, och så drar jag ut i skogen själv 4-5 dagar istället för att gå kursen kanske"

När det handlar om materiella saker, då kan jag ge bort, speciellt om jag känner att det går till något bra.
Men, handlar en resa eller en upplevelse om en själsbit, då kan jag börja känna mig envis. Det känner nog många igen. Jag trumreser inte, men att berätta om själsbitar och envishet väger upp det som beskrevs angående att ge bort grejer.
edit: lade till om havsvågor.

resande

Hej Resande! Spännande tråd. Men jag förstår inte riktigt det du skriver om själsbit och envishet. Det är inget jag tycker är fel eller så, utan jag förstår verkligen inte och blev nyfiken.../BotHild

Hej Bothild!
Spännande, vad bra! tack. Bra fråga om vad jag menar med själsbit och envis. Jag tänkte på instruktionerna som den som reser kan få, om vad som kan behöva genomföras vid hämtning av själsbit. Enligt sägnen kan instruktionerna behöva envishet från den som reser. Tack för att du hjälpte mig upptäcka att jag behöver skriva ut vad jag verkligen menar med själsbit och envishet.


resande

Aha! Tack för förklaringen Resande! /BotHild :)

Lite utanför ämnet.

När jag tappar bort saker, så där så att de liksom bara är borta helt plötsligt och jag vet att jag la den där.....

Ofta då har jag en Lånare, en småfolk som lånar prylar lite nu och då. Hände igår senast. Kan vara mycket enerverande, men saken kommer inte åter föränns jag har släppt det helt och glömt bort den. Då har Lånaren möjlighet att lägga fram den någon stans som jag aldrig hade trott att den saken låg.

Det är viktigt att kunna släppa på saker inom sig så att de har en möjlighet att finna oss, nytt eller gammalt.

kramar på er!

S_P