Hejsan,

Jag är en kille på 26 år som under de senaste 6 åren haft sömnstörningar och en del andra problem. Jag har sökt vård inom psykiatrin bl.a; ätit antidepp och sömnmediciner, fått diagnoser osv. Nej, jag tänker inte slänga ut detaljer hur som helst, om det är någon som önskar veta mer är det bara att fråga.

Det har lett till att jag började se mig som hedning ca 2002, men jag kom snart underfund med att det var Gaia-teori, panteism och animism som jag kände mest för att ägna mig åt. Under ett tag var jag väldigt fascinerad av ekofascismen, då mina depressiva perioder gjorde mig väldigt misantropisk och människo-hatande.
Jag hade även kontakt med hedniska nationalsocialister o.dyl på en community som jag hängde alldeles för mycket på.

Mina intressen genom åren har väl varit; Andlighet, Astronomi, Religion, Mytologi, forntida kulturer såsom Sumerisk, Keltisk, Vedisk etc. Men jag har även haft mer vanliga intressen som mountainbiking, skogspromenader, data- och tvspel, samhällsdebatt, flickor och utomhusbad i det fria. Är som katten väldigt glad i hågen av att lapa sol på något varmt ställe.

De senaste åren har jag dock inte känt mig bekväm med var jag hamnat i livet (dvs ingenstans) eller diagnoserna jag dragit på mig. Att jag stämplats som bipolär har tagit hårt på mitt självförtroende. Men nu har jag börjat inse att jag faktiskt "rest" när jag varit "uppåt", varit i kontakt med mitt högre jag, rest eller vad man nu vill kalla det.

Denna insikten fick jag genom att gå en Reiki-healing kurs (initierad i I&II, Matthew Sword´s bok) som också hjälpt mig i en mängd andra tankar och funderingar. Jag vill väldigt gärna lära mig mer om shamanism - har inte hittat några bra böcker i ämnet men jag läser en del litteratur just nu bl.a Shamansk Healing av Alberto Villoldo. Men det är nog tekniker och så som jag skulle behöva lära mig mer om och testa/praktisera. Så litteraturtips emottages hemskt gärna.

Är även intresserad av ritualer, magi och gillar att vara naken i naturen (undrar lite hur det skall gå nu när jag flyttat till Skellefteå? - känns rätt kört på nått sätt).

Nja, nu för jag runda av innan det blir för mycket på en gång... Kan tillägga att jag är bekant med att terminologin är olika för nyandliga (new age) och shamaner (old age). Jag har varit inne mer på old age tidigare faktiskt, men då mest i form av gamla polyteistiska, ofta naturreligiösa, religioner och kulturer.

Välkommen hit, kul att du gick med.

Vi ses väl på byn kanske ;)

Mvh,
Thomas

Tackar så mycket, det var ett nöje.

Jo, var det nått på Aina´s ikväll eller?
Råkade nog tappa lappen du gav mig. :(

Hej och välkommen
Du har tydligen själv förstått att den sortens hedningar bara är bluffmakare,
tack och lov för det.
Vad det gäller böcker, ett tips är Michael Harners: Shamanens väg, en bok som flera shamanska "lärare" bygger sin lära på, tyvärr svår att köpa då den varit slut länge på förlaget. Jag hittade min på ett antikvariat på nätet.
Men biblioteken har den
Lycka till i ditt sökande, här på Trolltrumman finns många duktiga vänner som du kan få råd av
Mvh
Talismanen

Hej och välkommen hit! Du verkar ha allt annat än ett rofyllt sökande (flyende?) bakom dig!
Jag önskar att du ska finna allt mer hopp till resten av mänskligheten och se det som faktiskt är värt att bli inspirerad av och vilja delta i. Och att Trolltrumman kan vara en väg till det. Jag känner en del männsikor som också mått dåligt på det viset att de fått diagnoser som innebär psykotiska tillstånd. Jag känner igen det där att tycka att man reser och är i andlig kontakt. Jag har dock hört av flera att de i längden tycker att det sliter för mycket för att de aldrig lyckas landa och de hittar inte tillbaka till en "vanligt" tillstånd där det kan kommunicera med andra människor och kroppen kan ta mycket stryk i längden.

En styrka i shamanismen är att den rymmer så många olika tekninker och kan vara väldigt jordande också. Man behöver inte jämt vara ute och flyga. Vill man själv vila från resande, kan man ju be nåon annan som man har förtroende för om hjälp. Och det är ju alltid bara en själv som avgör vem och vad.

Oj, det blev långt. Jag hoppas det kändes som ett välkomnande och inte bara en stapel av nuftigheter.

Angående fascister mm: Jag tror att den enda konstruktiva vägen att samsas på den här jorden, är att se att vi alla har likheter och olikheter. Vi kan känna trygghet med någon i Afrika, Asien, Amerika för att vi känner igen oss i varandra. Vi kan ge oss på upptäcksfärd så fort vi möter en person med rötter i något som skiljer sig från den vi själva är. Jag har lärt mig mycket om resten av världen och om mig själv genom att fråga människor om deras liv- oavsett vilka likheter och olikheter jag sett mellan dom och mig.

Hoppas du ska se det här forumet som en spännande resa!/Bodil

Till Talismanen:

Tja, jag kände det aldrig som att de var bluffare eller oseriösa - de hade inte bara funnit sin plats i tillvaron. Schamanistiska upplevelser eller upplevelser av att höra och känna med Moder Jord/Gaia kan vara nog plågsamt, speciellt om man ej har de rätta vännerna och befinner sig i en kreativ miljö irl. Saknar man sådant kan man lätt halka fel och hamna i ett självdestruktivt beteende.

Detta betyder inte att det är fritt fram för andra att döma en som idiot eller "ond". NS-personer är också människor, något som den vanlige svenska demokratiskt PK:a humanisten sällan inser eller erkänner. Då är det kasta den första stenen som gäller samt plocka billiga poänger förstås.

Tack för boktipset, jag tror jag hört/fått det förrut men som sagt är den boken rätt svår att få tag på. Om någon i trakterna har den kanske man kan få låna? Annars kan jag ju försöka ägna lite tid på nätet att försöka hitta den, antikvariat och så.
Biblioteket funkar ju också men där får man ha böckerna så kort tid. Jag hinner nästan aldrig läsa ut något innan den skall lämnas igen.

Man tackar! Ja, här verkar finnas mycket som jag kan relatera till och dra erfarenhet av när jag läser igenom olika inlägg som redan skrivits.

MvH Den Hornkrönte

Till Bothild:

Nej, det har nog inte varit så rofyllt faktiskt tyvärr utan snarare ensamt, mörkt och uppgivet. Var riktigt nära att ta självmord en gång också, men jag vill inte gå in på detaljer här. Problemet för många som mig, tro mig det finns fler, samt mig själv är att vi inte hittar eller har hittat rätt i tillvaron, vi har inte insett vikten av att lyssna på vår intuition, vår andeguide, och är rädda för att ta kontakt med andra samt finna oss själva, våra sanna jag. Många tänker t.o.m att de inte kommer att bli accepterade eller respekterade av andra människor p.g.a olika åsikter, värderingar, sanningar etc.

En annan sak som är oerhört viktig är att praktisera sin shamanism, hedendom, andlighet eller kulturella tillhörighet som man identifierar sig med. Hitta vänner med samma intressen så att man kan göra saker tillsammans i en gemenskap där alla har betydelse/ett värde. Har man inte det blir det svårt att hålla modet och livsgnistan uppe, för att inte tala om tänka positivt och utveckla sig i en positiv riktning.

Visst har mina "resor" slitit mycket på mig och till största delen har de även varit ofrivilliga. Psykvården kallar det att vara hypomanisk eller "uppåt"/uppe i varv. Vid två olika tillfällen har jag varit vaken i mellan 5-7 dygn för att jag ej kunnat landa. Jag har t.o.m en gång tappat kontakten med verkligheten helt och då, tja vill ni veta vad som hände då får ni allt fråga mig i ett PM eller liknande.

Om man inte känner någon annan så blir det svårt att be om hjälp att landa, svårare dessutom om man inte ens har förstått vad det hela handlar om. Men det är många i dagens samhälle som har sömnstörningar och liknande som säkert är ute och "reser" eller omedvetet söker (eller kommer i) kontakt med sina högre jag i stället för att sova.

Nej, då... det är ingen fara. :)
Jag bryr mig inte om känslor i dessa virtuella platser, bara i verkligheten där man kan titta folk i ögonen som man pratar med. Att hänga här och skriva nuftigheter löser inte mina problem för det har jag gjort i över ett halvt sekel på helvetet.
Jag behöver lära mig att leva och interagera med andra på riktigt, i verkligheten.

Precis, det är exakt samma syn som jag själv kommit fram till är optimal.
Men det är tyvärr tabu att bedriva forskning på våra olikheter i dessa tider, även om den kommer allt mer. Inför vår Skapare är vi alla lika mycket värda, men inte inför varandra. Det är något att begrunda, eftersom det är sant.

Jag förstår inte vad du menar med forskning och att det är tabubelagt. Det finns ju hur mycket forsknig som helst. Men den behövs ju inte för det jag menade. Jag menade att alla människor jag möter har både likheter och olikheter med mig. i varje möte finns det en möjlighet att lära mig något av den andra. Jag kan se mig själv tydligare och lägga till det den andra visar blir ännu något i min egen erfarenhetsbank om hur livet kan vara. Om jag är öppen för att jag har något att lära av den jag möter, oavsett om vi vuxit på varsin sida om en vägg eller på varsin sida om jordklotet. Att leta efter olikheter i forskning, tycker jag låter som ett behov av att särskilja sig själv (den bättre) från andra (de sämre). Ett "vi-och-dom-tänkande" tycker jag är grogrunden för fascistiska strömningar och bottnar i en väldigt osund människosyn.

Vi är jämlikar både inför gudomen och inför varandra. Det finns dom som inte vill erkänna den ordningen, utan gärna vill göra sig själva större genom att göra andra mindre. Vi är alla bara männsikor, varken mer eller mindre. Men var och en av oss har ansvar att jämlikhet- helt fristående från allas våra likheter och olikheter!

Den är lätt att få tag på på engelska, och heter då 'The way of the shaman'.

Välkommen, förresten. :)

Appropå diskussionen som uppstod:
BotHild: Jag tror att olikheter inte per definition innebär megativa gruppvärderingar, negativa gruppvärderingar kan likaledes uppstå i påtvingat likriktat tänkande. Felet kommunisterna gjorde, till exempel - 'vi har rätt och ska bygga en perfekt jämlik värld, och alla som inte tycker som oss dödar vi'. Dessa tendenser finns även idag, inte minst i forskningen. Jag tror att den bästa vägen är att se så många likheter OCH olikheter som möjligt, så att man upptäcker att man inte är helt lik och heller inte helt olik någon annan, och därigenom eliminera ömsesidigt destruktiva gruppindelningar. Det blir mest ärligt och mest mångsidigt.

Hej hej!
Välkommen du. Jag är också ny!

Ögnade igenom din presentation och plötsligt glimtade det till lite. Jag kan ha fel, men jag fick en känsla av att ha vandrat en liknande väg.

Reikin har kommit för mig, fast det var ett tag sedan nu. Jag har fått omvärdera flera av mina egenskaper -som först tagit mig ner, sedan upp när jag ställde dem i ett annat ljus. Och är rätt tagen av just Villoldos bok som jag läser precis nu...

Det skulle nog vara bra att ha någon att bolla med när jag väl börjat få fart på övningarna i den. Eller vad tror du? Jag har inte riktigt tagit mig fram till dem för det tar så mycket energi att läsa bara ett par sidor.

Ninsun