Något som i svunna tider visat sin förmåga eller skogsgläntan du funnit själv?
Hur avgör man om platsen andas kraft eller inte.
I min skog har jag olika platser för olika spörsmål Hur har ni det?
/Y

Tror att det är både och...
Först de platser som under många århundrade har använts för olika ändamål och uttalat i byn,gruppen, stammen etc... varit den plats där männiksan offrat, funnit frid och styrka kan tänka mig att många av dess platser idag är glömda och innaktiva, medans andra är aktiva....

Att finna en kraftplats i den egna skogen, gå ut och känn, fråga, vänta på svar... tålamod, tillit och respekt. Och den som söker kan säkert hitta en äldre kraftplats att starta upp men även en ny som ska väckas just då....

Ett citat från Jörgen I Eriksson
- Alla platser är heliga en del är bara lite mer heliga....

Vilket min egen tolkning beror på att ju fler männiksor och levandevarelser som ger en plats sin kraft desto kraftigare blir den

Och ja, jag har en kraftplats som jag återkommer till regelbundet för cermonier, för trygghet, för kraft och för att ställa frågor ....


:)

:D Ungefär så tänker jag med, känns tryckt med tilliten att andra känner samma sak :respect: /Y

Nån som sa en gång att i stan äre roligt att bo, men i stan så är man inte så nära naturens omgivande energier (auror också om man vill) så personen blir kanske inte arbetad av de energierna i samma intensitet när man bor i stan.
Undra om det kanske är så också?

resande

Gården jag bodde på när jag var liten var en kraftplats för mig. Där fanns gott om energi och andeväsen. Jag undrar om det kan vara vanligt? Att man finner ut att ens barndomshem, och marken däromkring, är en kraftplats?

Eller kan det kanske bara vara så att man finner en stor trygghet i platsen och därför lättare kommer i kontakt med de energier som finns?

Jag tror nog att det kan vara på flera sätt, enligt vad ni beskriver här ovan.
En del platser kan ju pekas ut av slagrutegångare etc, en del platser har en andlig tradition, man kan känna energier i stencirklar etc. men rätt vad det är kan man bli varse helt oväntade ställen.

Jag har upptäckt att bredvid en rondell, en bit från där jag bor, tar andevärlden kontakt med mig. Jag bor i ett tättbebyggt område som är byggt på på mark, som varit åkerbruk i 1500 år och vem vet, vad det varit just där...bredvid den nuvarande rondellen.
Jag har tänkt att jag skulle gå med pekare eller pendel där, men eftersom det är tättbebyggt och rätt centralt har jag dragit mig från att "sticka ut"... men jag kanske smyger dit en mörk septemberkväll ;)

Wow, gör det! Det är ju jätteintressant! Om det skulle visa sig vara en kraftplats eller liknande skulle man ju kunna kolla i något arkiv om vad som har legat där innan...

Det var intressant att man skulle kunna använda pendel till sådana saker, det hade jag ingen aning om. Den lilla biten information arkiverar jag till lämpligt tillfälle. ;)

Två funderingar
1. Det finns otroligt många dösar, rösen ovs i Skåne. Finns alltså en otroligt generös mängd med förfädersplatser. Kanske en del av de andar/småfolk som syns kring gårdar/ens hem egentligen tillhör dösar och gamla boplatser. Kanske det i sin tur är enkraftplats i namn av släktskap, älskad hembygd och tradition.

2. Om vi växer upp på en bra plats så vävs vi samman med den och då blir den en kraftplats for oss.

Det är helt klart att vissa platser är mer eller mindre laddade.
kan känslor bidra till att skapa en kraftplats eller handlar det om ett flöde av energi i naturen?

Min upplevelse är att vissa platser kan kalla en till sig alt stöta bort en. Ibland kan en växt fungera på samma sätt och tjänstgöra som en kraftplats. De platser som fungerat bäst för mig somnar jag nästan på först, sen blir jag fylld med ny energi.

//Pathfinder

Innan jag visste något om shamanism eller kraftplatser, så tog en vän mig ut på en biltur. Han sa inte vart vi skulle eller varför. Vi körde ca en halv timme på en liten, liten skogsväg, höll en paus vid en gammal varggrop, och körde sen vidare i ännu en halv timme. Jag var mycket förväntansfull. Han stannade vid ett stort kalhygge, som man gjort för att dra kraftledningar genom skogen. Han bad mig stiga ur bilen, gå ett par meter och.. han behövde inte säga mer. Hela min kropp fylldes av en marklig, men skön känsla. Mest i magen. Jag gick tillbaka ett par meter och allt försvann. Så gick jag "in" igen och den samma känsla kom igen!
Det var kanske inte "min" kraftplats, men en plats med kraft var det! Det låg i en dal, och vi hittade rester av brasor och övernattningar på ett par ställen. Vid ett kalhygge? Nej, jag tror att andra än oss två visste att det var en plats med kraft!
Nu, när jag vet mera, så önskar jag att jag kunde komma tillbaka till den platsen. Kanske hittar jag dit en dag?

Det skulle vara väldigt trevligt att få veta mer om Finland ur shamansynpunkt. Jag har varit i Danmark, Norge, Sverige, Island men aldrig som turist i Finland så jag vet alldeles för lite om Finland trots att det är så nära. Ni har ju hela Kalevala etc och jag har alltid fått känslan av att Finland har lite urkraft kvar, precis som islänningarna.

Jag besökte Island 1985 med Temaresor, tema natur. Två platser gjorde starkt intryck på mig. Det en var Myvatn med sina "raukar". Jag är helt säker på att det var en kraftfull plats och att där fanns småfolk. Islänningarna pratade inte gärna om det. Jag fick känslan av att de fortfarande känner till och av väsendena men att det är lite tabu att prata om det. Varför vet jag inte.

Den andra platsen var Landmannalögar. En plats där man verkligen starkt känner den vulkaniska aktiviteten djupare ner i marken. Det låg liksom ett "åsktryck" i luften och det kändes som om man hade en enorm turbin under fötterna, nästan hotfullt faktiskt. Så vill man ta kontakt med elden och urkrafterna är det verkligen en bra plats att utgå ifrån men man måste också ta det väldigt försiktigt.

Kanske inte min kraftplats men definitivt plats med kraft i.

Island är en bra plats att hitta det som känns "urnordiskt" på.

//P

Har någon här provat att göra en egen kraftplats?

Visst går det att göra en egen kraftplats. Inte av samma sort som naturen själv kan skapa. Men små, "portabla" kraftplatser kan man ha riktigt kul med. T.ex. lägga under stolen vid matbordet eller i sängen, eller någonstans i ett rum och så får någon annan leta upp den, kan vara en kul övning.
Vill du ha en större ute i naturen, be andevärlden visa dig platsen och sedan hur du ska arbeta med den, med tiden kan det bli en fin kraftplats.

(De där små kraftpunkterna som jag gör i ett rum håller sig en vecka eller två, sedan får jag förnya dem! ;) )

Javisst går det att göra en egen kraftplats.
Vi (Talismanen och jag) har gjort en under vår ask som vi planterat i trädgården.
Där har vi lagt en stenkummel o där har jag min järngryta som vi använder vid mina Wiccaritualer, alldeles underbart.
För övrigt brukar jag använda asken att utbyta energier med, jag ger den mina tunga energier och får tillbaka ljusa och lätta energier av den.
Det känns som ett vattenfall som rinner ner utefter min rygg, helt otroligt.
Där finns så mycket kraft och energier hos detta träd.
Vi sitter även där o trummar emellanåt.

må väl/Karna :respect: :respect:

Apropå kraftplats och platser som känns bra.

I fjällvärden efter den gamla färdvägen till Norge bodde för länge sedan en gammal kvinna som hette Lapp-Brita. Om jag minns rätt så var platsen kring Åtniken i södra lapplandsfjällen.

Hur det nu än var, så råkade hennes torvkåta brinna upp. Och byborna som ofta färdades på norgeleden fann henne i askan efter hennes hem. Först försökte de övertala henne att följa med dem till byn. Men Lapp-Brita vägrade. Hon hade levat hela sitt liv till fjälls och hade kanske inte heller så många år kvar. Byborna ville ändå inte låta henne vara bostadslös på fjället, så de lovade att bygga en ny torvkåta åt henne.

De for runt i de närliggande fjälldalarna och visade Lapp-Brita bra ställen att bygga sitt nya hem på. Och för varje plats de visade henne, lade hon sig ned i mossan och försökte sova. Därpå reste hon sig upp och skakade på huvudet: ”nej inte här”. Efter mycket letande fann de till slut en plats där Lapp-Brita kunde somna och där byggde de hennes nya hem.

Jag bor mitt i Stockholm. En av mina starkaste kraftplatser är en avloppsbrunn i Vasastan, en central stadsdel i Stockholm. Det är tunneln som tar oss dit vi ska, ingången leder endast till tunneln. Jag kan förstå att man kan behöva hjälpen av romantiserad natur och fågeltrall när man skall lära känna sin plats och sitt kraftdjur, sina hjälpandar och allt sånt, men shamanien har egentligen inget behov av det. Den är det. Det är altså tvärtom. Det är genom shamanien vi får tillgång till våra världars djupare innehåll. Oavsett vart vi befinner oss. En shaman ifrån Venezuela har en kraftplats i Paris tunnelbana (metro), t.ex. Om han har svårt att komma ner så ber han om rulltrappan.
Jag vänder mig litet emot det här att göra shamanin så nostalgisk och ålderdomlig. Den är lika modern som den som använder den. Det är därför metoden fungerar än idag och inte bara fungerade då vi endast hade trädstolpar att luta oss emot.
Mycket av vårt arbete försiggår i mellanvärlden och där är det långt ifrån alltid man får vandra i en vacker skogsglänta med porlande bäck ackompanjerad av en soprantränad näktergal.....
Med andra ord, man ska inte skämmas om ens kraftplats ligger "mitt i smeten" och då istället leta efter Shakespeares djurbefolkade Ariel-glänta. Man tager det man haver, där man är, där man känner sig hemma och rätt och gör sitt jobb.
En rysk helare/shaman berättade för mig att han ofta utgick ifrån en kraftplats som han aldrig någonsin sett i sitt mänskliga liv. Det var en stor byggnad med ett torn som människorna kallade Bigge Ben...... Jag berättade om Londons kända klocka och han skrattade gott.

Sant, ngn romantisering av shamanen tycker jag inte man ska sträva efter. Jag vet gott att skog ersatts av stad. En av mina gamla kursare t.ex. hade sin toalett som"tunnel ned till underjorden". Han ställde sig helt sonika i toan, och spolade! Swoooosh så for han iväg.

Därimot tycker jag inte det är tu tal om att naturen är mycket mer kraft-full än staden. Men det är ju bara naturligt ;)

Mvh,
Thomas

Haha w00t toaresor..... det var väldigt roligt!
Nä, jag tror också att planetens egna kreationer och livsvillkor ger och har mycket större kraft och direktkontakt med Kraften i sig än de uppfinningar en av planetens kreationer, nämligen människor, kan ge och ha. Likväl så tror jag att vi mår väl av att använda oss av de villkor och "begränsningar" vår nutid, kultur och verklighet ger oss och då till vår fördel, för att överbrygga skillnaden, och då kanske en toa känns mer vant än en grop, en rot, en stubbe, en källa, en damm och så vidare. Jag är uppvuxen på landet, med utedass, generator, ingen egentlig el, brunn men inget indraget vatten och ett "cykelavståndsoöverstigligtlångt" avstånd till civilisationen. Ingen T-bana eller buss i närheten, 7-eEeven vet nog inte om att den hålan finns och den mest frekventa gästen var nog älgen. Det finns inget som får mig att romantisera om en en vinteratt då det är minus 25 grader och man är skitnödig med utedass. Det finns ingen som som kan få mig att se "det fina" med att ha tenta nästa dag och hållas varken hela natten av kräldjurs kättjeskrik. (Det går inte att klubba ihjäl ca 200 paddor, även om man vill......dom jäklarna dyker och duckar och bra på att "försvinna".)
Ingenting i denna värld kan förmå mig att se fördelen med att ha 40 graders feber och ändock behöva dra på sig regnkläder för att gå ut att hämta vatten till djuren och en själv. Knott. Fästingar. Sork. Ljudliga hyresrättsförhandlingar mellan räv och grävling om den bästa lyan... tro mig, även där gäller marknadsvärdet! Knytt av ALLA de slag och så är det bara att gå ut i ur och skur och hugga ved, annars kommer nämligen inte värmen. Man har nämligen inte dom behändiga hålen i väggen som gör att elementen sköter det hela.
Jag lovar att jag nu, här i stan, har heligförklarat mitt badkar, min toa, min spis, min diskmaskin, min TV, min dator, min telefon och mina fönsterrutor som är välisolerade och som ingen hökjäkel i världen kan krossa. Jag lovar att jag säger en tacksägelsebön när veterinären ligger tre kvarter ifrån mig då det händer mina djur nåt istället för att de lider i fem timmar innan han har hunnit att komma ut. Inget ont som inte har nåt gott med sig, säger man ju. Själva kraftplatsen är ju den plats där vi med våra begränsade sinen kan se/känna kraften som köttsliga varelser, och där vi då kan få tillgång till andevärlden. Inget mer. Kraften finns så klart överallt, det är bara det att vi inte ser den överallt. Fast att se den i en toa är jäkligt specieltt..... hihihi!

Säger han som har en avloppsbrunn i Vasastan som en av sina starkaste kraftplatser ;)

Toa-tunneln tycker jag är så briljant för den urbana nyshamanen. Frisjälen behöver ett hål att resa igenom ned till underjorden, och toan är ju just ett sånt hål.. även om man är på 10:e våningen.

Jag vill ut i skogen. Nu.

Mvh,
Thomas

Så sant som det är sagt, Thomas! :$
Skall nog ta voffarna och åka ut i det härliga regnet vi har här och lägga både böcker och datorn åt sidan. Lägga spår istället.
Ni vet väl att att Tyrestas Nationalpark (www.tyresta.se) , Sveriges och VÄRLDENS första och äldsta bevarandezon av naturliget och urkraft (sedan 1909), har stor fest i helgen ? Här finns arter som skövlats bort annorstädes och stämningen är härlig. 0-8orna kallar det skog, fast det är mer som en vacker park, och det är väl inget fel i det ? Föredrag om naturens läkandekraft, fågelexperter och andra naturentusiaster är där. Det blir nästan litet som att fira shamanin. Fast hundarna får vara kopplade..... det blir ju en ny erfarenhet.
Nähä, vart ställde jag stövlarna nu då ? Eller kan man gå i Gucci i dag med ???? :sly:

Gucci? Näää, gå i Gudski: barfota!! ;)

Erhm, nej det där var OT av mig - tillbaks till ämnet!

Nä, det är faktiskt mitt fel att så mycket blev OT. Skall skärpa mig! :$

Är det nån mer än jag som är så klantiga att man ibland missar tunneln ? Ibland är vägen på resan för mig direkt från kraftplatsen till "målet", och jag liksom missar tunneln. Det kan inte vara rätt eftersom en hel del arbete ibland redan måste göras i tunneln. Vet inte vad jag gör fel egentligen. Tacksam för tips och råd.

jag håller med om att det funkar lika bra i stan men jag tror att det kan vara svårare i stan eftersom det finns så mycket som distraherar i form av ljud och rörelse. Det krävs att man kan fokusera på det där trädet eller blomman eller plätten när man står t.ex mellan två huvudleder och att man inte drar sig för att använda trädet eller rabatten i hyresrätten/bostadsrättsföreningen. I stan blir det liksom lite med socialt restriktivt eftersom man måste dela platserna med icke shamaniserande människor. Ute i naturen kommer liksom naturen tydligare till tals och personligen föredrar jag fågelkvitter framför avgaser och bilbromsar.

Jag håller oxå med om att det är helt ok att resa via toan eller annat och att shamnismen överlever så länge den är flexibel och att göra egna temporära mobila kraftplatser är smart och låter lite som en moderniserad variant av "amuletter och talismaner" kanske?

Fram för nya smarta lösningar och gamla välbeprövade knep.

//P :respect:

Reser du neråt? Reser du uppåt finns ingen tunnel. Inte heller om du reser i mellanvärlden.

Ibland kan hårdnackad disciplin vara bra. Ett tag mådde jag alltid så fysiskt illa när jag reste, det var risk för att jag kräktes efter ett tag. När jag frågade andevärlden vad som kunde göras för att slippa illamåendet fick jag veta att jag reste för "snabbt". Jag skulle vara mer disciplinerad, inte missa en millimeter av vägen, krypa om det så var nödvändigt. Jag gjorde så ett bra tag, om jag missade en del av resandet och direkt hamnande någonstans tog jag mig tillbaka och började om, millimeter för millimeter, disciplinerat och fokuserat. Jag hade för bråttom!

Nu kan jag tillåta mig att flyga igen, men för mig handlar det fortfarande om stenhårt fokus, annars kommer illamåendet som ett brev på posten.

(Ska erkännas att jag är hopplöst åksjuk i den här verkligheten också, kräks i baksätet på bilar och så... Helt sanslöst att jag har seglat i nästan hela mitt liv, jag seglar och mår illa, tänka sig vad envis man kan vara :D )

Sedan vet jag faktiskt inte om det per definition är fel att bara "hamna" någonstans, men det är något jag inte skulle rekommendera till någon som inte är erfaren och känner att de vet vad de gör. Jag vet faktiskt inte om det får några konsekvenser så där rent generellt.

En annan tanke som slår mig är att det kanske är något i tunneln som blockerar på något vis, kanske ska du prova med en "tunnelresa" dvs ha tunneln som mål, många gånger kan man uträtta mycket kraftfullt arbete just i tunneln.

Tack snälla uthien för dessa värdefulla tankar!

Det gäller så klart bara resor till undervärlden, skulle nog förtydligat det. Konstigt nog gäller det bara resor jag gör för mig själv, inte för andra. Har aldrig jobbat i eller med min egna tunnel, bara med andras, så det var ett jättebra tips att kolla upp om det finns nåt som ligger i vägen och blockar. Tänkte inte ens på det. w00t Skall göras vid första, bästa tillfälle!

ähhhh.... stackarn, du får åka på flaket när du samåker med nån, eller ? :blink:

Åhoj då, sailor.... B)

Nu fattar jag ingenting. Tunneln använder man sig väl av som access till underjorden själv, och den är ens egen så att säga. Vad hade du för business i andra folks tunnlar tro? I vilken nytta gjordes resor dit?

Mvh,
Thomas

Jag menar så här:

Jag har inte tänkt på att det kan uppkomma blockeringar som gör att resan genom tunneln påverkar just de resor jag gör åt mig själv. (Skillnaden är egentligen inte min eller andras tunnel, utan mitt eller andras syfte. Det lät nog otydligt)
Jag hoppar bara över "min" tunnelresa då det gäller mig själv.

När jag har rest åt andra, företrädelsevis djur, så har det hänt att jag har fått röja eller städa bort något/någon ur "vägen" i själva tunneln, ("min" tunnel, innan jag kommit till undervärlden) och fört det/den dit det/den skall vara.
Det har då rätt tydligt kännts ha att göra med den andres syfte, fast jag kan så klart ha fel.

Men jag har också fått göra tunnelarbete i andras tunnlar eftersom deras problem ibland har varit just där. (Två gånger har det handlat om rätt allvarliga andningsproblem hos den jag rest åt, vet ej om det finns ett samband mellan tunnel och respiration.)
Vid sådana tillfällen har jag dock tydligt fått reda på detta i t.ex. undervärlden av de hjälpandar och kraftdjur som har med just den resan att göra: Då har altså "min" tunnel redan tagit mig till undervärlden och sedan har jag fått komma dit jag ska för att hämta hjälp.
Tillgång till den andres tunnel har jag då fått via undervärlden.

Hoppas att det var tydligare. :(