Mim mormors mor var barnmorska och det finns en historia om hur hon en gång fick hjälpa en tomte att föda barn och som tack för hjälpen fick hon ett stort tennfat...
Denna histora har fascinerat mig länge och som barn älskade jag att höra om den.
När jag flyttade till min gård första gången hände dock en annan "historia" om ett annat folk och den kommer här..
Den är kort men, håll till godo. :)
Jag höll på att röja lite i skogen. Gården börjar bli lite igenväxt med massvis av smågranar som sprider ut sig. Med mig hade jag motorsåg, yxa och kniv. Av någon anledning hade jag inte kniven fastspänd i bältet utan bar den tillsammans med det andra. Ömson jobbade jag med de olika redskapen och vid ett ställe var det behov av motorsåg.
Jag lade kniven och yxan på en sten och gjorde det som skulle göras.
Efter några minuter var jag klar, vände mig om och skulle ta yxan för att kvista granarna jag nyss kapat och fick då se att kvar på stenen ligger ENDAST yxan... kniven är borta, puts väck. Jag blev naturligtvis lite brydd för det var en kniv jag tyckte mycket om, en kniv som min pappa hade gjort till mig, väldigt vacker och funktionell.
En första logisk tanke flög igenom mig och naturligtvis måste den ha "ramlat" ned på marken och ner i nåt hål...? Men, något sådant fanns inte där. den var alltså bara borta!
Jag lämnade platsen för att samla tankarna och komma tillbaka och leta men, den förblir borta. Och nu var det länge sedan och det är accepterat att den är BORTA
Så, jag har "konstaterat" ett de "små" har tagit den. En jobbig upplevelse på sätt och vis men väldigt lärorik samtidigt. Som en praktisk lektion om Tao eller nåt. Att släppa taget...
kort historia från Vindarnas son. :)
En god historia :) , o kanske en lektion i ren jäkelhet.
Det är sent nu men kanske gräver de upp den: Ge en god måltid som lösen (fet mat; smör, socker och likör) och se vad som händer. De är jäkliga de små men hungriga, sa min mormor en gång.
Enligt henne ett mycket bra sätt.
Aha, häftigt... och lite kluvet.Jag hade ju förlikat mig med förlusten... hmm... men, nu blev man ju lite nyfiken på receptet. :)
Tack för tipset.