Det här är en kort fråga jag hoppas på att få många och långa svar på:
Vad finns det för inriktingar i shamanism i Sverige? Tex, verklighetsuppfattning, metoder, grundsyner?
Skriv jättegärna också personligt om vad som är viktigt för just dig i valet av ditt utövande av och levande med shamanismen! (Det här lät som essäfrågan i provet på gymnasiet... ber om ursäkt, men hur ska jag annars fråga?)BotHild

TJO
det är en ganska stor fråga om mycket detaljer du söker!

Svar kan ges utiffrån olka perspektiv:

1. Befintliga och tydligt/offentliga organisationer och de inriktningar eller traditioner som dessa bär.

2. Individuella blandningar av olika traditioner.
Det är lätt att se att det finns lika många "shaman-traditioner" som utövare. Detta mycket på grund av att en av grunderna inom shamanismen är att det är Andevärlden och andarna som är de som uncervisar shamanen inom sitt värv. En brist i min mening är den tydlighet och tillgänglighet som en uttalad och väl medveten tradition inom vår kultur saknas. Detta håller på att ändras.

Eftersom du skriver att tex verklighetsuppfattning o metoder, grundsyn skall inkluderas så innebär det egentligen att hela deras lära skall mer eller mindre skrivas och mycket av detta går inte att förmdela i detta forum.

Du kan fråga vilken grund som du som skriver här på sidan har för det som du gör inom shamanismen.

Några av mig kända inriktningar i stor i Sverige är:

Core shamansim
Centrum för shamanskt utforskande som har isn grund och synsätt från core, men har andra influencer så som att de utför Sejd-ceremoni.

Nordisk Shamanism/Forn Sed och Sejd.
Inom denna grupp finns flera organisation som angränsar mellan core och nordiskt som tex Centrum för shamanskt utforskande.
Idavallen i Stockholm håller sig mest inom nordiskt.
Sedan finns det grupper som är mer eller mindra organiserade och tydliga.
Inom Forn Sed finns det andra organisationer men som inte alltid eller tydligt håller på med sejd dvs utförande av nordisk shamanism. Men individer inom dessa organisationer gör detta. Sveriges Asatrosamfund, Nätverket Forn Sed är två exempel. Samfälligheten för Nordisk Sed är ett annat men hur många grupper(blotlag) de har o vad de ägnar sig åt vet jag inte för det ville hon jag pratade med på deras kansli inte heller och ville inte säga hur många medlemmar de har.

Inka tradition (denna tradition kan klart ifrågasättas om det är shamanism eller något annat med starka shamanska inslag på grund av att det är naturtro liksom shamanismen. Dessutom så handlar det om inom vilken organisation eller vem som är individens lärare.)
Jag är själv aktiv inom detta och inkaspirit.com och denna organisation och lärare skjilljer på shamanism och detta bland annat för trumman och skallrans transframmanande egenskaper och att inom Inka är utövarna mer präster än shamaner.


Indian/Nord Amerikas Ursprungsbefolkning
En av de många som finns inom denna grupp är Deer tribe eller Rainbowdragon. De och deras grundare har diskuterats här i andra trådar.
Det finns fler organisationer eller grupper som jobbar inom denna tradition men jag har personligen ingen kontakt med dessa så det kanske någon annan har.

Det finns säkert fler grupperingar och organisationer som jag inte har kunskap om. Dessutom har jag inte alls skrivit om värde grund etc för nu är pastan klar.
Må väl!

S_P

Hej SkallePer! Jo, det har du förstås rätt i. Det var mycket jag frågade efter. Lika mycket som om jag skulle läsa igenom hela Trolltrumans olika inlägg. Så egentligen är det väl till att fortsätta läsa. Jag har till exempel börjat från början under rubriken "shamanism".
Din sammanställning kan vara en bra utgångspunkt. Tack för den!

Kanske har ni ändå lust att svara lite personligt på vad som tilltalar just dig i just det du utövar...... Vore väldigt trevligt tycker jag. Söker liksom en känsla för vad det kan innebära att leva sitt liv med shamanism- och kanske vad det inte kan innebära. Jag vet inte tolka mig fritt. Får ni några mer associationer, så SKRIV./BotHild

Bothild
Jag delar gärna med mig av varför jag tilltalas av shamanska principer. Jag åkte på en kurs, helt förutsättningslöst, men nyfiket. Till en början kändes det märkligt, men jag blev förförd av trummandet. Trummorna talade direkt till mitt hjärta och någonting inom mig väcktes, något som jag tidigare inte visste fanns.
Jag fick möta mitt kraftdjur, som inte var vad jag hade förväntat mig så det tog ett tag innan jag landade i den insikten. Idag känns det mycket bra.

Shamanismen har också lärt mig att jag är en del av vår natur, varken mer eller mindre. Jag gillar tanken att respektera att allt lever omkring oss, att inte bryta en gren eller plocka en blomma utan att tänka sig för, att be om lov och att tacka för de gåvor vi har omkring oss varje dag. För mig är shamanismen vördnad för det vi har omkring oss, både det vi kan se och ta på, och det vi inte kan se lika lätt. Den shamanska tanken har lärt mig att livet innehåller så mycket mer än vad jag tidigare insett.

Ett stort tack till alla er som genom tiderna hållit denna kunskap och insikt levande, så att jag kan få ta del av den idag :respect:

Tack Kraa, för ett så inspirerande svar! Jag värms och tycker att jag får bekräftelse av den bild jag själv har av vad shamansimen kan vara i våra liv.
Att vara en del av naturen, varken mer eller mindre så enkelt och så svårt- och så vackert! Soliga vårtankar till dig och alla andra! /BotHild

TJO
det som jag upplever mycket just nu är att jag alltid kan och har min andliga familj med mig vilket innebär att jag aldrig heller känner mig ensam. Fysisk närvaro av andra människor är en sak men inte det samma!!

Håller med SkallePer. Som när jag läser detta forum och känner jag att det finns hopp för vår jord. Alla ni som skriver här, alla kloka och vackra tankar och alla diskussioner där vi är mer eller mindre överens. Allt detta ger mig en känsla av samhörighet, det ger mig tillgång till en andlig familj. Här kan jag känna gemenskap med mina "själsfränder". Här kan jag få svar på frågorna som jag har och känna mig trygg i att ingen fråga är för dum. Stort tack till er alla :respect:

Hallå allesammans.
Som ni kan läsa till höger har jag inte varit medlem länge och det shamanism är så gott som helt nytt för mig.
Dock kan jag ändå känna en slags samhörighet med er "främlingar" här. Det märks att många här delar samma tankegång om livet och alltet.
Har själv sedan länge haft en stor kärlek till naturen och har fortfarande många frågor om hur naturen integrerar med oss människor. Därför tycker jag det är intressant hur shamanism behandlar den diskutionen.

Så, nu tar jag bort det jag har skrivit och börjar om. Varning för att det är extra flum-filosofiskt! :blink:

För min del handlar det om att klättra i ett träd. Att sträcka sig mot nästa gren. Ibland nära den tjocka stammen, ibland längre ut bland de grönskande löven på den smala kvisten. Grenarna för mig hela tiden till olika platser. Jag väljer alltid gren, men det är sällan (om någonsin) jag vet vad jag kommer att uppleva på den grenen. Om jag väljer några grenar till vänster i trädet, så kommer jag att missa några till höger. Klättrar jag alltid uppåt, kommer jag att missa det som finns nedanför. Men att nå en ny gren innebär också att jag når något nytt. Så, i mitt klättrande genom livet har jag kommit till schamanismen. Jag valde inte schamanismen mer än att det var dit livet förde mig. Den ena grenen ledde till den andra...

Kanske vore det enklaste, kortaste och bästa svaret ändå att schamanismen känns... rätt. För mig. Ja... rätt... helt enkelt :) För... det finns ju så många sätt att åstadkomma samma sak. Det handlar ju bara om att hitta en väg man kan trivas med (och ja, att hitta en väg kan ju också vara att vandra vägen utan att välja). Det som är viktigt för mig är väl min personliga utveckling och min förmåga att hjälpa andra... och att vara en del av den "större verkligheten".

Sara! Så härligt vacker beskrivning! Jag tycker mig känna igen mig själv i den väldigt mycket. Tack! /BotHild

Många härliga svar har du ju redan fått, så jag kan väl i princip hålla med tidigare talare, men också tillägga att alla som jobbar med nordisk shamanism inte är organiserade i forn sed-föreningar.
Lite löst "organiserad" blir man kanske ändå, helt enkelt för att det är viktigt med kontakter och samarbete med likasinnade även om shamanens väg i mångt och mycket är lite enstörig. En mer kvinnligt orienterad organisation är t ex moderjord.org, men där jobbas inte bara med shamansim.
Själv jobbar jag mycket med sejd och experimenterar, i kombination med kärnshamanistiska tekniker. Jag känner stor glädje över att ha återfunnit den självklara samhörigheten med alla andra varelser i naturen, som jag hade som barn och glömde under tonårstiden i asfaltdjungeln.

En och en annan andekontakt hade jag även då, men inte samhörigheten. Det tog mig några år av studier i religionshistoria och ett antal besök i olika kurssammanhang innan jag hade fått ordning på både tekniker och mig själv såpass att jag kunde börja jobba fram min egen kunskapslinje på den shamanska vägen - och den kommer jag väl att få fortsätta jobba med resten av livet.
Känslan av att vara ett med allt - och att genom sejden kunna lyssna till och kommunicera med ett otal fantastiska väsen som har visdom och kunskaper, liksom sorg och funderingar kring vad som händer med jordvarelserna nu tycker jag är både fantastiskt, hemskt och spännande.

Inriktningar frågar du om. De har ökat de sista 13 åren kan jag säga! Så länge sedan är det sen jag började skriva min uppsats om neoshamanism på religionshistoriska institutionen (Stockholm). Då fanns olika varianter av Core Shamanism, dvs folk som baserade sin shamanska verksamhet på Michael Harners koncept av kärnshamanismen. I Skandinavien bl a Mikael Hedlund här, Ailo Gaup (samiskt orienterad kärnshamanism), Jonathan Horwitz och Anette Höst, i Danmark som bedrev kursverksamhet. Jörgen I Eriksson verkade ha en viloperiod då.
Sedan fanns ett helt gäng människor som på ett eller annat sätt praktiserade någon form av nordisk shamanism - i efterdyningarna av Yggdrasil? Om detta finns det folk som har mer kunskap än jag, som just då började se mig nyfiket om i kretsarna. Galina Lindqvist skrev en lärd avhandling i antropologi om en del inriktningar; Shamanic Performance on the Urban Scene. Själv nöjde jag mig med uppsatsen.
Sen fanns, och finns ju också Deertribe, numera Regnbågsdraken, SwiftDeers variant på indiansk inriktning, som i mina ögon är en blandning av många traditioner och teknker.
Förutom detta finns Keltiska varianter på shamanism, först ut tror jag bl a Caitlin och John Matthews kan ha varit, populära i USA och Storbritannien; Tibetanska varianter, lite mer hardcore, se t ex Joan Halifax som säkert också har ett kursprogram, och fler traditionellt kulturspecifika t ex Huicholindianernas shamanism som förmedlas av Bran Segunda. Sen Inka, som SkallePer skrev. Japansk och Koreansk shamansim borde du också kunna hitta, och Australiensk, från ursprungsbefolningen. Så går det såklart att göra som en del numera gör; res till Ulan Batar, Altai eller Tuva och möt Mongolernas och Sibiriens shamanism. Och glöm inte Afrika... I Sacred Hoop, en brittisk tidning för shamanintresserade, annonseras workshops från alla sorter.

Det är spännande och erbjuder oerhörda möjligheter att lära av andra, möta människor och få inspiration, samtidigt är det nästan så att man blir yr och bara vill gå ut och sätta sig i skogen och jobba vidare med det där trädet som talade till en under en morgonpromenad. Och kanske var det så det en gång började.
Nu ska jag sluta, och inte trötta dig mer, för jag är säker på att jag bara har tagit med en bråkdel av möjliga inriktningar. Kort sagt, shamansim är troligen människans äldsta religiösa och magiska seder (samlade under en enda religionshistorisk paraplyterm), som i sig var ett världsomspännande sätt att leva och förhålla sig till naturen och Universum, med likheter och skillnader som var/är kulturspecifika.
Och jag är glad för all revival av dessa kunskaper, och för nyskapandet - kanske lite orolig för hur en del hanterar ämnet och identitetskonstruktionen också ibland, men det är väl sånt som kommer med i paketet antar jag. Bättre fria val än inga val...
Jag har skrivit en del på min hemsida också, om hur jag ser på shamanism, så om du är intresserad av mina funderingar så går det bra att kika in där ;)

Alla goda kråx i kvällningen
Korpmor

Korpmor! Så sugen jag blir på att lära läsa lyssna delta ännu mer i denna shamanismens värld, när jag läser ditt inlägg. En källa att utgå från för att kunna söka mig vidare, vilket förhoppningsvis kommer att ge både svar och nya frågor! :D /BotHild