Ska ni inte ta upp fåglarna och deras nya epedemi eller tänkte du ha den under vilddjurens situation. Men det handlar också om vår välfärd.
Håller ni med eller är jag ute och cyklar?

Just ja! Vi ska ju också slå ett (trum)slag för fåglarna denna måne.

*lägger till*

Mvh,
Thomas

själv så tycker inte jag att vi ska lägga oss i det här med fågelinfluensan.
Självklart känner jag med fåglarna,MEN jag vet inte varför den här sjukdomen har kommit å jag känner att det e nåt som jag inte ska lägga mig i.Å varför skulle vi inte isåfall slå ett slag för HIV som har dödat så många miljoner människor.Eller varför inte malaria.

Bra idé oozwiz.

Det kan kanske bli nästa omgångs tema för fullmåneresorna: De Stora Sjukdomarna?

Mvh,
Thomas

ps kul du nämner HIV i samband med fågelinfluensan eftersom bägge troligtvis kan vara skapade av människan själv ds

vad jag har hört så e fågelinfluensan ca 5000 år gammal.
å HIV kommer ju antagligen från aporna som har ett likadant virus i sig(fast det e inte farligt för dem)

Även bakterier och virus är liv, faktiskt..hur ska man ställa sig då?
Handhar vi naturen och det vilda livet rätt? kanske ska vi visa der vilda och tamdjuren mer respekt?
vi tar och tar men vad ger vi tillbaka?
/Y

Som jag ser det: om man tillfrågar bättre vetande andar av olika slag om vad som kan göras för att förbättra världens tillstånd vad gäller allvarliga hot och sjukdomar - "how can you go wrong"?

Därför att djur är till hundra % beroende av vad vi gör eller inte gör för deras framtid, människan har i alla fall ett språk och kan komunisera med oss som vi förstår på ett annat sätt.
Naturligtvis menar jag inte att det ena står över det andra, det ena behöver inte utesluta det andra
Mvh
Talismanen

Är det inte så att vi är tvungna att leva med våra begränsningar? Vi kan se att något är ur blanans- inom människor, mellan människor och mellan människor och den planet och dess övriga invånare. Vi kan också se obalans i form av sjukdomar bland djuren och naturkatastsrofer. Vi kan se att det är något vi uppfattar som fel och något vi borde göra något åt. Vi behöver leva ett så ansvarsfullt liv som möjligt. Samtidigt som vi behöver stå ut med att vi inte kan göra allt. Det är- tycker jag det verkar som- när vi ser att något är "fel", men inte orkar göra något, som vi lätt tänker att det inte angår oss. Om vi tänker att det inte angår oss, behöver vi inte tänka att vi som individer och grupper inte alltid räcker till och väldigt ofta måste avstå från handling. För mig tycks vi lätt fly undan smärtan i upplevelsen av vanmakt genom att intala oss att inte är vårt problem i alla fall.

Jag försöker lära mig att se saker för vad dom är, känna att något behöver göras, inse mina bgränsningar och känna smärtan i det. Sedan brukar jag kanalisera den smärtan genom en slags bön om att jag NÄR jag kan ska komma ihåg att göra något, och så ber jag att andra som har kapaciteten, orken, kunskapen om just detta ska orka och känna mening i att göra det dom kan.

Det här är inte någon slutsats om hur du tänker oozwiz, utan jag kom att tänka i de här banorna när jag läste ditt inlägg. Jag hoppas verkligen att vi alla kan få kunskap oom fågelinfluensa och jag hoppas verkligen att det finns vilja och förmåga att göra något för fåglar OCH människor som redan drabbats, OCH att många ska orka och känna sig motiverade till att hantera situationen på bästa vis på alla plan. Det enda jag troligen kommer att göra är dock att försöka hålla mig almäninformerad till att börja med.

När det det gäller HIV är det förhoppnigsvis uppenbart för de flesta att viruset orsakar förfärliga sjukdomar. Dessutom blottlägger den grymma orättvisor i den här världen. Trots att vi inte alla känner en omedelbar möjlighet eller motivation till att göra något konkret för att så få sommöjligt ska drabbas och att männsikor världen över ska behandlas med lika värde på lika villkor. (Jag har personligen kommit till den punkten att jag i den här frågan har blivit mer socialistisk än någon jag har hört talas om tidigare: Jag vill ha en kollektiv lösning. Jag anser att vi när det gäller hälsa och mediciner ska avprivatisera helt och hållet och totalcentralisera som en del av FN....)

Men vad gör jag i praktiken? Inte mycket. Jag försöker hålla mig informerad, så att jag kan behandla eventuella HIV-smittade i min närhet med största möjliga respekt. Och så låter jag bli att blunda för sakernas tillstånd, tar smärtan och ber. Jag ber för min egen och andras förmåga och motivation att göra NÅGOT. Och så är jag tacksam för alla dessa männsikor som fakatiskt gör något eller gör mycket.

Jag vill jättegärna ha en fullmåneresa om HIV i sig och om de orättvisor som är kopplade till viruset.

Vad säger ni? Verkar det här skruvat? Hur hanterar ni andra det här? Hur uthärdar ni elände ni ser, när ni inte orkar göra något åt det?/BotHild

Vad säger ni? Verkar det här skruvat? Hur hanterar ni andra det här? Hur uthärdar ni elände ni ser, när ni inte orkar göra något åt det?/BotHild

Nej BotHild, inte skruvat bara mänskligt
mvh
Talismanen

Det jag menade med föregående inlägg är att vi kanske inte kan se anledningen till detta virus (som tydligen har funnits så pass länge utan att nån epidemi har brutit ut) nu har gett en epidemi.Det kan ju faktiskt handla om att det e obalans å moder jord försöker att balansera upp det hela på det här viset.Åzå kommer vi å lägger oss i å sabbar det hela.
Det tycker jag skulle vara fel mot våran moder.

Riktigt. Då får våra första resor vara riktade mot att lära oss anledningen till det då.

Sen kanske vi kan greppa problemet (om det nu visar sig vara ett) och agera efter råd från de, som Loke nämner, vet mer och bättre.

Nästa fullmånesväng verkar luta mot mer ingående insikt i shamanens huvuduppgift; bot & bättring.

Mvh,
Thomas