Jag bad om att få reda på vem som var min personliga guide. I en dröm upplevde jag att jag fick ett sorts svar, men det är förrvirrande eftersom de gav mig namnet på en död person som inte känt mig. Personen ifråga är min svärmor men hon dog innan jag och hennes son blev ett par. Hon dog år 2000, vilket betyder att hon levt mestadelen av mitt liv jag är född 76. hmm blev det virrigt nu? Men varför sa hon i drömmen att hon var min guide? Jag skulle ha gissat att det var min mormor som dog när jag var 13 men som iallafall har en känslomässig koppling till mig och kände mig.
Glad om någon kan ge mig något råd vad det betyder?

Varför skulle det inte kunna bara betyda att svärmodern är din skyddsguide? Hon sa ju det? Är min spontana reaktion, bara. ;)

Hej!
Jag har jobbat med guider under några år och i början var det väldig överväldigande och häftigt när de kom i olika situationer och hjälpte mig. Jag var alltid nyfiken på vad de hette, vilka de var, när de hade levt och hur de hade levt osv. Jag har lärt mig att det inte har någon betydelse VEM de är. Det viktiga är att jag får goda råd som hjälper mig framåt. Att guiden finns som stöd när jag behöver honom/henne. Att de pushar mig, stödjer mig, varnar mig och säger till mig på skarpen när jag mesar mig. Men de skall också respektera mig lika mycket som jag respekterar dem. Jag skall också känna mig trygg med dem.
Följ din magkänsla / ditt hjärta så blir det alltid rätt. Säger hon att hon är dig guide så har det ingen betydelse att du aldrig har känt henne nu eftersom hon vet vem du är. Det viktiga är att du känner att hon är god och ger bra och goda råd till dig. Du vet ju redan hur du kontaktar henne. Så det är ju bara att börja arbeta. :)
Lycka till.

:respect: Mvh / Runa

Runa, det är intressant som du säger att det inte spelar någon roll vem guiden eller bundsförvanten utger sig för att vara, utan att du sätter din tillit till dem efter vad de gör, hur de får dig att känna osv.

Detta ser jag som deras sanna väsen och jag har faktiskt aldrig känt något behov av att fråga vem dom är. Jag tror bara jag skulle bli förvirrad av svaret, kanske rädd rent av, och att det skulle färga min bedömning av vad jag direkt känner att dom är och den betydelse de kan spela om jag tar min känsla på allvar.

Vaksam tillit rekommenderade Uthien, det tror jag är det enda förhållningssättet för att undvika att bli förd bakom ljuset i onödan - eller att lura sig själv.

Nu har jag själv ännu ingen erfarenhet av sånt här mer än från drömmar. I dessa drömmar har jag ju sett att en del figurer kan ändra form och skepnad i en handvändning så det enda tillförlitliga redskapet är känslan för mig, den hoppas jag att jag kan bära med mig överallt även in i det som kallats undervärld och övervärld.

Visst har jag tampats med funderingar och tvivel. Drömmarna är kanske bara en slags "holo-deck"-simuleringar à la Star Trek för de trumresor jag snart tänkte försöka göra. Jag menar, det *kan* ju vara så att jag aldrig träffat på några "riktiga" andeväsen, bara min hjärnas simuleringar av hur de skulle kunna te sig och vilka kryptiska budskap de skulle kunna lämna. Detta tror jag i och för sig inte men vad vet man egentligen. Skit samma, erfarenheterna från drömmarna fungerar, det händer bra saker i det vi kallar verkligheten om jag tar det på allvar vilket jag inte gjort på samma sätt tidigare. Jag tror på det som visar sig fungera bra i verkligheten och jag är inte smart nog att skapa all kunskap som behövs utan hjälp från vad det nu är.

/Loke

Amen. If it walks like a duck, and quacks like a duck...

Ibland fastnar vi så starkt i våra tviveldrivna villhasvarsbehov att vi glömmer att det ofta är det enkla som är det lätta rätta.

En go' fråga man kan ställa sig då man fastnar i grubblerier över om det eller det är verkligt/om det är andar på riktigt eller om det bara är för syns skull man dansar den där kraftdansen är:

Funkar det?
|
|__ JA - Bra! Kör på!
|
|__ NEJ - Gör om, gör rätt!

Jag tror inte det behöver vara svårare/mer komplicerat än så egentligen - att det sen är kul att disskutera, stöta & blöta och filosofera runt detta, det är ju (lyckligtvis) en annan femma :D

Mvh,
Thomas

Hmm... bra poäng som vanligt Thomas :) gör det enkelt, varför komplicera?
Håller helt med.

Har inte så mycket kunskap om mina guider,så min kommentar kanske visar på detta, däremot VET man ibland utan tvekan att man får råd eller hintar från någon.

Har ändå en liten sak att säga. Läste nån gång en text av någon som "kanaliserar" sina guiders meddelanden, och hon påpekade att det är fel att behandla väsen från andevärlden med den överdrivna respekt många har, som till exempel just den regeln att man inte FÅR fråga vem de är (att det inte har någon betydelse även om man får ett svar är ju en annan femma) eller att man inte FÅR ifrågasätta deras information, helt enkelt att man behandlar dem som nåt heligt som ska stå på nån piedestal och ses men inte röras.

Hennes poäng är ju att det finns alla möjliga slags väsen också , precis som det finns alla slags olika människor, både lite knasiga och supervettiga. Så hur ska man skilja den ena från den andra om man inte kan ifrågasätta nåt? Och, om de nu har hederliga intentioner och en sann vilja/förmåga/mission att hjälpa en borde det ju vara helt lugnt att lägga alla kort på borden.

Kanske man borde behandla dom som människor och lära känna dom försiktigt innan man litar på dom?
Jag vet iallafall att jag vid tillfällen ställt frågor och fått helt vilseledande svar, nästan som att någon med flit ville krångla till det för mig :( och då inte på ett konstruktivt sätt.
Hur undviker man det?

:respect:

Hej Noone!
Jag har aldrig hört talas om de reglerna men så är jag ju självlärd. Endel har jag lärt genom vänner och annat genom möten med energierna som finns på andra sidan. Jag försöker bemöta dem som jag själv vill bli bemött. Med respekt inte med dyrkan. Jag tror att dyrkar man något så kan det bli farligt. Då går man i dess ledband utan att tänka och använda sin egen intution.

Om du inte förstår vad en människa säger så ber du honom förklara bättre, eller hur? Hänger jag inte med vad andevärlden säger till mig så ber jag dem förklara bättre för jag är bara en vanlig människa. Det brukar fungera om man är villig att lyssna med öppet sinne.

Jag ifrågasätter alltid deras information. Det är min rättighet som tänkande människa. Fast det kan bli rätt förvirrande ibland. O ofta har jag fått motfrågan "varför vill du veta det?". Då förklarar jag bara varför.

Det har hänt vid ett tillfälle att jag blivit så arg på hur de behandlat mig att jag har skällt ut dem efter noter och sedan vägrat prata med dem på ett bra tag. Det var reslutatet av att jag dyrkade dem och följde deras ord blint. De satte mig på ett prov som lärde mig läxan den hårda vägen. Det handlade om att just använda känslan mer än synen och hörseln för att verkligen känna av vem som kommer. Tro det eller ej men de accepterade utskällningen och bad om ursäkt. De hade gått fram lite väl hårt.
Då och då händer det att de testar mig fortfarande. Vi har fått en hjärna och bör använda den också.

Jag har också vid ett annat tillfälle bett en guid att gå eftersom jag inte ville ha en guid som behandlade mig så respektlöst. Han utgav sig för att vara min första personliga guide och falskhet och lögner är något jag inte uppskattar och får mig att bli riktigt arg. Han försökte att komma tillbaka men jag körde iväg honom igen. Den andens energi känner jag igen om jag skulle möta honom. Jag vet inte vem han var eller vad ha ville och är inte intresserad av det heller. Jag är hellre utan guid än har någon som är falsk. Nu är det ju inte så illa för jag har guider i min närhet. Det är glädjande att de vill komma och hjälpa mig på min väg men de ska gå schysst till. Det handlar om ge och ta.

Lita på din första känsla när du möter en ande. Känns det inte bra, känn av obehaget och agera efter det. Det har hänt att det var min egen rädsla som dykt upp. Det har också hänt att jag har bett energier att ge sig iväg. Det finns mindre goda andar precis som det finns mindre goda människor, för mig är det helt naturligt.

Att lära känna dem sakta är en god idé om du känner så. Skulle du lägga korten på bordet inför en främmande människa? Inte det? gör det då inte med andarna heller.


:respect: Kram / Runa

Jag har vid något tillfälle fått kontakt med rådgivare som inte kännts okej. Eftersom detta gjorde mig osäker på vad som finns "där ute" gjorde jag en resa på frågan, om det kan vara farligt eller skadligt för mig att öppna dörrar till andra "verkligheter". Svaret jag fick lät ungefär så här.

Även om du vet att det finns dåliga rådgivare och ondska i din fysiska värld, fortsätter du att leva i den. Strategin är att lära sig att skilja det onda från det goda, det bra från det dåliga. Samma sak gäller i den andliga världen. I båda fallen kan du lära dig att undvika rådgivare och situationer som inte känns bra eller som kan orsaka skada för dig eller andra.

För mig kändes det tryggt och bra och jag "lyssnar" inte till en guide som inte tål att bli ifrågasatt. Det är ändå jag som i sista hand måste ta ansvar för mina handlingar. Jag måste själv vara klar över vad som är okej och inte.

Vilken vettig syn ni har! Den som inte tål att ifrågasättas och ta ansvar är inte värt vårt förtroende, oavsett vilken värld eller dimension de tillhör!/BotHild