Drömmarna står som spön i backen nu, rena störtfloden av information. Här kommer en dröm jag kommer ihåg väl från igår natt.

Jag var på en slags search-and-rescue uppdrag i arktis, flög mycket snabbt på låg höjd med sensorerna på helspänn. En varelse behövde min hjälp någonstans i den mäktiga världen av snö och is. I en liten mörk snögrotta fann jag henne, min knallgula lilla härliga undulat från barndomen, hon dog sorgligt nog gammal och ensam för trettio år sedan i sin bur medan jag var i skolan. Hon blev gammal, 14 jordeår.

Hon hade tydligen tagit sig in i grottan genom en skreva, satt där och såg ledsen ut på grottans botten. Det var för mörkt och för trångt med utrymme för henne att kunna hitta ut på egen hand med hennes förmågor, utgången var inte synlig för henne från där hon satt. Jag blev naturligtvis lycklig av att träffa henne igen men efter att ha gullat med henne litet så förstod jag att hon måste ut från grottan. Jag lirkade ut henne genom samma skreva hon troligen kommit in genom, trodde allt var frid och fröjd. Tyvärr envisades hon med att komma tillbaka till grottan igen, och fastnade såklart på samma sätt.

Då tog jag helt enkelt och grävde upp ett rejält hål i taket på grottan så att hon kunde flyga in och ut efter behag. Nu blev hon glad den lilla filuren, och drömmen slutade där efter vad jag kommer ihåg.

Jag kan se två tolkningar. Den ena är att denna arma lilla krake fastnat i en slags limbo mellan olika världar och behövde hjälp för att få sin frihet. Den andra tolkningen är att jag själv, på samma vis som undulaten, förmodligen inte kommer att få min frihet utan hjälp av någon mycket större än mig själv som kan se det som är dolt för mig från mitt begränsade perspektiv.

Slutsatsen är att jag har en lång väg att vandra. Ändå har de senaste dagarna varit helt otroliga efter min dröm om de två vilddjuren och mumien, kanske är detta en varning för övermod.

Nä, jag får inga vibbar av varning för övermod! Jag tycker dina drömmar är fantastiska!

Och det genomgående temat som JAG ser i dem är 1. du är inte ensam och 2. du ska inte ens försöka ensam.

Så använd dig av de resurser som står dig till buds, både andevärlden [drömmarna] och männsikor [vi här på forumet] öppnar dörren på vid gavel för dig. Det enda som kan vara övermod i detta är att säga "Tack jag klarar mig själv" och vända ryggen åt dessa öppna dörrar.

Fast ha koll på den där "vaksamma tilliten" innan du vet vem du kan lita på. Det är gott att skynda långsamt.

Vaksam tillit... bra motto tycker jag, Uthien! Faktum är att jag förändrat min grundsyn den senaste veckan. Jag har fått ut så oerhört mycket av att bokstavligt talat älska de jag trodde var mina fiender precis lika uppriktigt och innerligt som de jag räknar till mina vänner.

Responsen jag fått har varit omedelbar och häpnadsväckande, jag fick genast tillbaka värdefulla idéer och erbjudanden om hjälp som jag behöver för mitt arbete att vända en negativ arbetssituation för de närmaste på mitt jobb till något positivt och glädjeskapande för alla. Jag är medveten om att grundsynen gör mig sårbar samtidigt, men jag är beredd att ta den risken.

Jag känner mig inte särskilt rädd trots allt. Bundsförvanten jag upptäckte vid min sida, "mumien" som jag kallat honom, gör att jag känner en enorm trygghet i mitt agerande. Jag bara flyter med liksom, utan minsta ansträngning så faller allt på plats mer eller mindre av sig sjävt. Det är därför jag ser ett litet varnande finger i undulatens budskap.

/Loke

PS. Kanske det är så enkelt att jag ska göra min första trumresa i gott sällskap? För att inte hamna som min lilla gula undulat i en iskall snögrotta. Tja. Drömtolkning är inte lätt :)

Loke!
Vilken hoppingivande dröm!
Vill bara dela med mig av känslan som slår mig när jag läser din dröm. Har du nu kommit i kontakt med de förluster (sorger) du mött på din väg? Kan din lilla vän från barndomen symbolisera att du nu kan ta till dig och acceptera dina förluster på livets väg? Kan öppningen i grottan visa att du nu öppnat för att det alltid finns en väg ut ur den mörka, kalla (snö-)grotta man hamnar i när man drabbas av sorg och förluster? Att du inser att man inte kan undvika grottan, men att man kan göra öppningen så stor att man lättare kan hitta ut?

Intensivt drömmande är ofta ett tecken på att man är inne i en utvecklingsperiod.
Drömmar tolkar man enligt min mening bäst själv, men det hjälper att bolla dom med andra!

Kraa, det är väldigt spännande drömmar just nu. Inatt hade jag en till som var synnerligen minnesvärd men det lustiga är att jag inte kommer ihåg den! Bara små, små fragment som inte bildar något sammanhang alls. Bara känslan av att ha drömt mycket goda drömmar finns kvar.

Det finns också konstiga drömmar. Härom natten tex så var det min ena fot som drabbats av något som gjort den förtvinad och obrukbar. Jag blev tvungen att amputera den på eget bevåg medelst tigersåg. Det var otäckt och blodigt men nödvändigt, ingen annan ville ordna det. Efteråt hade jag litet funderingar vad som skulle se bäst ut på badstranden, träben eller att bara låta det vara "naturellt". Det var också väldigt opraktiskt att ta sig fram på bara ett ben och jag kontemplerade om man ändå inte skulle kunna få någon att operera dit foten igen. Fast när jag såg den avsågade kroppsdelen så insåg jag att det var en dålig idé, den var i för dåligt skick och jag slängde den i ett dike.

Så allt är inte rosenrött precis. Men det var länge sedan jag kommit ihåg så många drömmar. Jag tror att det är diskussionerna här på forumet som fått mig att lägga dom på minnet och försöka se vad de kan betyda för mig i praktiken, och sedan testa betydelserna. Om tolkningarna gör att jag fungerar bättre i verkliga livet så är det ju faktiskt ren och skär kunskap jag hämtar från drömmarna. Klart att jag börjar undra varifrån denna kunskap egentligen kommer, var denna drömvärld egentligen finns.

Någonstans är det nog så att jag rekapitulerar olika delar i livet just nu, alla sorger och bedrövelser i en slags rening. Det är kanske den övergripande tolkningen. Otroligt intressant är det i alla fall, och jag har mycket hjälp av era infallsvinklar som jag tackar så mycket för!

/Loke

Loke!
Du får tro att jag inte är riktigt klok. Men även din dröm om att förlora foten är troligen en positiv dröm (om du smakar på känslan du fick, och glömmer värderingen i det vakna livet). Att du amputerat en kroppsdel kan betyda att du gör dig av med något (andligt eller fysiskt) i ditt liv som inte längre fungerar för dig. När man väljer eller tvingas "förlora" något som man är van vid kan det kännas som en amputation till en början. Men när man gör sig av med något, gör man samtidigt plats för något nytt.

Det verkar som om du håller på att städa bort gammalt skräp för att hitta nya vägar. Grattis!

Du har nog rätt, Kraa. Det kändes väldigt bra att bli av med foten. Jag blev faktiskt tvungen att ha ett träd som mothåll för att komma igenom de sken/smalbenet, när jag slutligen såg foten åka av så var det en befriande känsla. Dock med vissa "second thoughts" som sagt men utfallet blev detsamma när jag slutligen slängde foten i diket.

Jag har ingen aning om exakt vad det är jag gör mig av med, jag antar bilden kommer att klarna vad det lider. Något som inte är helt lätt att släppa taget om är det... hm.

/Loke

Enligt min erfarenhet är det inte alltid man vet vad man städat bort, ofta handlar det om ett tankemönster eller ett gammalt sår som legat i det undermedvetna och varat. Kanske hänger det ihop med din undulatdröm, dvs en gammal sorg som du haft "om foten".

Måste skratta!! Det låter lite kul :D