Hej alla!
Mitt användarnamn här- BotHild- är ett försök att möta innebörden av mitt dopnamn- Bodil, som kommer från fornnordiska 'bot' som betyder hjälp och 'hild', som betyder strid. Jag har ofta upplevt namnet som en förbannelse, eftersom jag rent faktiskt just varit hjälp i många strider sedan jag var ett litet barn. Har velat byta till ett annat, men hittills har det aldrig funnits något namn som är mer mitt. När jag tar avstånd från "Bodil", blir jag namnlös. Så nu tänkte jag att jag ska leva med dess innebörd och ursprung åtminstone här, för att lära känna dess energi bättre.

Faktum är att jag efter hand har lyckats använda min kunskap väldigt konstruktivt för både mig och andra. Jag har utvecklats till att kunna utgöra bra stöd för både mig själv och andra. Och jag älskar att arbeta med grupper och hitta jämlika och respektfulla sätt att vara tillsammans. I och med det är det inte lika tungt att vara hjälp i andras strider. Jag ser det som ett gemensamt skapande som ger inspiration till alla inblandade.

Igår läste jag en dialog här om kvinnligt, manligt, likheter, olikheter, viktigt eller inte viktigt.... Tänkte att det kunde vara en intressant erfarenhet att testa om den har betydelse eller inte, könstillhörigheten? Funderade på om jag skulle kunna presentera mig själv utan att "avslöja" vilket kön jag tillhör, och samtidigt kunna vara sann mot er och kommunicera med er i det här forumet som den jag verkligen upplever att jag är. Jag insåg ganska snart att jag inte skulle kunna det. Jag skulle tycka att jag spelade ett spel. Jag är kvinna. Så där, nu har jag sumpat mina chanser att se hur jag skulle bli bemött om jag inte gick att könsplacera.

Blev överväldigad av tanken att jag förut inte har diskuterat shamanism, utan bara låtit mig möta den när den kommit i min väg och sedan gått vidare för att vara öppen för ett nytt möte senare. Jag har på något vis inom mig tyckt mig veta vad som är shamanism för mig och vad som inte är det. Jag har också- typiskt för mig- haft antennerna ute vid varje möte för att kunna avgöra om det som sägs, skrivs eller görs är trovärdigt och förtroendeingivande eller om jag ska lämna det där hän.

Men jag har aldrig satt det i ord, aldrig gett mig in i en diskussion. Jag har tillåtit mig att ha det som något inte helt definierat. Antagligen delvis för att så mycket annat varit det i mitt liv.

För drygt drygt femton år sedan läste jag Castaneda. Kände igen väldigt mycket av mig, lärde mig och inspirerades. Samtidigt kunde jag se hur det kunde uppfattas som bara knarktrippar alltihop. Men jag gillade saker som fastnade i mig. Som "att smyga på sig själv". "Ändra skepnad" och så vidare.

Shamanismen har varit en tunn tunn, men mycket stark ådra i mitt liv. Jag har prövat trumresor. Mött mitt kraftdjur. Deltagit i ceremonier. Läst en del. Jag minns exakt var jag läste Michael Harners (?) bok om shamanism. Minns hur jag tänkte och hur jag kände. Vad jag upplevde i mig själv under läsandet. Jag kunde väldigt starkt identifiera mig med bilden av shamaner som "wounded healers2. Kände att det var en beskrivning av vem jag var (oavsett om jag någonsin kommer att bli shaman eller inte, så stämmer det på mitt liv i övrigt). Jag blev väldigt provocerad av Harners resonemang kring gott och ont. Riktigt vad det var jag reagerade på minns jag inte längre. Minns att jag skulle låta det vila till mycket senare. Kanske har jag kommit dit nu. Känner mig för första gången riktigt sugen att läsa om boken.

På senare tid har shamanismen blivit starkare och tydligare. Jag har mött fler som på något vi håller på med det. Jag har deltagit lite grann. Nu har jag kommit till ett vägskäl: På ett vis känner jag mig guidad till shamanismen. Det vore naturligt att låta den få större plats i mitt liv, bli en mer vald del av mig. Jag upplever att jag vill delta aktivt, inte bara ta emot hjälp från andra som utövar shamanism. Men jag tror inte jag vill utvecklas till att arbeta shamanistiskt med att stödja andra. Jag tror att jag ska behålla mina gamla två vägar- Rosenmetoden och Feministiskt självförsvar.

Det jag just nu vill avgöra för mig själv är om jag ska lämna shamanismen därhän, för att det inte är min väg. Eller om jag ska fördjupa mitt varande i shamanismen.

Jag vill gärna ha hjälp av andra i processen att komma fram till om det är okej att åtminstone till en början utöva shamanistiska tekniker och delta i någon slags shamanistisk gemenskap i första hand för att hämta kraft till eget helande och egen balans. Att bidra till andras kraft och helande tror jag att jag fortfarande skulle göra bäst genom att stanna i Rosenmetoden och Feministiskt självförsvar.

Nog för den här gången. Jag ser fram emot cyber-samtalen med er alla!

Välkommen! :) /Y

Välkommen in i grottan!

Var i landet finns du? Det kanske finns en grupp eller cirkel i närheten av dig.

Mvh,
Thomas

Hej å tack! Trevligt att veta att någon öppnat och tittat på min presentation och svarat. Jag bor i Malmö och tar gärna emot tips om vad som händer i mina trakter.
Jag har planerat att delta på soltemplet när Skallepär är där. Har mött honom där en gång redan Och ser fram emot att ta del av mer. Hälsn/Bodil

Oj, du verkar verkligen vara genuin i ditt arbete! :)

Nu blev jag riktigt nyfiken, dessutom med tanke på "bot" och "strid".

Kul att du hittat hit!

:D Välkommen !!!
Kul att just du var från malmö nejderna många goa från nätet där som du kan träffa på o filosofera med ! w00t

melena

Tack Melena och Uthien! Värmer om hjärtat! Jag ser fram emot att få fler kontakter här i Malmö. Och det där med gott och ont och Harner. Ja, det känns verligen som att jag ska läsa om och försöka minnas vad det var so provocerade och se var jag befinner mig nu... Jag återkommer säkert om detta. Bodil