Jag har varit intresserad av shamanism i ca 25 år men av olika skäl har intresset aldrig övergått till handling, kanske för att det funnits andra saker jag behövt fokusera på eller att tiden inte var mogen för mig.

Att jag hamnat här just nu tror jag inte är en slump. En mängd samverkande små och större omständigheter gör att jag känner igen detta som vad jag nu måste skaffa mig fungerande kunskap om. Inte minst kräver de arbetsuppgifter som fallit på min lott i den vanliga verkligheten att jag agerar med så mycket visdom och hjärta jag kan uppbringa för allas bästa.

Min yrkesidentitet innebär att jag företräder ett vetenskapligt förhållningssätt till kunskap, ett aktivt intresse för shamanism kan ses som en belastning här på ungefär samma sätt som för präster i svenska kyrkan. Ändå har jag aldrig personligen sett någon egentlig motsättning, de olika sätten att inhämta kunskap och agera ser jag mera som komplement till varandra.

Namnet Loke grep jag ur luften efter att ha "bränt" namnet jag först försökte registrera genom att fylla i fel e-postadress. I efterhand ser jag nu att Loke var en figur som mötte ett gruvligt öde för sin uppkäftighet mot Asarna... man ska väl inte läsa in för mycket betydelser i ett namn men det var tankeväckande på många sätt för mig.

Välkommen hit Loke!

Det tar många år innan stammen blivit så stark att man kan bygga en kanot sa nån en gång till mig - så efter 25 år i träda kommer dina shamanrötter antagligen få starkt fäste i urmyllan ;)

Mvh,
Thomas

Ja, välkommen!

Jo, jag känner igen mig i din beskrivning, som hårt skolad naturvetare (fysiker) men det går faktiskt jättebra att kombinera med shamanism!

Har du lust att diskutera mera kunskapsfilosofi och dessutom gå (gratis) nybörjarundervisning i shamanism så kan jag tipsa dig om föreningen jag är med i: Centrum för shamanskt utforskande. Skicka mig ett mail eller PM så kan jag ge dig mera information.

Hej Loke! Kul att du är tillbaka. Undrade ju lite hur det var med tanke på sista tråden.... :)