Hej! Jag har känt en kallelse att bli shaman i över tjugo år, jag läste Castaneda som 20-åring och kände igen några av upplevelserna från egna spontana kontakter med andeväsen. Dessa har så vitt jag registrerat bara dykt upp för mig när jag har varit på väg att dö vid några tillfällen, en gång i fjällen som dumdristig femtonåring och en gång när jag just skulle köra på en älg i 160 knyck som dumdristig tjugofemåring. Säkert finns ett otal andra tillfällen när jag har haft stor hjälp av andeväsen utan att ha haft ögonen med mig.

Som nybörjare försöker jag få reda på hur jag på enklaste vis kan komma till skott med att lära grundteknikerna.

Det givna svaret är väl att gå en grundkurs tex de som Staffan Ljung håller, det finns säkert andra duktiga läromästare också. Men vad gör man om man inte har lust eller tid med det, inte är tillräckligt ”touchy-feely” av sig för att trivas på ett sådant läger? Själv säger ju Staffan Ljung att hans viktigaste läromästare befinner sig i andevärlden och det har jag ingen anledning att betvivla. Jag är också medveten om att det kan vara vanskligt att bege sig ut på dessa resor utan handledning men jag känner mig väl förberedd och är övertygad om att jag kan hantera upplevelserna.

Skulle man kunna sammanställa ett träningsupplägg som steg för steg tar nybörjaren till den nivå där han/hon själv kan komma vidare på egen hand genom kontakter med läromästare i andevärlden? Tanken är inte långsökt tycker jag.

Jag har spanat runt litet här för att se om det finns en sådan nybörjarhandledning men hittade ingen som försöker samla det viktigaste man behöver veta. Exempel på frågor jag har:
- Rekommendationer om lämpliga inspelningar av shamantrumma, kanske det rent av finns att ladda ner som mp3 någonstans ifrån?
- Hur ska en sådan trumma se ut för att ge rätta ljudet, hur ska den hanteras? Samma med skallror, vad funkar bäst?
- Själva proceduren har jag sett beskriven litet översiktligt men förutom det ytliga (lägga sig ner, lyssna in trumman, visualisera öppningen neråt), vad behöver jag veta mer om hur jag ska utforska hålet? Vart ska jag, vad söker jag, hur kommer jag tillbaka?
- Vad behöver jag veta om den shamanska världens beskaffenhet för att orientera mig?
- Vad ska jag passa mig för?

Tacksam för svar på det mest grundläggande. Det verkar vara många duktiga shamaner här efter vad ni berättar, jag vill gärna dela era upplevelser!

/Loke

Först å främst: Hej och välkommen till forumet Loke! Om du kännt en kallelse i 20 år men inget gjort åt saken, lyckönskar jag ditt beslut att äntligen komma igång! Bara fråga, privat eller på forumet om det är ngt.

Nej, verkligen inte långsökt :) Det är ju en realitet som shamaner använt sen tidernas början, för att bli lite poetisk. Staffan, Jonathan Horwitz, Ailo Gaup m.fl. håller ju nybörjarkurser som ger eleven nog kunskap att fortsätta lära själv som jag förstår, och det har jag själv också gjort och många andra med oss. Mer eller mindre bra kanske, men det är väl det som är målet med att lära ut grundteknikerna.

Men du kanske talar om ett skrivet träningsupplägg? Där därimot tror jag inte man kan sammanställa ngn slags "lärobok" i detta som skulle kunna göra samma sak som en lärare av kött och blod. Man kan lära sig om shamanismen genom en bok, men inte att shamanisera. Sen då man fått mer kött på benen och kan resa utan problem och har knytit i.a.f. några viktiga andekontaker, då kan nog böcker öppna upp för nya tekniker och kunskaper.

Är man lite för "touchy-feely" för att vara med på ett sådant upplägg kanske man ska hitta en personlig lärare, eller försöka igen då man blivit lite mer kraft-full och orädd.

Men för en nybörjare kan det sätta fler käppar i hjulen än vind i ryggen tror jag. Man ligger kanske där under trumman och förväntar sig att samma sak ska hända en själv som man läst om i boken, eller tvivlet som dödar upplevelsen och bryter ekstasen kommer för att man tror man "bara ser det här för att jag läste om det i boken". En direkt 1:a handsupplevelse och trial & error-lärande är nog det bästa.

Sen är jag en sån där som tror på att man skall försöka minimera ensam-shamaniserandet om det går och att man jobbar bättre tillsammans. Böcker och trum-cd:er leder i min erfarenhet till mer och mer ensam-shamaniserande och mynnar ut, och stagnerar i enbart självutveckling.

Men som en FAQ med bara de mest grundläggande nybörjartankarna, om hur man väljer trumma och om cd-trummor är bu eller bä etc, vore kanske ingen dum idé.

Det var iaf mina spontana tankar över ämnet så här timmen före pulkbacken :respect:

----

Inget slår en riktig trumma men för den som gillar CD-trummor kan jag rekomendera Jonathan Horwitz inspelning. Den har de vackra sjungande övertonerna bevarade (ngt som många andra, Harners t ex, inspelningar saknar) och det är en god drivande rytm av fyra st trummor.

Eller Ailo Gaups trum-cd som finns att beställa från hans hemsida Sjamansonen.

Jag har Harners 15-minutare med callback på .mp3 om ngn vill ha.

Smaken är som baken, så det rätta ljudet är nog upp till var och en att finna. Sen har ju varje trumma en sweet-spot, där den sjunger extra bra - så det gäller att hitta den också.

En ramtrumma är vanligast i shamanvärlden. En du kan hålla i med én hand, och trumma på samtidigt som du dansar och som inte är alltför bynglig att ta med ut i skog och mark t.ex.

Samma sak med skallror, ta den som funkar bäst B)

Jag brukar uppmana folk att röra sig mer än den vanliga Harner-metoden att bara ligga ner på rygg och visualisera. Kopplar man in kroppen också i monotonin så kommer ekstas och trans starkare och i vissa fall lättare. Castanedas ”att ge sig hän” talar ju om detta. Det finns många exempel också upp genom shaman-historien; se på ekstasdansen i afrika, eller på de nepalesiska shamanernas skakande spasmer, eller för all del, buddistmunkens monotona mässande och vaggande fram och tillbaka t.ex.

Ett ordspråk som rymmer ton av visdom är: den som förväntar får inget se, den som väntar få se – och när träden börjar dansa, låt dem dansa!

Tålamod alltså, och tillit. Viktiga grundrecept för att lyckas resa.

Ska bli kul att höra fleras tankar runt detta, hej svejs!

Mvh,
Thomas

Tackar för välkomnandet, Thomas! Det var ett mycket bra svar - innerst inne hade jag nog blivit litet besviken om detta är något man kan läsa sig till. Det förklarar också varför jag mycket riktigt tröttnade på mina egna små famlande försök, jag kom ju ingen vidare vart. Kanske det till och med är så att en skyddande ande förhindrat att jag ger sig i kast med för tuffa grejer utan hjälp att få om det skulle gå åt pipan.

Ärligt talat så kan jag mycket väl tänka mig en kurs, det är nog mest detta att skapa utrymme för det i det hektiska familjelivet. Sedan ska jag inte sticka under stol med alla förutfattade meningar om saker och ting jag samlat på mig genom åren. Endast den som upplever får se vad det egentligen handlar om.

Jag tackar dig för de eftertänksamma råden! Litet trummande via cd eller live kanske inte skadar ändå, men som du säger jag ska inte förvänta mig något alls. En vacker trumma är ju en upplevelse att höra bara det.

Tog just en promenad med frugan nere vid sjön i det vackra vårvädret, fåglarna kvittrar som laserkanoner. Moder Jord är på gott humör idag måste jag säga!

/Loke

Hej och välkommen hit. Du kan ju alltid ta en grundkurs hos Thomas, kan varmt rekomedera det, den va så bra att jag gick den 2 gånger..:-).. :respect:

Tack för tipset, en grundkurs är nog det rätta sättet!

Jag har redan fått svar på många frågor. Under kvällen och natten blev jag dessutom mottaglig för kraftfull information om vad jag bör göra den närmaste framtiden, detta i form av fysiska upplevelser och drömmar. Detta tar jag till mig.

Jag har tydligen en del arbete att utföra innan jag kan dra full nytta av en personlig kontakt, om detta ber jag att få återkomma när jag är redo.

Det var länge sedan jag mött ett så öppet och hjärtligt sinnelag, det värmer gott!

/Loke

Jag har några nybörjarfunderingar inför mina första små försök till trumresor, de första för att bekanta mig med undervärlden om jag kommer så långt på egen hand med hjälp av de inspelade trummor jag beställt.

Jag förväntar mig inte att uppleva något alls. Däremot har jag naturligtvis läst en del om vad det är för något andra upplevt under sina resor. Förmodligen är det så att det man kan möta beror till viss del på vad man har med sig i bagaget.

Det vore värdefullt att höra era reaktioner på följande anvisningar jag stött på idag:
- Insekter man möter i undervärlden ska undvikas till varje pris, det berättades inte varför. Detta är ett lustigt sammanträffande eftersom jag hade en dröm i går natt som handlade om just insekter; det var en mängd feta parasiter på en tröja jag hittade och blev orolig att någon av mina närmaste kollegor på jobbet blivit drabbad. Inte för att drömvärlden nödvändigtvis behöver ha med undervärlden att göra men det väckte min nyfikenhet att sedan hitta denna regel.

- Om man blir erbjuden gåvor i undervärlden ska man tacka givaren men man får absolut inte ta med sig dessa till den vanliga världen. Varför, hur tolkas detta? I gemen ser man det kanske som ren och skär otacksamhet att inte visa större intresse för gåvor, men det verkar alltså finnas andra sätt att se på saken.

- När man hör callback-trumningen ska man tacka för sig, ta sig tillbaka samma väg man kom, sedan lugnt och sansat känna in nedstigningsplatsen innan man beger sig tillbaka till den vanliga verkligheten. Frågan är då: vad händer om man missar callbacken, jag menar batterierna kanske tar slut i spelaren, den hakar upp sig eller något... övergår trumresan då i en vanlig sömn, irrar man omkring i timmar/dagar nere i undervärlden eller vad händer? Någon av er nämnde att någon mästare sagt att det svåra är inte att ta sig ut på trumresan, utan att komma tillbaka till verkligheten igen. Kanske över-/misstolkar jag detta.

Tacksam om någon ville kasta litet ljus över dessa nybörjarfrågetecken.

/Loke

w00t

hehe jag tror att mandra varit inne på temat förr "Dina egna tolkningar o känslor för va du möter måste du värdera själv- vi runt omkring kan bara associera fritt o så får du själv "känna" in vad som stämmer för dej.. Nån annans "rätt eller fel" kan bara utgå från sej själv aldrig "dyvlas på" någon annan...

Man får det man behöver o klarar av när man själv är redo sas
Din egen bild o symbolvärd är unik för just dej o dina värderingar...

Inom vårt nätverk kan vi dela med oss av erfarenheter o ge varandra vägledning/ tips men aldrig rätt eller fel...man kan "prova dem" o se om man har samma bildspråk...

Är man tex rädd för ngt djur kansske de uppenbarar sej- lär dej möta dina rädslor o möt dem för att förstå dej själv

Tex detta med insekter är för mej en mkt viktig länk i näringskedjan o som livgivare typ pollenering o smådjurs mat i haven, i luften o i marken... För mej är de inte destruktiva att möta i undervärden tvärt om jag ser dem som budbärare o livgivare...en länk...

Mitt tips är att assosiera de djur/ väsen med dess egenskaper/ kunskaper / nischer eller tom om du har något skarpt ögonblick i livet som du sammanför med djuret ofta är det som att lösa rebusare... ;)

Ex. Bisvärmen 98 i höga björken ojaaa det var då det började hagla på kvällen o en ringduva som var ringmärkt kom till balkongen o stannade ett par dagar...
Hmmm Ringduva wips så kanske man ser en hel flock duvor o wola en duva är plötsligt min duva/ kraftdjur


Tillit till dej själv o dina förmågor .... du kan och du får träna , trai & error liksom :D


Lycka till från melena

Tack Melena, det var det svar jag innerst inne hoppades på! De där "reglerna" kändes som att de föll utanför mönstret av allt annat jag läst mig till om hur saker och ting fungerar i dessa världar, någons personliga upplevelse som upphöjts till allmänna regler låter inte "logiskt" i detta sammanhanget. Men vaksam som jag är så blev jag tvungen att fråga. Ni ser att jag är litet yrkesskadad :)

Hej Loke,

kul med dina frågor och jag gjäds åt din entuiasm. Det du skriver om ser jag som ofta faran med att läsa böcker och ha de som en fast mall. Vi gör detta för att vara trygga och veta hur när vi har en upplevelse att vi inte kan eller vet hur vi skall göra.

Orsaken till detta kan ligga i den kultur som författaren har hämtat sin kunskap från och dennes egna erfarenheter som inte behöver vara samma för dig. Jag vet att Harner skriver detta och hans källa kommer bland annat från shamaner i Amazonas som har mycket giftiga insekter och naturligt blir då att insekter är farliga och skall undvikas. Jag håller mig mest till nordisk shamanism och den natur toppgrafin och varelser vilket innebär att insekter har andra innebörder. Dessutom så stöter jag sälla på insekter i resan överhuvudtaget. Gör jag detta så är de någon jag kan interagera med likt vad annat jag möter.

Igen, vad har du lärt dig detta?
Inte min erfarenhet! Tacka för gåvorna självklart och lita på din upplevelse och inutition om vad som skall göras med gåvan. Ska du ha med dig den för att det är något du har användning för är det en skymf mot givaren att inte ta med. Men lita på din egen kraft, din egen fylgja/kraftdjur om vad som skall göras. Det vill säga fråga om du inte vet.

Det är din frisjäl(vard i det nordiska) som reser den är en del av dig och ni hör ihop. När det är dags att komma tillbaka till Midgård där du är så bestäm dig för att göra detta oberoende om trummningen är slut eller ej. Det är du som bestämmer inte ljudet. Ibland kan man somna och ha det gött med trummans sång, sömnen uppöevber jag som annorlunda i den mån att det är mikrosömn som är mycket mer effektiv så att säga. Som min far sa till mig som barn när jag kommit i säng för sent för nästa dags aktiviteter: nu ska du sova sju kvart i timmen.

Din passage är din och det är bra om du första gången eller tills du tycker att det fungerar med resandet att ha en passage som du känner till och som finns i Midgård/MV

Hör gärna av dig om du har mer undringar eller fundringar.

Lycka till S_P

Tja, tolkningar och så kanske kommer ur eget bagage, men man må minnas att andevärlden existerar utanför oss. Inte inuti oss.

Å andra sidan kan vissa andar dras till ditt "bagage" och då får du ta det då det kommer..

Nja, det torde vara mer ett råd än en regel imho. Vissa insekter kan du ju ha användning av, nytta av, hjälp av etc. Men det senare i din utbildning, då du skaffar dem som andehjälpare kanske.

Ofta brukar sjukdom och skit vara just insekter. Eller iaf se ut som sånna i vissa traditioner. Så kanske är det därför du blivit rådd att hålla dig borta från dem? Som nybörjare skulle jag nog följa det rådet isf.

Ta med saker in i den här verkligheten? Kan du få till det, så gör det ;) för all del.

Gäller det gåvor som styrka och visdom och annat ställer jag mig helt enig med SkallePer. Tacka och ta för dig!

Trumman stressar för att det ska gå snabbt upp igen. Inget söl. Ta dig upp upp upp bara. Efter att du tackat för hjälpen alltså.. du har mer kontroll själv än trumman riktigt.

Jag tror inte det kommer vara ett problem för dig i början av din träning. Du kommer nog ha mer problem med att ens kunna komma in i trans/ekstas, än att behöva oroa dig för att komma så pass djupt ner att du kan fastna :)

Men det kan ju hända att du fastnar, även som nybörjare, och det är just pga sånt som jag inte brukar rekomendera folk att experimentera själva med trumresor i början. Det är en kraftfull teknik som kan skada och ställa till med problem också. Det ska man vara medveten om tycker jag.

Men kom ihåg att du när som helst under en resa kan öppna ögonen och sätta dig upp om det blir för läskigt eller hotfullt. På det viset kanske du kan minimera riskerna för att fastna eller råka illa ut.

----

Det kan underlätta och öka chansen att du lyckas om du lägger ned god tid på att jobba FÖRE du trycker på play på cd:n.

Skapa dig ett "heligt rum" där du kanske brer ut en matta eller liknande att jobba på/framför, placera ut föremål som du gillar, får kraft av, foton, stenar, pinnar etc etc. Tänd rökelse kanske.

Formulera en stark Intention, ett mål med resan. Detta är av yttersta vikt.

Ju mer du investerar i ritualen, ju mer får du ut av den.

Mvh,
Thomas

Tack SkallePer för dina trygga ord, saker och ting börjar klarna. Jag har mest surfat runt på Internet för att samla intryck, och jag om någon vet att man knappast ska tro allt man läser. Dogmer ska man nog akta sig för i detta sammanhang som i allt annat.

Vissa texter jag stött på tycker jag känns bra. Här är en passage som tilltalade mig särskilt, och som ligger i linje med vad vi diskuterat:

"In today's neo-shamanic revival there is a tendency to treat the lower world as a kind of spiritual theme park-as if Disney had the franchise for soul growth. It is filled with exotic but benign landscapes populated by friendly power animals and wise spirit guides. This is a symptom of the contemporary cultural tendency to turn everything into therapy and our new age urge to solve every problem by wrapping it in pink light.

But the lower world described by indigenous shamans and serious practitioners is often a hard and frightening landscape. When used judiciously it is a powerful counterbalance to our tendency to avoid our own shadows. Lower world work is, in fact, shadow work. It is messy and real. Sometimes we find things we'd rather not see, but the descent of soul work is as necessary to our growth as human beings as the ascension of spiritual intent. "
Tom Crockett, ur "The Shamanic Underworld" http://www.paganet.org/pnn/v12/i7/feature_sample1.php

Pratet om att inte ta med sig några gåvor från Undervärlden kommer från en betydligt tvivelaktigare källa av allt att döma: http://www.geocities.com/CapitolHill/Lobby.../Scomments.html

Den senare skribenten låter just som en guide på en av Disneyworlds attraktioner...

Nu tänker jag inte läsa så mycket mer, det är nog mer än tillräckligt i det här läget.

/Loke

----
Tack även till dej Thomas, jag hann inte se ditt inlägg. Jag är en ganska så försiktig man mitt nick till trots, inga dumdristigheter i onödan. Jag har utsett gillestugan till platsen för det "heliga rummet", och letar just efter en kraftfull fysisk plats i trakterna kring Växjö att bekanta mig med ordentligt för att ha som portal. Inglingehögen i Ingelstad kanske?

Lekte som barn på Inglinge Hög i Ingelstad. För mig blev det ett naturligt val för min första trumresa, att ha min ingång därifrån. Det gav alltid en speciell kraft att vara där... Lycka till med din resa!/Bodil

Tack Bodil, då kör jag på det! Om jag fattat rätt så är väl egentligen huvudsaken att man är såpass väl förtrogen med stället att man enkelt kan visualisera sin närvaro där. Är det sedan som i detta fallet ett gravfält från järnåldern så bör det vara väl etablerat som fokus i det kollektiva undermedvetandet också, det borde vara ett stort plus tycker jag. Nackdelen är att jag bara varit där några gånger så det kan kanske vara läge att förbereda några alternativ på närmare håll.

Om nu bara den där trum-cd'n från Shaman-drums behagade dimpa ner i brevlådan... börjar bli litet otålig att börja med reseförsöken.

/Loke