Drömmer ganska ofta att jag far ur kroppen med en enorm kraft, jag far ibland neråt, ibland också uppåt, ibland strävar jag emot, men efter en liten stund så släpper jag taget och då åker jag iväg med en sån fart och kraft att det inte kan beskrivas med ord, ska också tillägga att jag sen jag var barn har farit ur kroppen, och som jag ser det idag så ville inte en del av mig vara kvar i min kropp, av anledninger som jag just nu inte ska gå närmare inpå, men ialla fall den sista upplevelsen var att något eller någon täckte över en huva (svart) över mitt huvud och jag for iväg och började höra ljud, ungefär som när man ställer in kanalerna på en radio, det där gnisslet mellan innan man hittar rätt kanal, det här låter säkert ganska flummigt :/

men jag har alltid undrat varför detta händer mig jämt, en del svar har jag (tror jag) men kan aldrig vara riktigt säker på att mina svar på detta är det bästa, därför skriver jag här nu för att, hoppas jag få höra andras förslag

det här med huvan verkar vara, enligt min allra närmaste kära, och som jag också höll med om, att med förtäckta ögon så ser jag bättre, klara budskap, som jag kanske inte ser då jag ser för mycket saker runt omkring mig - har ett litet för nyfiket huvud som ser för mycket runt omkring, och kanske missar viktiga budskap som slinter förbi, (om man bara ser målet så kanske man inte ser de små detaljerna efter vägen, som för övrigt kanske för just mig är det viktigaste att se just då, som när jag var uppe på fjället där en god vän håller till, alla som var där hade ett mål, vi skulle upp på toppen (en trumresa) för att träffa en man som en del av oss hade sett, men mitt i allt det där så var det var en man i renpäls som tog mig i handen, och som ville visa mig något annat, han pratade med mig, gestakitulerade, men mina ögon var endast riktade mot målet, även om jag såg allt som hände innan , så såg jag inte det jag borde ha sett, jag missade de små detaljerna

mvh Marina

Jag avundas dig som kan göra resor ut ur kroppen så lätt. Själv har jag bara gjort det ett par gånger (vad jag kommer ihåg) under en meditation och i en dröm. Båda gångerna en fantastisk känsla och upplevelse som jag gärna vill uppleva igen eftersom det gav mig så mycket energi och glädje. Jag tror att det är för att jag är extremt jordbunden som det är svårt för mig.

Utan att vilja påstå att jag vet undrar jag om inte din barndoms upplevelser har bidragit till att du behållit en förmåga som vi andra tappat bort.

Kanske är det för att hitta den känslan igen som en del ägnar sig åt riktigt snabba bilar/motorcyklar ;)

Hej Marina, jag själv har "dragits" Iväg på det sättet som du beskriver och fick en liten tanke om att man oftast själv inte vet var man förs utan ser allt med stora runda ögon...typ...;) Kanske huvan var till för att du själv skulle bestämma vart du skulle? Bara en liten tanke..
/Y

Tycker att jag fick fina alternativa funderingar kring mina upplevelser :) och det känns bra att höra andras vinklingar på saker och ting, ibland har det hänt att jag har, med ren viljekraft, kunnat kontrollera själva resandet men nu undrar jag om det är någon som har förslag på vart man skulle kunna åka för att utnyttja resorna ut ur kroppen bättre? T.ex.någon speciell kraftplats? ställe i andevärlen? väsen/ande att besöka m.m.?

Mvh Marina

Hej! Ett litet kraxande till din drömresa...

Den får mig att tänka på sejd, vår gamla nordiska shamanism. Völvan sägs ju ha en huva av kattskinn som går ner över ögonen, enligt Erik Rödes Saga. Men alla völvor då hade väl inte kattskinn heller. Någon form av huvudbonad som antingen täcker ögonen eller har fransar som täcker ögonen vet jag är vanlig i flera shamanska kulturer.
Sejden i sig är speciell - och kanske finns det gamla krafter som kallar dig. De har väl användning för fler människor som har lätt att fara mellan världarna. :-)

Allt gott och goda vårkråx
Korpmor

Jag kan hålla med om att det rör sig om gammal nordisk shamanism, för i de världar jag reser i då trumman får ljuda, så känns och ser miljön väldigt urgammal ut, ofta också i mina sanndrömmar så ser jag nutidens händelser med dåtidens bilder, tex som i en dröm jag hade om mormor.

Jag och mormor åkte i en hästvagn, jag höll mormor i handen för hon var ledsen, sedan fick jag se henne gå ur vagnen, men sikten var väldigt dålig och hon snubblade på trottoarkanten varpå hon gjorde sig rejält illa i höften, och jag blev väldigt orolig.

Jag bad min mamma att ringa till min mormor nästa dag för att jag ville veta hur hon mådde, och då berättade mormor att hon hade åkt bil med en av sina andra döttrar, när hon klev ur bilen och eftersom att hon ser väldigt dåligt så hade hon inte sett trottoarkanten, så hon snubblade och gjorde sig illa i höften.

Miljön i min dröm var från dåtid, precis som om du ser en gammal westernfilm där det bara finns hästvagnar, och att sikten var dålig ungefär som att det var dimma ute har väl att göra med att jag såg händelseförloppet genom min mormors gamla ögon.

Jag fastnade mycket för det här med völvor och undrar om någon vet var man kan resa för att lära sig mer om dess väsen?

Mvh Marina

Jag tror du kan få mycket hjälp av en bok som heter "Ut ur kroppen". Skriven av en kvinna från Karstad som helt plötsligt fann sig ha dessa ut-ur-kroppen-upplevelser du beskriver. Den är till en början aningen naiv och lite seg, men du kommer att tycka allt mer om den efterhand. Innehåller dessutom massor av lästips som du antagligen kommer ha användning för.

Lycka till!

frid vare med djuren och naturen
Ninsun

:respect:

:respect:

Hua mina drommar ar sa verkliga for det mesta att jag inte vet om jag skulle klara av en utomkroppslig resa, skulle bli for verkligt pa nagot satt. :blink:

Men det paminner om nagot som brukar handa mig, inte sa ofta nu mer nar jag var mindre; Jag kanner hur jag faller ner i sangen fran ca 1 meter upp, vaknar for det mesta, och sangen gungar! Har alltid undrar varfor, ar inte det skonaste sattet att vakna.. :rolleyes: