ja då sitter man här å funderar igen då............
sitter just å funderar på de här med kraftplatser som tex gammla
dommar ringar eller gravar, de finns ju ganska många såna där
ställen i naturen och många av platserna har nog även fallit i glömska.
men att man kan känna av en sådan plats e ju helt klart....
har själv vid några tillfälen snubblat över ställen som enligt min mening
inte skulle vara en kraftplats men jag har de kännslan av att om det
verkligen e en riktigt kraftplats så försvinner inte energin....
är ju lika dannt som om man får den kännslan att här har jag varit förut
fast att de handlar om en annan sak...
som tex när de har hittat gamla indianska gravar......
dom är ju tex väldigt måna om å skydda de platserna.....
men tänker även på de där med chamanismen eller många andra gammla
läror som fallit i glömska......
har tankarna på å sammla ihop ett gäng till sommaren....lite skönare än nu!
men å sätta sej vid några av dessa gammla ställen å köra tex en trummresa
eller meditation....å verkligen fokusera på å ta reda på mer om de här
gammla platserna ja menar att jag tror att stor kunskap om de här
platserna finns å hämta....och den som vill får givet viss vara med....
är intresserad av å höra vad ni andra tycker å tror om detta har funderat
kring de här rätt länge nu.....men har även andra saker som jag tänker ta
upp längre fram........................................................... :respect:

När jag läser dina tankar om kraftplatser kommer jag osökt att tänka på min upplevelse av vad som måste vara en kraftplats. Detta hände innan jag aktivt börjat min vandring i den "spirituella" världen.
Vid en vandring i Abisko-området slog vi upp vårt tällt på en höjd med vacker milsvid utsikt. Så snart jag lagt mig på min sovplats kände jag att min kropp genomströmmades av en stark energi, kroppen vibrerade och hjärtat slog snabbt. Eftersom jag kan känna av vattenådror under marken utgick jag ifrån att det var det jag kände av och eftersom vi var trötta efter vandringen orkade vi inte flytta tältet.

Den natten gjorde jag en riktigt hisnande resa! Jag färdades i raketfart mellan björkstammar och genom sjöar och kom till slut fram till en stor öppen plats av typen arena, där en sorts labyrit var målad på marken i rödockra. Högt och eftertryckligt hörde jag en röst som sa "ÄNTLIGEN, har du kommit hit".

Drömmen slutade där och jag vaknade helt förundrad och med en enorm engeri och livsglädje :D

Än idag vet jag inte riktigt vad som hände och varför, kanske någon i detta forum förstår mer än jag.