Shamanens väg är en väg mot kraft heter det. Vi är kraft-fulla (fulla av kraft) eller så har vi tappat kraft, vi kanske ger bort kraft till någon eller i ngn speciell situation och vi kämpar mot onda andar som stjäl vår kraft.

I ordet "kraft" lägger jag (i dessa sammanhang) bl.a. saker som självkännedom, sinneslugn & ro, jävlar-anamma, intuition, fysisk hälsa, god kontakt med andehjälpare, klarsyn och allt annat som kan hjälpa oss må bättre och som förhindrar att vardagens små "onda andar" biter sig fast och får klofäste. Hur ser ni på det?

Teknikerna för att uppnå ovanstående är många och olika och väl värda uppmärksamhet. Hur gör du för att hålla dig kraft-full? Hur undviker vi att tappa kraft i onödan, och framför allt - hur behåller vi den på bästa sätt?

Mvh,
Thomas

TJA

alla hittar sin egen väg inom shamanismen i lärdom av Andemakter av alla de olika slag.

Det gäller att sätta sig själv i ett inre och ibland även yttre tillstånda av möjligt lärande.

Detta kan innebära att vilja se livet, sig själv och det som du möter på insidan istället för enbart det yttre fysiska.

Att våga se livet som en dans med allt vi möter som möjlighet till lärande och utveckling till bland annat kraft, men även kunskap om både yttre och inre ting.

Det jag skriver nu är en abstarktion utifrån olika riter, öveningar, lekar, och ceremonier. De specifika finns att tillgå, men funktionen har jag beskrivit ovanan.

Exempel är kontakt och leken med Fylgjan. Att var i flödet av energi som finns ständigt runt om oss, veta hur jag hanterar detta och vandra i kraft genom livets flöde.

Vet du mer eller vad?

S_P

Jag tror att ett väldigt bra sätt att behålla sin kraft åvare sig ge bort den eller dränera sig är att leva i nuet.Att inte låta egot styra så mycket.Och framförallt dela med sig av sin kärlek kravlöst.

Thomas! Tack, jag håller med dig!

Intressant tråd och centralt ämne! Jag vill gärna höra mer om vad du, Thomas, och ni andra har för erfarenheter och tankar! Jag kan tänka mig att det här med kraft är något som hos de flesta av oss som håller på med shamanism kan uppleva tydliga processer och förändringar i. Eller!?

Här är lite om mina krafttankar:

Min erfarenhet är att kraftdjuren framför allt på mig tar bort sådant som tar min kraft i anspråk onödan, typ ansvarskänsla för något som inte är mitt ansvar eller oro för sådant jag ändå inte skulle kunna göra något åt, eller gamla saker som tillhör det förflutna.

Jag får också små lektioner i hur just jag ska hantera situationer och har fått tydlig förmaning om att minnas det kraftdjuret sagt och gjort, så att jag kan ha det med mig utan att jag har själva kraftdjuret med mig. "Du ska leva ditt liv. Jag ska inte göra det åt dig."

Kraftdjuren eskorterar mig gärna på en trumresa, men kallas inte gärna i onödan till mellanvärlden.

Jag uppfattas av både mig själv och andra som kraftfull ofta. Men det inte innebär inte att vara full av kraft, utan tvärtom vara tömd på allt onödigt. Om jag är centrerad, och fokuserad på det jag ska göra, får inte störningar något utrymme. Om jag inte ska göra något, är jag i ett viloläge som gör att jag kan vara redo för nästa ögonblick. Det är i det läget mitt skratt djupt nerifrån magen kommer, eller min skarpa blick som undrar vad det är som pågår ett par hundra meter bort, eller min närvaro kan vara total när någon behöver stöd.

Thomas, jag gillar dina exempel på vad kraft är. Det kan jag identifiera mig med.
För mig är det så att de exemplen du ger Thomas, att känna sig själv och sin omgivning, sinneslugn, fysisk hälsa mm är sådant som är det naturliga viloläget. Om jag vet vem jag är är och hur jag fungerar, och vilken relation jag har till min omgivning, så behöver jag inte ägna energi åt osäkerheter. Så fort jag rubbas i min relation till omgivningen och när jag tvivlar på vem jag är och hur jag fungerar, så får jag signaler om detta på olika vis. Det kommer att stjäla energi från mig tills jag har tagit itu med det och kommit i balans igen . Detsamma gäller för om jag gör val som egentligen strider mot min moral. Då bråkar det inom mig tills jag har uppnått en förlikning. Antingen ändrar jag mitt beteende, eller så kommer jag fram till att mitt handlande trots allt är ok. Därefter slutar det ta energi från mig. Jag tror den värsta energitjuven eller kraftdärneraren är vårt eget sinne.

Det kan ju också vara så att jag känner att det inte är inuti mig själv energiförlusten sker. Jag kan ju inse att det är en person i min omgivning, som är orsaken. Då får jag ta de konsekvenser som behövs. Jag kan försöka reda ut situationen och jag kan välja att lämna den.

Jag kan få intrycket av att det finns en slags stress kring att samla kraft och att ha tillräckligt. För mig är det viktigt att se att det inte handlar om att samla på sig kraft och gå omkring och behålla den. Jag är inte en generator (?). Men ju mindre som stjäl min uppmärksamhet i onödan, desto bättre kan jag se vad som behöver göras och hur. Då går det år mycket mindre kraft. Dessutom är jag mer öppen för att den kraft som frigör sig i min kropp och i mitt sinne kan användas mer effektivt.

Det handlar om att göra mig av med det som tar kraft i onödan. Det handlar om att möta mig själv och leva med den jag är- och tycka om det. När jag inte tycker om det, är det ett tydligt tecken på att jag går emot mig själv och det tar kraft. (Eller att något utanför stör.)

Tänk att solen med så mycket kraft kan få mig att känna mig så kraftlös... :( /BotHild

För mig handlar kraft till viss del om fokus. Eller så uttrycks kraften som bäst genom fokus, jag vet inte om fokus generar kraft eller om det bara är ett sätt att samla och rikta den. Kanske både och.

Jag har handgripligen fått lära mig mer om kraft sista tiden, det har inte varit så kul. Det gäller att styra kraften, och inte bli styrd av den. Jag har fattat att det är viktigt att vara medveten om sin kraft. Jag har länge uppfattat mig som svag och kraftlös dvs harmlös. Men det kanske jag var tidigare, inte längre. Och jag märkte liksom aldrig övergången, bara effekten av kraften när jag av misstag riktade den mot olämligt håll. (Vill inte berätta, jag skäms...) Jag trodde inte jag skulle kunna göra någon skillnad, ack vad jag bedrog mig.

Jag har ocskå fått lära mig från helt annat håll nyligen att kraften dessutom kan korrumpera, kraften kan i sig vilja skapa mer av sig själv på något vis, och saknar man självinsikt (och kraftinsikt) kan man bli paranoid, manipulativ och sprida ett helvete omkring sig. Som om man trodde att enda sättet att få kraft var att ta andras.

Nu är det ju inte så. Ställ dig på en lämplig berghäll, grunda dig, fokusera dig, sträck armarna mot himmeln och låt kraften mellan himmel och jord flöda genom dig. Enkelt knep att känna hur kraften finns där, för alla, alltid. Bara att hämta...

Om jag vill vara vän med kraften, få den dit jag vill, känns det som om jag behöver vara fri, fri från gammalt skräp inuti mig. Fysiskt, psykiskt, andligt, emotionellt... Kraft i kombination med affekt, dvs starka känslor, är inte att rekommendera. Jag har skrivit det nyligen på forumet på annan plats, som Bamse säger: "om man är stark måste man vara snäll". Med kraft följer ansvar, det gäller att kunna diciplinera sig själv. Är man kraftfull kan man inte kosta på sig att bli djävligt förbannad utan kontroll helt enkelt.

Kanske låter det som om jag tjatar som en gammal moster, men det är inte kul att stå där med trasig tillvaro bara för att man inte fattade att det var kraft man sysslade med. Det finns många sätt att arbeta med kraft, samla kraft, bli kraftfull på. Shamanism är ett sätt. Kraft är bra, men människors sätt att hantera den är inte alltid bra. Och okunnighet och aningslöshet är inget skydd!

Och det kan faktiskt bli för mycket kraft. Det gäller att kunna hantera den, som solen till exempel, massor av kraft. Utan den skulle jordens yta vara död. Utan solens kraft inget liv. Men för mycket solkraft på samma ställe utan skydd mot den, ja det är död det också för oss jordiskt levande.

Men, som sagt, just nu är jag mest inne på hur kraften fokuseras av intention, spännande är det!

Med min kraft och tankens makt...

Om kraft, eller snarare energi, skriver James Redfield bra om i sin bok Den nionde insikten. Han beskriver hur energi hela tiden flödar mellan människor, och hur vi kan utnyttja det till vår fördel, och ta energi, och hur vi kan ge andra människor energi.
Så mitt sätt att skaffa kraft är att skaffa energi... Energi i kombination med de attribution som du räknar upp Thomas, gör oss helt klart mycket kraftfulla. Har vi dessutom sinnesfrid och självkännedom tror jag inte heller att kraften korrumperar. Så länge man håller sig till hjärtats sanna önskan.

w00t
Mmmm- kraft o energi är liksom samma lika tycker även jag !
Och som sagt med ett ädelt eller sas ärligt uppsåt känner jag att man nästan som per automatik skänka energi ;)

Att ha själsfrid/ ro i sitt liv ger ju naturligtvis mer kraft/ energi
Empowerment är ett bra kraftord- innebär aha upplevelse där man känner att " jag förstår och vet nu hur jag kan göra- man blir uppfylld av insikten o sin förmåga... på tal om boken de 9 insikterna !

:respect: melena

Kraft måste få flöda och det gör den bäst när plattformen är i balans. Om den int får flöda så bygger den övertryck och försöker hitta en annan väg och så blir allt fel. För att vara en bra plattform behöver man se till att man har det som behövs i ens liv och att ens behov är tillgodosedda. Att man har det stöd man behöver, får den näring man behöver ovs. Det är en egen skyldighet gentemot sig själv och andra att se till att man får det.

Kanske kraft är att vara i balans med sin verklighet?

Jag håller nog med Uthien, men med ett litet tillägg. Kraft är riktad energi.
Energi är fritt flödande eller milt begränsad, havet är fullt av energi men när det tvingas in i en kanal blir det en väldig kraft...