Vinterfjället, kåtan, och den samiska äldre.
En berättelse om senaste resan.


Jag tänker berätta om några utvalda passager från en resa som ägde rum
06-02-25

Först, jag har arbetat efter en metod som säger att man ska acceptera de svårigheter som kommer i visionerna i sessionerna. Men jag har på senare tid sett att det kanske är i konflikt till andra tankesätt, som t.ex. shamanism.
Så på senare tid har jag haft en större osäkerhet, och inte riktigt vetat hur jag ska göra i visionerna.

Samiska konstverk i energimönster leker över vinterfjället denna natten, även leker de över den djupt nattliga lappländska himmelen.

Innan resan har jag uttalat intentionen att jag vill ha kontakt med andelärare och hjälpare. Men jag vet inte hur det kommer att bli med det, för jag behöver oftast mycket "bränsle" innan jag ser några visioner, och jag har bara träffat andelärare/hjälpare cirka vid 1 gång av alla mina tidigare sessioner.

Jag inser att jag är i norrländsk samisk skog nu, jag ser det förflutna, om hur andra och jag arbetar med renar. En vän till mig plumsar i djupsnön en ljus kall vinterdag - han hjälper en ren, han drar den i hornen och den tycker om det, han drar den för att hjälpa den genom djupsnön. Det är ett björkträd nära dem.

Nu är det mörk natthimmel, stjärnklart. Jag ser norrlänskt fjäll som om jag varde utan fysisk kropp och flög över lappmarkerna. Fjället är vackert men jag är ensam. Jag kvicknar till i en lappkåta, den vackra lilla elden sprakar och värmer från mitten av kåtan. Jag ligger ner, en medicinman stryker mitt huvud litet vissa korta stunder. Han jojkar, och jag förstår förförsta gången jojk helt klart - det blir visioner av jojken. Jag skickas ut på mer turer ut i lappmarkerna, nu hörs jojken när jag flyger. Ibland hör jag inte jojken, då har jojken helt blivit till upplevelsen som jag känner och ser.

Någon eller något skickar tillbaks mig till kåtan ibland. I kåtan är den samiska äldre där och jojkar, han jojkar så väl. Han berättar saker. Jag kommer än idag ihåg dem. Jag känner igen sådant som upplevs nu, från de ämnen som personer på trolltrumman berättar - är de specifika ämnena något som "är i luften" just nu för visionärer och shamaniserande personer, frågar jag mig några dagar efteråt.

Varför ser jag det jag ser i denna upplevelse här i lappland, i kåtan, och i jojken, jag som är så oerfaren på sådant här, frågar jag mig efter sessionen. Jag vet inte varför. Kanske borde jag skicka iväg mig med mindre bränsle i mina sessioner? Eller kanske behöver jag den kunskapen? Eller kanske är den kunskapen för att fästa mig ännu mer vid livet?

Jag är nu en längre period i kåtan, och den samiska äldre har nu kommit långt med sin jojk. Det handlar om ande också. Evigheten visas i olika visioner. Även ses att vi alla måste hjälpas åt med att bota nid och sot som hamnat i alltet, förr eller senare. Det som många sett, och som jag också sett tidigare sessioner visas: att vi alla är ett på djupare nivå.

Jag ser eldfågel och hur fenix kanske kan stiga ur askan. Men jag genomför det inte denna sessionen, jag hittade inte ännu.

Jag ser solen och hör några som kallar sig solens systerskap sjunga så fint.

I denna sessionen hände mycket annat också. En del upplevelser som jag skulle kunna berätta, men inte där folk som inte vill veta kan läsa om det.

När en person har bra nivå inre kraft - då sker till och med mer helning än vanligt, den ökade helningen kommar från att man umgås då. En god spiral uppåt.

Återkommer med berättelse om denna session.

Äring och frid.

resande

:respect:

Vad bra att berättelsen tycks om :)
:respect:

Hej ni som också tycker om Upplevelser och erfarenheter delen.

Ett litet tillägg: först på dygnet var sessionen. Den började ungefär 01:00 just när 25/2 börjat

Mvh,
resande

Vinterfjället, kåtan, och den samiska äldre.
Fortsättning



Efter att ha läst Thomas's Marina's berättelse om en själsresa till ett fjäll, så vet jag vad jag borde berätta från resan jag också gjorde; jag tror inte att deras resa och den resan jag gjorde var till samma tid och plats, men visst är det intressant med lite sammanträffanden. Det är roligt, och en ära, att få berätta för eder alla:

Dagsljuset färdas genom en planta och antar en grön färg jag väntat länge på, vad det ska betyda vet nog inte jag.

I alla mina resor jag gjort, har jag endast sett personer från trolltrumman, två gånger, två olika karlar. Samt en tredje person som jag ej såg lika exakt vem det var, trevligt.

En av karlarna ser jag på fjället. Det är extas, och den samiska kulturen är ett med var och en av oss. Jag ser fjället och levernet där. Det är en oerhört härlig upplevelse att se allt från renskötselsvett, vilodagar, samling kring lägereld - till nätter under himmelen och norrskenet som dyker upp, för att nämna några.
Det doftar renhudar, ved, mat, vila och ibland infinner sig en speciell kraft att vilja berätta en liten berättelse för vänner och bekanta.

Det här är till honom, det vore en ära om alla som vill, läste det,
Vi umgås ibland på fjället. Sen skiljs vi åt av naturfenomen, och det smärtar.
Jag ser ett tomt fjäll. Jag förnimmar ett minne av honom och tänker: "Som jag saknar". Även jag står bortom kropp när jag säger det - det är vid den tidpunkten inget liv på fjället.


resande

Det var inte bara en själsresa, inspirerad, det var en riktig resa. Vi var där. Det hände det som det skrivits om.

Och vi kommer åka dit igen till sommar'n. Om fjället, samerna och John vill ha oss där.

Mvh,
Thomas