Jag vill bara berätta om när ett av mina kraftdjur sällade sig dill mig för första gången-en korp.
Det var en av mina första trumresor och jag flög - och nu menar jag verkligen flög!
Jag känner magen suga bara jag tänker tillbaka på denna resa och detta var ändå ett antal år sedan.
Jag såg landskapet långt under mig och jag utförde de mest underbara konststycken man kan tänka sig inom luftakrobatiken. Tilläggas skall att jag inte är sådär överförtjust i höjder precis.
Runt omkring mig hade jag denna svarta fågel som flög omkring mig, framför bakom - hela tiden i nya positioner. En helt obeskrivlig känsla - underbart är det närmaste ordet jag finner. Jag VAR en korp som flög tillsammans med en annan.

Nåväl, när resan är slut och jag återvänder så ser jag på min hand ett tydligt märke som skapats av trycket från min kropp (jag har legat på handen) och märket ser ut som en fågel! Visserligen en starkt stiliserad, närmast Picassoaktikt kubistisk, men likväl en helt tydlig fågel.

Korpen har sedan dess följt mig, men på avstånd så att säga. Hon (ja, det är en hon) visar sig mer sällan än mina övriga kraftdjur.

Äring och Frid

Martin/Kluve

Tack för delad upplevelse Martin! Visst är det en otrolig känsla att vara ngt annat för en stund. Minnet är omöjlig att helt beskriva i ord, men sitter fast och djupt rotad i kroppen.

Jag har fortfarande en fjäder kvar från min tid som fiskjuse.

Mvh,
Thomas