Hej!

Jag har några funderingar, och när jag läser de senaste månresorna (de om sjukdom) och Mandras inlägg om själ, ande, kropp osv så känner jag att jag skulle vilja försöka formulera det i ord.

Enligt min egen erfarenhet, och även när jag står utanför och ser på andra, så är det uppenbart att ibland blir det "för mycket" kraft, "för mycket" kontakt med "nätet" (det som bl.a. Mandra beskriver), och det kan bli alldeles för tok för mycket "eld". Konsekvenserna kan bli t.ex. förvirring, kraftlöshet, psykisk ohälsa och även fysisk sjukdom mm.

Jag ser det även med andning, det kan ibland bli "för mycket" även med andningstekniker (som jag förknippar med eldens kraft).

Man kan behöva en konkret paus från allehanda aktiviteter som sätter elden i rörelse, inkluderat shamanska resor, för att må bra igen.

Det är ju lätt att förstå att vi mår dåligt på allehanda vis och blir sjuka när vi är avskurna från "nätet", och när det finns alldeles för lite "eld", för lite liv, för lite kraft, för lite flöde.

Men ur min erfarenhet kan det bli tok med inte bara för lite, utan också för mycket.

Men inte kan det väl bli för mycket "liv", eller?

Hur kommer det sig?

Eller finns det ytterligare faktorer i detta?

Vad har ni för erfarenheter?

w00t
Intressant- man kan dö av att hyperventilera ....
Dvs man sprängs av för mkt flöde blod-syre....
Har man sedan fysiska förutsättningar typ hjärta-kranskärls brister (förtunningar, förkalkningar etc ) är risken naturligtvis "större" att det händer.

Jag brukar tala om jordningsbehovet dvs att man faktiskt lever här o nu o att resa tappa forfästet bidrar i fanatiskform/ för mkt till ohälsa både psykiskt o fysiskt om man inte balanserar.

Dvs man kan vara vaken länge i kortare perioder men förr el senare måste man sova- hämta andan...

Det är tankvärt och som ja brukar säga... lagom och med en personlig reflektion vad jag själv förmån - mår för att utifrån det avstå eller inte...
Självkännedom-tillit ger harmoni o trygg färdväg i livet :respect:

melena

Håller helt med. Jag reser själv inte längre på grund av detta. Mina erfarenheter ligger både trumresor och enteogen shamanism, vilket tyvärr inte får diskuteras här. Klart är iallafall att jag fick för mycket.

Något att ha i bakhuvudet är att shamanens väg sällan är förknippad med personligt välbefinnande i de kulturer (som är så oerhört populära att dra upp i sådana här sammanhang) som faktiskt använder shamanismen i samhället som samhällsuppbärande åtgärd. I sibirien t.ex. vill man fan inte vara shaman.

"Lagom är bäst" sägs det ju. Jag tror för många som sysslar med shamanism idag (mest nybörjare eller de som använder det för självändamål) brer sig själva för tunnt på smörgåsen i början. De kanske tar upp trumman lite för lätt; vad drömde jag om egentligen? vad betydde den där kråkan? vem är jag egentligen? vad är själen? vad är kroppen? är du jag och jag du? vad ska jag välja, grön eller röd? etc. Det är nog kanske inte ett så sunt användande av shamanismen och kan leda till de problem uthien nämner. Helt plötsligt står man där med fler ? än ! och en rykande hjässa + en trumpinne som ser ut som en bränd tändsticka B)

Solen är bra, men lyste den jämt blir varenda skörd bränd, och vattendrag torkar ut. Natt och dag skall det väl vara, det är naturligt.

Det gäller väl att hushålla med kraften sin, även om man inte jobbar med just den egna kraften hela tiden? Res över de stora frågorna, inte de små och samla nog erfarenhet och kunnande för att frågorna skall bli färre och färre, är det råd jag fått.

Jag är, likt Kalle, en av dem som tror att shamaniserandet inte är till enkom för självutveckling. Shamanen ska hjälpa andra, sätta sig själv i andra rummet och göra allt h*n kan för att hjälpa dom h*n vill ska må bättre, tycker jag.

Shamaniserar man mest för att hjälpa andra, bränner man nog inte ut sig lika lätt eftersom det verkar som om man får mer kraft tillbaka än man använder. Plus att det man använder under arbetets gång är kraftdjurets och hjälparnas energi. Det är väl därför shamanen klarar av en 24-timmars ceremoni i full gas, eller "3-dagarsboten" som hos inuiterna.

--


Att vara kollega med, och arbetsledare för andarna är väl inte alltid en dans på rosor. Alla uppoffringar de begär, alla prov och saker och ting som skall genomlidas & genomföras, regler och tabun och inte minst dom perioder av djupt rakbladsvasst självransakande man måste gå igenom.. så ja, vem fan vill bli shaman w00t men vem fan har fått välja?!

Mvh,
Thomas
från kvarteret sibirien

Jag håller också med i resonemanget. "Lagom är bäst" och som Melena påtalar så handlar mycket om man känner att man är pågång att förlora fotfästet.

För mig är det också en balansakt i att de personliga upplevelserna och tankarna måste få en chans att rota sig och upptas i resten av mig själv. Är det för mycket som pågår så hinner man ju inte med att ta in hela rasket och då känns det mindre bra.. :)

Som i vanliga arbetslivet så handlar shamansk praktik om att det är lika viktigt att stanna upp och "smell the roses" och påta lite i myllan lite då och då som att rida på vågen och köra på för fullt i arbetet när det går bra.

Hej!

Anledningen till att jag skrev det där första inlägget var att jag ville få igång en diskussion om att det finns gott om tillfällen när man INTE ska resa. Och det blev ju fina svar om just det.

Men ytterligare en dimension smög sig in, och här fick jag faktiskt hjälp för egen del: "Vem fan vill vara shaman?"

Jag har känt en tid att jag ville lägga av helt, orkade inte med det. Men den lilla repliken ovan och texten som hör till gav mig tröst och stöd och kraft att orka vidare lite till.

Tänker på en filmsekvens i en dokumentär om shamaner i Nepal, där en av dem får nog, han kastar sin trumma så lång bort han kan och skriker att han vägrar vara med mer... De andra shamanerna plockar upp trumman, håller fast den mycket förtvivlade shamanen och tröstar honom, efter en stund lugnar han ner sig.

Så efter era inlägg känner också jag mig lugnare, och det räcker nog med att jag tar en liten time out, jag behöver ju inte lägga trumman på hyllan för gott.

Jag har gjort utbrytningsförsök förr, och det känns väldigt skönt att jag inte är ensam i båten: "Vem fan har fått välja?" För det verkar vara som en dörr jag gått igenom, och nu går det inte att vända om och stänga dörren igen. Så det är tur att jag kan få lite hjälp och stöd längs vägen framåt istället.


Tack för det, go vänner!
Nu mår jag redan lite bättre.

Hej!
Jag är inte riktigt säker på att jag förstår vad ni menar med för mkt kraft här? Skulle ni kunna ta och konkretisera det lite bättre?
Dvs vad händer när ni känner att ni får för mkt kraft?
Mandra :respect:

Hej!
Lite dumt av mig att svara nu, för jag har dåligt med tid, men kort kan jag säga att när jag själv får "för mycket" kraft så kan det till exempel bli så här:

Jag kan få svårt att "styra" min resa, trots att jag inte använder några enteogener utan enbart trummor kan det kännas som om jag blir "kidnappad" av ett kraftflöde och det är för mig ett mycket obehagligt tillstånd.

Rent fysiskt kan jag råka ut för skakningar, darrningar, ofrivilliga rörelser, det blir för mycket energi i kroppen och jag kan inte med viljan styra över det. Ibland blir rycken i kroppen mycket kraftiga, det har hänt att jag gjort mig illa av dem (muskelbristning och nackspärr...)

Dessutom mår jag ofta illa, kan i värsta fall kräkas, när det blir för mycket kraft för mig.

Och det händer ganska lätt om jag kommer in i ett alltför starkt kraftfält att jag slungas ur kroppen, dvs att jag hamnar ute på en "resa" trots att jag varken har trumljud i öronen eller vill eller ens försöker resa, återigen ett mycket obehagligt tillstånd med ofrivillig trans.

En av mina lärare har sagt mig att konsten att utöva shamanism är inte att ta sig in i tillstånden, utan att ta sig UR, lära sig behärska kraften och transen, och i mitt fall verkar det stämma.

Därför passar jag mig noga för att få "för mycket" kraft.

Det var lite kort och inte fullständigt, men förstår du lite mera vad jag menar Mandra?

De få gånger jag rest, levfer jag. Det jag söker ger mig kraft och energi det finns nåt annant än detta vanliga..kanske jag är konstig då men drömmar som säger något berikar mig, Jag har blivit utbränd av vanliga livet, jag fik (okej fick och fick) rn propp som mer än annat drog mig till det jag inte ser. Varför leva om det inte finns något annat jag kan hämta energi hos? jag är lite bak och fram men så känner jag..så funkar det för mig. Är jag ensam som känner så?
:blink: /Y

Hej Uthien!
Ursäkta om svaret dröjt. Hysteriskt mkt att göra just nu. ;)

Jag är inte säker på att detta nödvändigtvis beror på "för mycket kraft". Det kan bero på något annat. Vad kan jag inte säga på rak arm. Skulle nog behöva kolla för att vara säker, men det finns andra orsaker till detta.

Jag har aldrig direkt råkat ut för detta själv. Det händer ibland att jag reser lite ofrivilligt - men bara i nödsituationer. Då kan jag sätta igång och resa spontant. Jag kan säkert styra detta, men brukar inte försöka, då jag vet att det är hjälpandarnas sätt att hjälpa mig i krissituationer. Och det hjälper också. Likadant kan de göra när en klient är i något akut tillstånd. Fast då brukar det mest bestå i att "kanalerna" är halvöppna hela tiden för att de ska kunna meddela om jag behöver göra något.

Jag har aldrig upplevt detta som obehagligt.

Jag har en väninna som under en period råkade ut för detta av och till. Hon kunde gå på en gata mitt i stan (Stockholm) och helt plötsligt befinna sig någon annanstans i kosmos eller så. Inte så vidare lyckat, t o m farligt.
Hon löste detta genom att sluta med resor och annat andligt under lång period. Och att enbart syssla med saker som är mkt jordande, t ex påta i jorden.
Nu har jag inte hört något opm detta på länge, så jag antar hon blivit av med det. :)

Återkommer till resten.

Mvh Mandra

Detta hände mig i början med. Jag formligen "slungades" ned / ut i mitten var jag än var. Folk trodde jag satt och dagdrömde, och till och med svimmat ibland. Ute i trafiken var det såklart oerhört farligt att slungas iväg... :(

Jag löste det genom att djuret mitt visade mig på en buske med en speciell sorts bär som jag fick äta av i en vecka. Efter att dessa "jäst in" i kroppen som hon sa var det bra, och jag kunde känna då det kom och mota Olle i grind sas.

Mvh,
Thomas

Hej Uthien o alla andra,
har läst och funderat lite efter att jag har läst ditt inlägg första gången.

Utan att ha pratat och mera kunnat "ställa diagnos" så den jordning som jag också tycker är viktig, liksom Mandra, kan jag tillföra ett litet tips och förhållningsätt som kan vara till hjälp.

Håll inte kvar denna kraft inom dig själv och din pubbla utan låt den flöda genom dig till Moder Jord. Då kan du, eller någon annan som tillämpar samma metod inte "få för mycket kraft" som inta kan hanteras.

Jag kan tänka mig att det finns andra aspekter på detta men det skulle jag behöva prata med dig om Uthinen. Vill du det så kan du ringa mig på 08-795 89 50,

Må väl och lycka till,
S_P

Hej Thomas!
Och tack för tipset. Jag har inte haft det här problemet, så jag har aldrig kollat in riktigt vad man kan göra. ;)

Men själklart finns det medicin till allt i de shamanska världarna. Ska komma ihåg det. :D
Mandra :respect:

Hej!
Tänkte också berätta något som jag lärt mig om jordning.
Fast det innehåller chakran (så ni som inte gillar det kan sluta läsa nu). ;)

Jag har ju sysslat med österländsk andlighet i många år innan jag började praktisera shamanism - så jag kände ju till chakrasystemet - men jag hade väl egentligen aldrig ägnat det någon större uppmärksamhet.

Inte förrän jag började med shamanism. För då kom det av sig själv, på mina hjälpandars initiativ.
Jag jobbar med ett chackrasystem med fler än 7 huvudchakror, men vi kan hålla oss till det för enkelhetens skull.

Då har jag lärt mig att ifrån baschakrat (det röda längst ner på ryggraden) ska ha en form av rötter som sträcker sig långt ner i Moder Jord. Vidare har jag då lärt mig att de här rötterna är "degenererade" på de flesta s k "civiliserade människor".
Det här tycks bero på att vi blivit så fjärmade ifrån Naturen.
Och utan tillräckliga rötter, så är det väldigt svårt att hålla sig ordentligt jordad.

Så ett tips är att kolla upp detta. Samt att "laga" de här rötterna om de är för korta. Om de är det, så tycks ingen annan jordning funka riktigt bra.

Om ni vill kan jag tala om hur man gör.

Mandra :respect:

Hej!

Tack för råd och erbjudande om hjälp!

Just nu har jag så mycket annat "jordiskt" för mig, så jag avvaktar lite tills det är mer lugn och ro runt mig, då kan jag ta tag i det "shamanska" igen.

Jag är oftast grundad ordentligt, men kanske glömmer att "flöda vidare" utan samlar på hög, och det är ju inte bra. Ska komma ihåg det där.

En del illamående kan bero på själva förändringen i medvetandetillstånd. Mina andevägledare säger att jag "reser för fort". Jag glömmer ständigt och jämt bort det där, eftersom jag tappar tidsbegrepp när jag reser, men jag försöker gå istället för att flyga när jag kommer ihåg det. Lite självdiciplin helt enkelt!

Ett annat klassiskt tillfälle när jag mår väldigt illa är när jag försöker resa när jag har för LITE kraft. När jag varit sjuk och inte hunnit återhämta mig till exempel.

Rycken och kramperna får jag väl jobba vidare på, men det har blivit klart bättre med åren! Kanske beror de inte så mycket på för MYCKET kraft som att den inte flödar fritt.

Så jag ska satsa på flöde ett tag nu! Ha det som tema.

Hej!

Just precis. jag ser inte detta som något onormalt, som för mkt kraft.
Utan just som en reningsprocess. Det är alltså fullt normalt och något man får räkna med. Särskilt de första åren.
Sen beror det också lite på hur man hanterar det hela. Man kan antingen förvärra eller förbättra de här "utrensningssymptomen" med sitt eget agerande.
Vad gör du när du t ex börjar krampa?

Mvh Mandra

Oj, vilken svår fråga att besvara, inte för att jag inte vet hur jag gör, utan för att det känns svårt att förklara.

Kramperna "fokuserar jag bort", jag kan på något inre vis styra över dem och "vägra" krampa. Men jag vet faktiskt inte hur jag ska beskriva det, det är som om jag "går någonstans" och då kan jag förhindra att kroppen låser sig i kramp. Det kräver ett oerhört starkt fokus, jag kan t.ex inte prata eller röra mig samtidigt.

Jag vet att det är en mycket medveten process, det här att förhindra kramperna, för när jag varit berövad fokus (medicinerad efter mindre kirurgiskt ingrepp på sjukhus) så har jag krampat så förtvivlat att läkarna fick ge mig kramplösande medel i flera omgångar, för medicinerna hjälpte mycket dåligt och jag krampade om och om igen tills jag var fullt vaken och kunde styra över det.

Jag har absolut ingen aning om jag förvärrar eller underlättar det hela. Det verkar dessutom som om rycken och kramperna kommer av olika anledningar vid olika tillfällen.

Jag har nog tänkt att jag undviker de situationer som jag vet framkallar dessa obehagligheter, men det kanske är fel attityd, jag kanske kan få bort krampbenägenheten istället! Några tips?

Hur som helst, som du säger Mandra, det har blivit bättre med åren.

Jag håller med om att lagom är bäst. Jag har också fått lära mig att som nybörjare bör man fokusera på sig själv eftersom många av oss har en hel del i ryggsäcken. annars lär du inte komma så långt. Att blåsa på är inte bra, ett långsamt växande in sin kraft och reningsprocess är det bästa. Helst under långvarig ledning av en erfaren mentor av något slag. Detta gäller all andlig aktivitet inte bara trumresor har jag lärt mig genom erfarenhet. Det är bara att sätta sig ner och erkänna att man inte klarar allt själv.

Mandra tog upp lite om rötterna och jordning och eftersom jag stupade för inte så längeseden pga just detta så skulle jag vilja utveckla det lite eftersom det är det som jag har jobbat intensivt med de sista veckorna. Detta gäller kanske en del av er men naturligtvis inte alla.

Många som håller på med helande av andra människor är maskrosbarn. Dvs. har fått lära sig att ta hand om sig själva sedan de var barn. Jag är ett av dem. Många av oss har en uppväxt som går under lednamnet kaos. En uppväxt utan trygghet, utan omtanke, utan kärlek, utan trygga, sanna stöttepinnar som skulle kunna kallas vuxna. Vet man inte vad trygghet eller sann kärlek är eller vad det innebär att vara vuxen så innebär det att man försöker härma det man tror är att vara ”vuxen”. Försöker ge/få det som man tror är kärlek medan det man igentligen är ute efter är trygghet i sig själv, att man är något dvs man behöver bekräftelse på att man är bra, att man duger.

Barnet som växer upp i kaos blir osäker på sig själv, med dålig självkänsla och utan tillit till de man har runt om sig. De får klara sig själv och lär sig att inte fråga om hjälp utan tar fram sina egna lösningar. Detta är hela grunden till barnets självuppfattning. Dess ”rotsystem” eller jordning kan man också kalla det fast rötterna är tunna och ligger ytligt ovanpå jorden eftersom de inte har fått tid på sig att rota sig nere i myllan då inga stödpinnar funnits att hålla stammen rak med.
Barnets osäkerhet leder naturligvis till ett sökande av bekräftelse. Tonåren går förbi och kan bli en lång tortyr av osäkerhet, sökande som leder till bekräftelse genom tidig sexdebut, alkoholk eller drogintag, olika medlemskap i tex gäng.

Barnet växer upp och blir ”vuxen” men utan det trygga rotsystem som det skulle ha haft med stöd, ledning och bekräftelse från sin barndom. Den ”vuxne” söker fortfarande efter denna bekräftelse i förhållande, jobb och vänner. Många är extremt känsliga för energier. Sökandet efter trygghet och att må bättre kan göra att man söker sig till andligheten och börjar meditera, shamanisera eller liknande.

Nu börjar det hända saker inom en och känslorna dras upp. Ibland kommer känslorna som en flod och detta vatten sköljer bort den lilla jord som finns runt rötterna på det höga trädet. Resultatet av detta inser man ju när det läggs fram så här. Den mesta kraften hamnar i kronan. Därav enligt egen erfarenhet illamående, skakningar, ångest, konsentrationssvårgheter, muskelsmärta osv. man har ju inte något rotsystem att lägga energin i. Men man ser det inte när man är inne i det. Till det behöver man oftast hjälp.

I trygghet ligger som några av er sa självkännedom och din kraft. Att då jobba med energierna när man inte har ett fungerande rotsystem är ingen bra ide. Defentivt inte för att hjälpa andra människor. Sopa först rent på egen trappa gäller hädan efter för mig. Healers o andra som jobbar med shamanska tekniker är ju också kanaler eller filter kan man kalla det. Energierna / meddelanden går genom oss. Är inte ”filtret” rent smutsar det ner det som går genom oss.
Man lär också känna andra genom sig själv..är du inte färdig med dig själv kan du inte heller hjälpa någon eller vara stöttepinne åt någon eftersom du inte har erfarenhet av helandeproccessen.

Jag skulle också vilja göra ett litet tillägg om att vara vuxen liksom att vara shaman och helare innebär att man tar ansvar för sina handlingar. Det är ingen lek utan på fullt allvar. Det du gör får konsekvenser. Det är upp till dig vilka dessa konsekvenser blir och allt du ger får du dessutom trefaldigt tillbaka. Frågan är vad du ger och varför du ger.

Detta var bara lite tankar som dök upp medan jag läste era inlägg. De är inte menat som några pekpinnar eller syftade på någon eller några speciella personer utan sprunget ur min egen och min mentors erfarehet.

:respect:

Mvh Runa

Hej Uthien!
Ursäkta om svaret dröjt.
Har varit väldigt mkt senaste månaden. :)

Jag tror - om de här besvären främst uppträder under resande (du nämnde också på sjukhuset?) - så beror de på att saker och ting renas och rensas. Att i det läget försöka fokusera bort dem, skulle jag säga vara helt fel metod ja. ;) För vad du också gör då, samtidigt, är att du försöker stoppa/förhindra rensningen.

Jag tror att det kan bli så här för att man tror att såna här saker är "fel", det ska inte vara så osv. Om vi istället lärde oss och begrep att det här är helt naturliga processer vid shamanskt arbete, så kanske vi skulle tackla det på annat sätt.

Det enda rätta, enligt mig, är att bara "gå in i det och låta det vara". Genom att göra det underlättar man själva denna reningsprocess. Det här kan ju vara nervpåfrestande på många sätt - själva renandet (i ditt fall kramper) kan vara väldigt jobbiga, man blir stressad för att man inte kommer någon vart, inget annat händer osv. Man faktum är att det händer MASSOR - man renas!!!! :D

Det är också så att om man bara lungt går in i de här processerna och låter dem vara - så kan hjälpandarna hjälpa till med rensningen (de tillför energier/kraft så att problemet "upplöses" till sist) - vilket man alltså väldigt effektivt förhindrar om man "motarbetar" processen på något sätt (i ditt fall fokuserar bort det).

Så mitt råd - låt det vara, gå in i det, låt hjälpandarna lösa upp skiten - för det gör de - ALLTID - även om det kan ta en stund, kanske många resor.
För det mesta sker detta i etapper - man löser upp lite åt gången.
Så var i det när det dyker upp under en resa. Vänta helt enkelt tills "anfallet" gått över. Du kommer att märka att när det gör det, så kommer du att kunna resa helt ostört och obehindrat efter det.
Men var också beredd på att det här kan inträffa många gånger under ganska lång tid (år i värsta fall).
Men det blir bättre och bättre för varje gång.
Till sist kommer det att försvinna helt. :)

Det har ju redan blivit bättre, trots att du motarbetar processen. Lite kommer de åt att göra trots detta. Hihi! Men det går fortare om man "go with the flow".

Allt det här gäller mest om de här problemen bara (mest) uppträder under resande.
Får du kramper i vardagsmedvetande också?

Mvh Mandra :respect:

Någon har förklarat för mig att nervinpulser kan löpa amok i de ögonblick som medvetandenivån rör sig från sovande till vaket och tvärtom, när hjärnan kopplar på och av förmågan att röra musklerna medvetet. Att resa är ju på ett vis att "sova" vaket, så de rycken är inget konstigt. Kanske min kramptröskel är för låg ibland bara av någon anledning. För jag rycker ju inte jämt, det går i perioder!

Jag skulle nog inte bry mig det minsta om rycken om det inte vore för att det händer att jag gör mig illa! Jag kan rycka så plötsligt och så kraftigt att muskler och senor går sönder och gör mycket ont i dagar efteråt. Och det blir jag rädd för ska hända igen, och stoppar det hela så gott jag kan.

Och ja, det händer att jag rycker till "vardags" också, oftast i samband med att jag sätter mig ner efter en stunds aktivitet, så kanske hjärnan tror att jag tänker somna?

Ett annat tillfälle när jag rycker är när jag är under mycket hårt emotionell press, men varför vet jag inte eftersom jag då inte glider i medvetande (eller är det just det jag gör tro? :( )

Igår kväll reste jag och kom till en så fantastiskt otroligt vacker blomsteräng, jag var alldeles lycklig av skönheten. Men mitt i alltihopa började jag rycka så ruggit illa att det bara var att ta mig upp igen, jag blev så besviken!

Det skulle dock vara intressant att låta det rycka färdigt av sig självt någon gång. Jag kan ju rulla in mig i en matta eller så, så att rörelserna inte kan bli så yviga att musklerna tar stryk! :)

Jag ska gå på mattjakt och provrulla lite.

uthien:

Du ligger alltså still när du reser? Kanske skulle ryckningar och liknande försvinna eller förminskas om du t.ex. satt upp och vaggade eller liknande. Har du provat ngt sånt?

Det kan ju iofs vara svårt om man är van vid annat. För mig är problemet åt andra hållet nämligen; jag är en sån som sitter och trummar själv och är väldigt aktiv fysisk med "spott, spasmer och ryck&knyck" då jag/transen/ekstasen kommer igång.

Så själv ligger jag i träning på att ligga still och låta ngn annan ttrumma :)

Mvh,
Thomas

Hej Uthien och ni andra! Det var ju ett tag sedan som det här ämnet dryftades, men jag är ju ny och läser en jag är ju ny och läser igenom ämnen som verkar intressanta (och dom är många).
Jag får väldigt praktiska och jornära tankegångar, när jag läser om kramper, ryckningar och skakningar. Det kan vara så att man inte tänker på att till exempel en shamansk resa kan vara fysiskt ansträngande och att man precis som någon som idrottar kan behöva tänka på sin kost. Muskler och nerver behöver tillräckligt med vitaminer och mineraler. Än hur andligt inriktade vi är, behöver vi en väl fungerande fysisk kropp! Boken 'Vitaminreovlutionen' av Knut T Flytlie har några år på nacken nu, men finns i pocket. I den kan man slå upp olika enskilda symtom och se vilka eventuella brister man har. Ett bekvämare sätt kan vara att pinna iväg till apoteket och välja en burk MittValSport. Att ta det akn fylla på lite lager, och om man får det bättre kan det ju faktiskt vara en signal på att man behöver äta mer variationsrikt.
En del ryckningar kan bero på att en muskel som varit spänd länge börja slappna av, men inte riktigt vet om den verkligen ska göra det eller i vilket läge den vill lägga sig.
Inom GiGong och TaiChi har jag varit med om att de där små mer vibrerande skakningarna ses som något oönskat inom en del former. Inom andra former tas det som ett gott tecken på att energin verkligen börjar få ett genomflöde i kroppen.
Inom traditionell kinesisk medicin vet jag också att man talar om att det kan vara för mycket chi, livsenergi, i kroppen och att energin kan stocka sig och vända sig emot en. Så vitt jag har förstått kan man då arbeta för att balansera något i kroppen (för trött för att lyckas minnas riktigt). Kinesisk medicin handlar ju väldigt mycket om balans- Tao, yin och yang. Blir det för mycket av det ena, så uppstår behov av det andra. Det som tidigare tycktes vara bra för en, blir plötsligt något man inte tål.
Med andra ord ett mer komplicerat sätt att säga det flera av er redan sagt tidigare: Lagom är bäst.....
Har fler associationer till det här ämnet, men jag får vänta till en annan gång. Ha det gott! Bodil

Nu har jag det! :) Och ryckandet blev mindre uttalat. Det känns som om rörelserna gör att det inte "hakar upp sig". Skönt!

Känns lite pinsamt att jag själv gett det rådet till många, men inte gett det till mig själv (jag KUNDE ju resa liggande, så jag antog att det var bra nog för mig.) Tydligt exempel på hur svårt det kan vara att hjälpa sig själv!

TACK för alla råd och tips! :respect:

Så bra att det hjälpte!

Mvh,
Thomas

Hej Uthien!
Tänkte just säga att det var ett bra råd du fick av Thomas. :) Men det hade du ju redan märkt.
Rörelsen gör just att energin "förmedlas ut" och inte hänger upp sig.
Sen är det bara att vara i det tills det ger med sig av sig själv. för det gör det - men det kan ta tid.

Thomas - detta gäller även dig. Har man behov att röra sig så finns det nog en orsak till detta. När orsaken försvinner kommer du nog kunna vara still av dig själv. Eller så är du helt enkelt en "sort" som behöver röra sig. :D
Mvh Mandra