Hej!
Jag tänkte berätta lite på hur jag ser på det här med Ande, själ och kropp.
Har varit inne på det i annan tråd, men bara helt kortfattat.

Jag fick ut väldigt mkt av fullmåneresan Hedning gjorde, men för att ni ska förstå detta måste jag först berätta hur jag ser på de här sakerna. :) Trots att en del av er tycker att det är överflödigt. Hihi!

Jag skiljer alltså på dessa tre begrepp, på följande sätt:

Ande = den "gnista" av Ursprunget som alla levande väsen bär med sig (en del kallar det gudsgnistan, men det blir inte rätt för mig eftersom jag inte anser att gud och Ursprunget är synonyma begrepp).

Själ = Andens "fordon" i "själsvärlden".

Fysisk kropp= Andens "fordon" i den materiella världen (vistelse här kräver också den själsliga kroppen).

Jag tänker inte gå in på varför det är så här, vet inte ens om jag vet varför, utan snarare bara ATT det är så (här menar jag att jag inte kan förklara varför skapelsen är uppbyggd på detta sätt).

Förutom den här uppdelningen "kräver" mitt synsätt att man tror att man är på jorden för att utveckla sig (annars faller nog det hela platt).

Så - så här ser jag det hela - Anden "stiger" ner från Ursprunget för att utveckla sig. När den gör det måste den använda sig av vissa fordon. Av själen, som består av själslig materia, i själsvärlden. Av både själen och fysisk kropp när den ska vistas i den fysiska världen (av det här kan man lätt se varför jag envisas med att kalla andevärlden för just själsvärlden - Anden vistas aldrig där ensam - utan det är "själar" man möter där).

Anden är oförstörbar och evig!
Både själen och den fysiska kroppen är förgängliga och sårbara (själen kan alltså gå sönder, därav begreppet själsdelsförluster).
Det är också så att själen förändras - den är inte densamma i liv efter liv. Precis som den fysiska kroppen är olika i varje liv.

Av det här följer att det är mkt sällsynt att man helar just Anden - eftersom den inte kan skadas och är evig.
Men någonting händer även med den under inkarnationernas gång - nämligen att den "växer" i styrka. Det blir alltså mer och mer av Anden ju mer man utvecklas! Den blir större och större! Och det är tydligtvis det som är vitsen.
När Anden är fullväxt slutar man inkarnera och Anden återgår till Ursprunget - då dör både fysisk kropp och själ bort helt.
Men någonting kan ändå hända Anden under resans gång - och det är att dess "ljus" inom det levande väsendet "skyms" - vilket innebär att man skärs av från viktiga saker inom en.

Så vad man kan behöva göra ifråga om arbete med just Anden är att se om kontakten mellan kropp-själ och Ande är avskuren av någonting.

Om jag nu säger att Eld=Ande - så börjar ni kanske ana vad jag såg i Hednings resa.

Återkommer till det.

Mandra :respect:

Hej!
Ska försöka samla ihop mig lite och fortsätta med detta (har hänt något här hemma som är väldigt jobbigt).

Var var jag? ;)

Jo Eld = Ande, dvs Eld är Andens element.

Det är sällan man jobbar direkt med Anden, som jag nämnde, men det händer. För mig ser Anden i en människa t ex just ut som ett litet ljus, eller liten ljuslåga/gnista (den kan antagligen också se ut på andra sätt). Kolla efter själva! Be att få se Anden i ett levande väsen!

Det är också så att det globala "kraftnät" (livets väv, shamanens kraftväv mm ord) går mellan allting levandes Andar. Det är detta man använder när man "kontaktar" allting annat levande, både i denna värld och nästa. Dvs kontakten går genom "andeväven" men det du möter är väsendets själ (i den andra världen).

Kraftväven är byggd av samma "materia" som Anden (ljus kallas det i De Parallella Kunskaperna).

Som jag sa kan Anden inte skadas - men väl blockeras och jag tolkade det som Hedning sa som symptom på när Anden är blockerad respktive öppen.
Det är "kallt" när kontakten är blockerad och "varmt" när den är öppen. Livslusten är låg när den är blockerad och hög när den är öppen. Osv.
Tror det gick och se alla de adjektiv han använde på detta metaforiska sätt (minns dem inte alla).

Men sen kom något som var nytt för mig - "det är så här på alla plan" (eller vad han skrev, får nog gå och läsa på, hihi).

Okej - Hedning skrev (har läst på); Att utan "Elden" i våra liv går det åt helsike på alla plan.

Eftersom Elden = Ande - skulle jag alltså tolka detta som utan Anden i våra liv går allt åt helsike (vi blir sjuka (gäller allt levande då tydligen).

Så mkt av sjukdomen tycks bero av att Anden är "skymd".

Vad som var delvis nytt för mig var att även Moder Jords Ande är "skymd" (det framgick klart av berättelsen tycker jag).
Man kan nog också då dra slutsatsen att själva väven är "skymd", dvs blockerad på sina ställen.

Återkommer.
Mandra :respect:

Nu en liten annan vinkling. :/

Det talas ju om att "vi förlorat kontakt med naturen" - och att vi därigenom blivit sjukare och sjukare.
Och det är givetvis helt sant!
Men - vad betyder detta egentligen?

Jo, det betyder faktiskt att vi förlorat kontakten med väven! Detta är det här begreppets djupaste innebörd!

Nätet är inte bra en kontaktlänk vi använder när vi reser - det är mkt mer än så.

DET ÄR TILLVARONS YTTERSTA GRUND!

Tillvarons yttersta grund innehåller massor med saker vi behöver - t ex mängder med info i form av impulser (som talar om för oss hur vi ska "bete oss", nu menar jag inte bara medvetet, utan biologiska impulser och allt möjligt). Den innehåller också den "vitala energi" som vi ytterst är "skapade" av och som håller oss "friska" och "livsglada". Vidare håller väven "balansen" i skapelsen - vilket innebär att blockeras väven på något sätt - så rubbas väven i hela skapelsen.

Att väven (andetrådarna) mår bra och fungerar är av yttersta vikt. Våra personliga "andar" måste ses som "knutpunkter" i väven och som sådana måste de också fungera för att väven ska förbli i balans.

Så - vad jag fick fram av Hednings resa var att våra personliga "andar" är blockerade, nätets trådar kan vara blockerade, samt att även Moder Jords Ande är blockerad på något sätt.

Därav mycken sjukdom, obalans i naturen osv.

Så - vad som i första hand behöver göras är att komma åt detta.

Och hur gör man det då?
Jo det går faktiskt att rensa passagen till sin Ande just med Eld (och faktiskt också att öka dess omfång = lika med större kraft). En rent fysisk eld går bra, men det går också bra med en eld i de andra världarna.
Men det funkar inte bara att sätta sig vid en eld och "mysa" (jo det har lite effekt, men inte särskilt mkt).
Som alltid är det viktigt med en tydlig avsikt!!

Om ni inte vet hur ni ska bete er - fråga era hjälpandar!

Mandra :respect:

Var detta begripligt?

mmmmmmmmmm..........mandra
-det var kloka ord som jag känner mkt samma lika för

tack o bock ;)

melena

Gillar utvecklingen och de djupa tankegångarna om anden, själen och kroppen. Stor insikt och det är dessa tankar som leder till goda upptäckter! :)

Tar ett brottsstycke i taget och ger min syn på saken.

Jag skiljer mig i min uppfattning i att anden, eller The Spirit inte stiger ner från ursprunget utan att den i allra högsta grad redan är närvarande i allt som existerar då anden är livet, materian och allt annat i kosmos och utanför. Livet och i förlängningen kroppen är snarare olika uttryck för anden och en vilja att uttrycka upplevelsen av anden i anden.
Uttrycket är livsupplevelsen och allt som kommer av att uppleva det goda i att leva. På en macronivå lever t.ex. en äng eller en skog således och anden uttrycker genom dess existens en vilja att uppleva sig själv. På en micronivå i ex. människor så upplever anden att leva som en människa. Handlar det om att uppleva samhörighet - ensamhet, kärlek - ondska, glädje - sorg ur ett mänskligt perspektiv? Jag vet inte, dock verkar det på något sätt som att detta är fallet, eller snarare ett stadium och en "för oss människor - förståbar" del av i upplevelsen. Allt liv evolverar ju och vår personliga upplevelse av att världen har ondhet i sig behöver inte vara konstant. I och med att förändring sker och samspel och utveckling pågår så kan ju syftet vara att det skall bli bättre? Men återigen, det är spekulationer och personliga känslor från mig. :)

Inte helt så, budskapet jag fick var mer översättbar från att: Utan elden (passion, lust att leva osv) så går det åt helsike. Vad anden har för roll i det hela fick jag inget budskap över. :)

Hej!
Jag tror väl kanske inte att våra åsikter skiljer sig här. När jag säger "stiger ner" så är det ett mer bildligt uttryck, liksom det syftar på hur det var innan skapelsen uppstod, om du förstår vad jag menar. :)
Alltså innan Skapelsen blev till så fanns Anden i Ursprunget, sen fick "den" av någon anledning för sig att "bli skapelse" (kan vara av det skäl du anger, men jag undvek att rota i detta för jag har inte forskat i saken, men det är en ganska vanlig uppfattning, ja).
När "den" fick denna impuls så "steg den ner", eller upp eller in i det skapade ja. På så sätt kan man ju även säga att "den" är närvarande i hela skapelsen (för det är den ju ur en synvinkel). Men jag syftade alltså snarare på "var den var" innan skapelsen blev till.

Mandra :respect: