En mäkta verkan sägs angelie innebära, ty de som av den rot ett litet stycke skära och hålla i sin mun, dem kan förgift ej döda, ond luft och trolldom ej tillfoga någon möda.
(Spegel: Guds verk, 1685)

"Bland växterna är det främst angelika (kvanne) och björk som använts. Av dessa växter användes många olika delar, från frö till rot. Kvannens rot togs upp innan växten blommade på vårsommaren. Den torkades och användes i många sammanhang både som förebyggande och som botemedel mot främst förkylning. Den torkade kvanneroten kallas på Lulesamiska för ”urtas”.

Under marknaden i Jokkmokk gick förr många äldre samer omkring och tuggade på en bit kvannerot för att inte bli smittade av alla främmande människor som kom dit. Vid långfärder i fjället, speciellt om det var kallt och regnigt så skrapade man lite torkad kvannerot i kaffet för att hålla förkylning och andra sjukdomar borta. Dessutom sades det ge nya krafter. Som ”nödproviant” vid fjällfärder bar man ofta med sig en bit renost, ett märgben och en bit ”urtas” innanför kolten.

Bladen av kvanne lade man på sår och dessutom rökte man dem i en pipa som gjordes av växtens egen ihåliga stam. Att röka kvanne var något man började med redan i barnaåren. Ofta började barnen redan vid 6-7 års ålder. De äldre rökte kvanne som ofta blandades med tobak både som förebyggande och som medicin mot hosta etc. Kvannens frön lades i konjak och fröna silades ifrån efter några veckor. Detta användes som hostmedicin, ofta droppat på en bit socker."

Ur: Samisk etnomedicin - en introduktion. Torbjörn Arnold



OBS! kan förväxlas med den mycket giftiga Sprängörten!

Själv har jag liten erfarenhet av denna växt, lärde om den på fjället hos John. Vad är era erfarenheter och tips runt kvannen?

Mvh,
Thomas

Kvanne är en av mina favoritväxter..har alltid några på min kolonilott där de dels drar till sig fjärilar och är vackra att se på.De sägs skydda mot ondska och ett bad med kvanneblad som fått ett lätt uppkok och hällts i vattnet lär hjälpa ömma stelnade leder och muskler.