:respect:

hej nu ska jag berätta en sak som hände mej för några år sen
men va en stark upplevelse som fortfarande sitter djupt...
finns några som redan vet de här men för er som inte vet
så drar jag storyn igen.......
va en natt tror de va nån gång i oktober-de
satt hemma å filosoferade lite å fick en kännsla av att bara
ge mej ut i natten å upp i skogen å hitta en skön plats
å bara sätta mej å meditera lite för mej själv.....
sagt å gort...fyllde på kaffe termmosen...lite rökelse....
packade ner en pendel...å några stenar..m,m

kan säga att de va ny snö och mycket av de helt orört..
ger mej av till ett gammalt välkänt ställe som jag har valt ut
i skogen och brukade gå till i bland...nu va de år sen ja va där
men ändå.
skulle väl tro att klockan va typ 12- 1 på natten å helt själv
börjar jag trampa på....
de va en sådan där natt som va stjärnklar å väldigt vacker
med ny snön som gnistrade...å knarr under fötterna...
tänkte för mej själv när jag gick hemifrån att skulle ju va kul
om de hände nått man inte brukar vara med om....
som sagt be inte om de för då kan du få det....
kommer gående på min lilla stig på väg in i skogen å inte
så mycket som ett spår på marken...

när jag plötsligt hör steg bakom mej...som om de vore typ
10 små smurfar eller nått....
och hör hur dom här smurfarna som jag kallar dom....
pratar i munnen på varndra men typ inte så jag förstår
vad dom säger men som på nån tecknad film eller nått
blir förstås väldigt väldigt förvånad natrurligt viss....
är ju medveten om att jag e själv.....
stannar å vänder mej om .......
knäpp tyst inte ett spår inte ett ljud hörs...
står kanske några minuter å bara funderar på detta...
men vänder mej om å börjar gå igen.....
samma sak händer igen........
fotsteg å ett väldigt liv bakom mej.....
skulle tro att jag såg ut som ett stort frågetecken eller nått.
stannar å vänder mej om igen...står kanske i 20-30 minuter
å bara funderar...men inser snabbt att de inte e min fantasi
eller hjärnspöken....börjar även inse ett de måste rörra sej
om små folket eller skogs andar....
hade vid den tidpunkten aldrig upplevt något sådant här ...
och började inse vilken otrolig sak de va ...
och tänkte att de händer inte en 3 gång ....jag måste ha
inbillat mej de här ändå....
vänder mej om å börjar å gå igen ....
och exakt samma sak händer......

man kan säga att tuff kan man vara i bland....men under den
sekunden så va jag inte särskilt tuff länger....
varje hår på kroppen måste stått upp ....
har nog aldrig varit så rädd som då....

vänder mej om å skriker lämmna mej i fred vad eller vilka
ni nu e...far å flyg m,m å deverse svordommar
står säker en stund till ...
å vänder mej om å börjar gå igen....
knäpp tyst inte ett ljud ....
som om de aldrig hade hänt....

i dag tycker jag att de hela är rätt komiskt...
ja menar här går jag ut för å meditera...
å skapan en kontakt...
och när jag väl får en kontakt som hetter duga...
va gör jag......
jo jag ber den fara å flyga .....
man kan säga att jag inte va mogen för den sorts kontakt jag fick
men att jag i dag har dragit en stor lärdom av mitt eget uppträdande
å fått störe förståelse för saker jag inte annars hade förståt..
jag tro tex inte jag trott på småfolk i dag om de inte vore för vad jag va
med om....men de är en annan story det...
har träffat på mina skyddsligar sen dess men inte på samma sätt
men när tiden e mogen så ska jag ge mej i väg ditt igen....
vem vet vad som händer då....
och kommer nog även ha mer kontroll på vad som sker då
än jag hade.....
vem vet.........???
be inte om saker ....du kan få det....frågan kvarstår om man e mogen
för det eller inte....

Det är en bra historia att dra lärdom av, jag har ju hört den av dig förut ,men det var roligt att läsa den här
Smurf på dig
:lol: