Att förändras till de värderingar som är i minoritet.


En del kan förändras utan att det syns på dem i vardagliga aktiviteter.

Sedan finns det vissa som blir lite hemmablinda när de förändrar till
värderingar som är i minoritet. En kompis berättade hur
han efter några år av medvetanderesande sakta förändrades.

Ibland, sällsynt, kunde komiska situationer uppstå. Han värderade
sina egna och andras handlingar ur perspektiv som inte var
samma som många år tidigare.

Jag känner igen mig lite i de där. Jag har gjort bort mig
nåra gånger (ganska sällsynt, önskar jag iaf) pga att
jag tycker vissa saker bara är fina och bra - saker
som många tycker är fula; osså glömmer jag
hur jag tyckte för ett årtionde sedan - blir hemmablind,
o sen dröjer det ibland tills jag gör bort mig innan jag
kommer på att alla inte åker kvast lånad från mormor till andra platser,
mörka höstkvällar, med lånad "pointy hat" och egen-kokad bryggd,
kanske lite rökelse, och ljud från andra världar...

en del världar man inte känner väl. De är mer mystiska,
och det är intressant, väcker oväntad entusiasm - och är lite skrämmande ibland.

Visst är det fint och enkelt att leva i skandinavien fast man kanske har värderingar och personlighet som tillhör minoritet i landet (och de flesta kan nog välja att ganska fritt i vad de vill visa om sig själv. Men några är inte lika bra på just det) - men det kan vara ännu mer enkelt och öppet att leva i en del andra länder också.

Jag förväntar inga svar till en så diffus tråd - jag tycker det e roligt att prata om de här ämnen heheh.

Mångkultur är intressant.

Jag kommer nog posta en och annan post om sånt här med tiden.

Jag tror att alla personligheter och värderingar tillhör en minoritet. Det är alldeles för lätt att se det man särskjiljer sig från som "det vanliga". Jag anser dock att det inte finns något sådant som en vanlig människa, bara människor.