Hej har en fråga so kanske verkar lite dum. men man måste ju fråga.
Jag undrar lite över trummor, eftersom att man kan delta i en trummcermoni
där det används bara en trumma. kan då flera människor dela på en trumma?
typ gemensam vårdnad?
Har fått för mig att trumman är personlig men hur ligger det till egenteligen?

MVH
Sebastian

Trumman är nog, för de allra flesta, väldigt personlig, men då man jobbar med andra är det LJUDET som är det viktiga, inte trumman i sig. Shamanen trummar och de andra reser på trummans rytm.

Många kan dock låna ut sina trummor också så andra kan spela på dom. Andra inte. Vissa är till och med av den uppfattningen att ingen annan ens får RÖRA vid trumman, för då ska den "tappa kraft" eller "bli besudlad eller så... :blink:

Mvh,
Thomas

Det är väl med trumman som med många andra föremål för magiskt utövande - vissa vill inte få dessas energier störda genom andras beröring.
Jag tillhör själv denna grupp och vill inte att folk "kladdar" på min sejdstav och mina runor, men låter gärna andra röra min trumma.
Det handlar nog mer om den egna känslan.

Martin / Kluve

mm trumman är helig

int magisk den har den healandets kraft i sig den som trummar har också den kraften för trumma och människa dras te varann man hör ihop

trumman är väldigt speciell vis aden respekt så visar den det tebaks och hjälper dig men healandet

Jag är litet av filosofin att vissa saker rör man och andra inte.

Andras vapen rör jag inte om jag inte fått lov, mina blankvapen för vikingafighting har ajg inte så mycket emot att någon använder sålänge de frågat om lov först.

Däremot så när jag hade min skarpslipade kniv Gneisti, då var det bara jag och hennes skapare som hade lov att röra vid henne.

Min bästa vän spelar Cello, jag rör yterst sällan vid den gamla cellon han har, den är itne min att röra. Han ahr sagt åt mig flera gånger att "Men flytta på den om den är ivägen." nej svarar jag, det gör jag itne. däremot hans nya cello har jag inte haft problem med att röra vid. Allt handlar om känsla.

Vissa av mina saker får vem som röra, andra saker får bara vissa göra. och dom som inte har rätten att röra brukar oftast undvika föremålet, eller så frågar dom om lov om dom kan ta i och titta på det.

se finns det alltid dom kufarna som varken bryr sig om att fråga eller att föremålet känns obehagligt, de ska på o pilla ändå.

Med all respekt för att man inte rör andras trummor utan lov :respect:
Men min trumma får man röra. Det känns fint för mig att trumman får smaka på andra energier än mina ;)

Så för mig känns det bra att dela med mig av trumman. Jag håller med Thomas om att det är i ljudet som är viktigt. För mig sitter inte magin i själva trumman, men dock i ljudet!!

En fundering jag tänkte på. Det kanske inte hör denna tråd till (skicka mig gärna rätt då i så fall)

Behandlar ni en syntettrumma med samma respekt (är den lika personlig för ER) som en ur organiskt material (skinn, trä och kanske svetten från ert eget arbete)?

Tänker på vad ni skrivit om trumman och lägger in en passus om min stav som, tydligen bara jag får röra..gör någon annan det så går den sönder! Så..nu är den gömd ;-)

Min trumma - trummans ande - är en av mina andehjälpare. Jag gjorde en resa för att möta den och fråga hur vi kan arbeta ihop. Då fick jag bl.a. instruktioner om hur den vill bli behandlad och respekterad. (Så för mig är trumman mycket mer än bara ljudet.)

oj, det är ju ungefär samma mentalitet med trumman för vissa.. så som tarotkort.. att ingen får röra för då försvinner kraften. Trodde det var utdött för länge sen, den där "magin försvinner om någon berör" grejjen.


men va händer om man har barn? o barnet är nyfiket o berör.. då försvinner kanke många års magi där.. ojoj... synd att vissa tillkrånglar det enkla

Nu tror jag nog att jag förstår hur du menar, så där att man kan krångla till det mesta om man vill, men nog har jag trummor som verkligen är rent personliga. Trumman kan ses som ett väsen. Den har egen kraft och alla trummor vill int bli pillade på av alla. Så är det bara. Fast det finns folk som gärna gör allting väldigt mystiskt och hemligt, det ska då sägas.
Som förälder har vi tänkt som så med våra kraftprylar som inte barnen har nåt och göra med att det är ju som andra "farliga" grejor. Knivar eller rakblad eller mediciner eller sånt. Då har man ju som förälder och vuxen ansvaret för och lägga bort sånt. Så har jag då gjort med mina personliga saker och vissa trummor då barnen var i ovettsåldern ;)
Men barn mår ju väldigt bra av och trumma och ha egna instrument och skallror, så int ska man hindra dom från kraften int.
Det har och andra sidan inte skadat våra barn och lära sig respekten för andras föremål och andras kraft heller. :D
Jordman

Nu när ajg ahr min egen trumma så akn ajg bättre svara för hur jag tänker och känner kring henne.

Min bästa vän Nadrendion får röra henne och spela på henne närhelst han vill (men av ngn outgrundlig anledning undviker han henne, eller så är det bara jag som uppfattat det så.)

Min sambo har lov att röra vid henne, men han har aldrig gjort det vad jag vet.

Däremot så måste andra fråga om lov först, hon hänger på en spik (jag lyckades äntligen få upp en spik i dessa förgrymmade betongväggar!) ovanför mitt lilla "altare" med småsaker i sovrummet. Så om någon ska in och pilla måste de först in i sovrummet och tack o lov är många svenskar "sovrums-fobiker" och går inte gärna in i andras sovrum....

Så det är rätt skönt, men i övrigt verkar det som o malla bekantingar och vänner ändå frågar om lov när dom är här.... Till o med om vems sittplats dom kanske sitter på, men sen finns ju reglerna som bekräftar undantaget också....

Jag tänker som så, med privata och magiska ting, att det helt enkelt beror på. Ungefär som att man kan dela privata tankar med vissa och andra inte. :)

Om jag hade barn så skulle säkert vissa saker vara OK att röra vid och leka med men andra inte. Tror man måste känna efter själv, vad som funkar och gäller. :)

Saker som för mig är helt privata vill jag nog inte ens visa utan har dom gömda isåfall.

hm för min del så anser jag att trumman oavsett matriell form och utseende är magisk för de är du som gör den magisk din tanke gör den fri och ger den en själ.
min trumma har en unik berättelse men vad spelar det för roll om jag inte ger den min själ jag själv skapar livet i det.
sen att trumman kallar på en att man måste trumma tex eller som min när den hängt för länge på vägen så är de som om nån trummar med fingrarna på den, så är de bara ett plus men inget måste.

sen har vi som ni säger musiken i den de är healande och magiskt i säg, skulle inte den finnas så vad ska man ha trumman te.

nä känslan för trumman måste finnas samt rytmen i trumman då skapas de magi oavsett vem som trummar.

ja lånar ut min trumma till endel människor men inte alla ja känner efter i trumman och i mig om de går bra att en annan person vill skapa healande rytmer.

Hej.
För ett antal år sedan fick jag just denna fråga. Mitt spontana svar följer mig fortfarande. Jag lånar ut trumman till de som jag skulle låna ut ett par kalsonger till. (Och få tillbaka dem och använda dem igen själv!)

I övrigt följer jag traditionen som den kommer till oss från Noijderna. Trumman är personlig för den har målats och tillverkats personligen, och är en karta över mig och min ande och mina omgivningar och mina hjälpare.

Trumman ska inte visas öppet och absolut inte under solen. Trumman ska vistas i det heliga utrymmet, innerst i kåtan, då den vilar. Det är inte en tavla för väggen.

Sagorna lär oss om trummorna och hur de fungerar, sagorna EXPANDERAR vår förståelse för trummorna.

Mikael P

Jag har inte svarat tidigare, eftersom jag inte har någon trumma, men det blev klart för mig efter flera associationer med tarotkort o.d. och orden

:lol:

Det enda jag har den typen av relation till är min smudgefjäder och min huvudpendel och ingen av dem vill jag låna ut. Speciellt inte min pendel, för den är strikt personlig (och har dessutom ibland inte lust att tala till mig, inför publik). Jag har byggt upp ett väldigt personligt förhållande till den pendeln och nej... jag vill inte att någon annan ska pendla med den. tror inte att den tappar "kraften" direkt, men min starka relation till redskapet bryts, av andras energier.
Så tror jag.

Jag har den inte framme och mitt barn fick en annan pendel att pendla med. Jag har förutom min personliga pendel, 3 extra pendlar så det finns ingen anledning för någon att använda min. Om jag hade en trumma och klåfingriga personer i min närhet, skulle jag skaffa en allmän trumma, som de fick... "besudla" ;) (ironi light)

Vad det gäller barnen, kan jag mycket väl se en annan aspekt. Mitt barn är en del av mig och kanske också en del av magin? I alla fall har det varit så hos mig, men mitt barn har inte velat röra min tarotlek (på den tiden jag använde den) hon ville att jag skulle lägga för henne.

Då blir svaret på Pessinkis fråga

att om trumman blivit ett personligt verktyg, är det strikt personligt oavsett material... men jag antar att något man skapar själv, är personligt redan innan man börjar använda det.


Ingen dum fråga alls bace - intressant!

Nu när jag skaffat mig en trumma kan jag ju svara på min egen fråga.

Min trumma är väldigt personlig i vissa sammanhang.
Vistas tex jag i en grupp med människor där det är helt fel typ av energier så vill han inte att andra rör vid honom.
Samtidigt så är han exhibitionist och vill gärna visa upp sig. Lite se men inte röra principen.

Men vid andra tillfällen som tex Norrlandsträffen när vi alla var så pass synkade så ville han gärna vara med och sjunga.
Eller om jag och sambon trummar loss här hemma, då ska gärna hon spela för att det ska bli det här extra fylliga ljudet som fyller öronen.

Kort sagt så kan jag säga att mitt svar på min fråga var mer komplicerat än vad jag trodde, anden i trumman är lika mycket humörmänniska som jag är och ska bli behandlad med yttersta respekt.

Jag tror inte att det har att göra med att kraften i den försvinner. Utan att just som Fylgja skrev, att relationen mellan oss får sig en törn.

Sen får ju sambon gärna låna ett par kallingar också om hon vill.

Sebastian