Ja... behöverer man skriva så mycket mer än ämnet? :)
Berätta gärna... vi kan se en del spår men vill veta mer. *nyfiken*
Men..så Tyst det blev!! :? Dela mer er till oss!! :D
Jepp, tyst det var.. och jag förstår det faktiskt. Hela upplevelsen var rejält utöver det vanliga att det nästan känns orättvist att försöka beskriva det, men jag kan försöka. Och sen är nog mycket privat och lämpar sig inte för webben, samtidigt skall det som sades och gjordes i cirkeln på träffen hedras: Inget som rör någon enskild person får yppas, så låt oss säga saker under ansvar och begränsa oss till att beskriva personliga ting och gemensamma upplevelser. Hoppas att det finns någon annan än mig som också känner sig manad.
Vill själv dela med mig ett kort stycke av att sitta tillsammans i stor grupp och trumma.
Första dagen spenderade iaf jag mycket tid av att se och lära känna alla nya ansikten, och samtidigt försöka passa in vad jag läst här på Trolltrumman med upplevelsen av att träffa personerna "in real life"! Det ska ju också nämnas att någon så här stor träff har jag aldrig tidigare varit med om och jag hade mina funderingar inför hur det skulle komma att upplevas.
Lokalen var rejält tilltagen med bra kök och matplats och tillräckligt stor för att samtliga utan problem skulle få rum. Här fanns också allt från soffor till biljardbord och datorer; så några farhågor om att det inte skulle finnas tillräckligt med sängplatser och samtidigt en plats att trumma på mitt i natten blev snart stillade.
Första dagen förflöt under mycket buller och bång. Cirkeln öppnades och de jordbundna fick strax sällskap av både stora och små varelser, allesammans med förväntan och gott lynne. Stora gemensamma resor företogs för att se om det fanns något speciellt andligt syfte med vår sammankomst, förutom att mötas och utvecklas. Och det var det, men om detta handlar inte denna historia. Efter de första samlingarna så serverades god och vällagad mat, och alltsammans i sällskap med härligt, härligt umgänge under mycket prat och skratt.
Det var först senare på kvällen som det var dags för det som jag personligen sett fram så mycket emot.. Att utan förväntningar eller planering och med vetskapen att enda skälet till att det behöver sluta är ifall vi säckar ihop av utmattning: Självklart talar jag om att trumma och resa tillsammans!
Allt startade mycket naturligt och föll sig bara så att några satt sig ner runt levande ljus och började trumma. Ganska snart förenades i princip allihop; vissa satt bredvid och lyssnade medan andra trummade för glatta livet.
Först växlande tempon och rytmer, till att sedan blandas upp i harmoni med sång och många glada miner. Livet blir helt enkelt inte bättre, och tänk, att detta gjorde vi faktiskt på nytt varje natt vi var där. :)