Alla sätter sig på sina platser. Stämningen är sansad men förväntansfull. Fokuserad. Alla som ska med på kanotfärden har hämtat ett särskilt skydd för detta tillfälle, och de har även legat i ett "energiregn" som gjort dem förberedda på denna verkligt speciella uppgift. Vi ska paddla vår drömkanot på Livets flod för att söka bot för oss själva, våra passagerare och för Moder Gaia själv. De två männen som ska helas lägger sig på varsin sida om mig. Jag sitter mellan dem, nästan längst bak i kanoten. Känner stödet från de tre som tynger ner aktern, den modiga shamankan i fören och rorsmännen och rorskvinnorna längs kanotens sidor. Kallar på mina kraftdjur. Trummorna börjar. Vi glider ut. Paddlarna i vattnet - så iväg...
Det går fortare än väntat, trots att vi paddlar motströms. Koncentrerar mig på kanotens rörelser och trummornas rytm. Har händerna på männens armar på varsin sida. Känner redan kraften strömma igenom. Tittar inte mot stranden utan förnimmer hur vi närmar oss en floddal med höga branter på bägge sidor. Blickar upp och ser att solen har blivit vit, himlen blekblå. Känner hur min panter sätter sig snett bakom mig. Kanoten gungar till. Trummorna dånar nu.
Plötsligt förnimmer jag en häftig rörelse framför oss på den högra stranden. Öppnar ögonen (det inre, allseende, tredje ögat) och får syn på en gigantisk häst. Först tror jag att det är Pegasus, ett av mina kraftdjur, men nu ser jag att den saknar vingar. Den är oerhört stor och drar med sig ett följe som jag inte kan urskilja. Hela denna mäktiga syn skymmer solen och vi paddlar in i dess skugga. Det blir allt mörkare, och jag kan inte se vad som händer på stranden nu. Det känns som om vi är på väg in i en tunnel och en varm, fuktig luft slår emot mig. Efter en mycket smal passage vidgar sig floden på nytt, men jag kan inte se stränderna i dunklet.
Snett framför oss, även denna gång till höger, sticker en hög med vita, äggformade stenar upp ur vattnet...de glimmar. Det känns som om vi bär med oss säd till ägg som väntar på befruktning. Vi befinner oss i Hennes sköte.
Plötsligt är vi förbi och nu blir det ett jäkla liv på stranden. På bägge sidor skymtar jag djur, massvis med kraftdjur som rusar fram, de flesta åt motsatt håll, dvs nedströms. Det ljusnar föröver och vi kommer ut i ett ljust, förtorkat och öde landskap, Bara sanddyner och ett högt torn som syns på horisonten. Solen är lika vit och himlen lika blekblå. Kanoten skjuter fram som en pil genom vattnet. Jag känner Kraften rista genom kroppen, genom huvudet ut i händerna, ner i de två liggande männen. Frågar mina kraftdjur vad som händer och ser mina kusiner lax och haj hoppa omkring i vattnet jämte kanoten. När vi har passerat tornet förvandlas landskapet till en frodig djungel med färggranna blommor överallt. Jag kikar mot stranden och får syn på jättelika trädvarelser, ansikten som bark, armar och ben som grenar, klädda i grönt bladverk. De springer fram till flodstranden och plockar upp föremål som de kastar ut mot oss. Först ryggar jag tillbaka - vad gör de? Så tittar jag ner och får se en stor gul blomma på kanotens botten, så en röd, en blå, en vit blomma och en grön fröskida. Hela kanoten fylls av blommor, och jag hör jättarnas dånande skratt samtidigt som trumman kallar hem. Vi vänder om och strömmen tar tag i kanoten som om en hand gripit om den och puffat iväg den nedströms. Stränderna svischar förbi och snart är vi hemma igen.
Försiktigt lämnar vi kanoten och samlas i cirkeln för att dela med oss av våra syner. Känner mig lite tagen, men samtidigt fylld av kraft. Runtomkring mig allvarliga och leende ansikten om vartannat. Resan är över, helgen är snart slut, men äventyret har bara börjat.
Jimmy Vittiger :respect:

w00t
Kanotfärden börjar
känslan att vi glider in genom en portal/ kryssade gnistrande grenar (träd)
Sitter i fören o paddlar på med en känsla av total tillit o uppbackning från en god familj av vänner. Lugnt o fint, jämna regelbundna paddeltaghärliga ledande rytmiska trummor vibrerar i kroppen.
Ingen talar vi är ett i tanken -själ o hjärta och kanot.

Kraftdjuret är med likaså skyddsdjuret

Focus är vattenleden livets älv:
" det behövs varenda droppe för att hålla den andre oppe"

And glider förbi-lugnt o fint / harmoni
Fjärilar fladdrar tuillsammans med andra insekter
Fåglar kvittrar
I vattnet simmar o slår fiskar en o anna insekt, får mat som blir ett i kretsloppet/ symbios.

I ögonvrån till vänster skiner ett kraftfullt ljus
på höger strand en transparent genomskinlig kropp/ stav/stjälk/ larv med sigment
Budskapet att fylla med liv, att tänka på vad vi stoppar i oss & varandra, man blir vad man äter... Att ge varandra näring / kraft liksom sej själv..

Så uppenbarar sej björnen en stor stadig en som hummande startar sin dans som är tung men graciös, i labben en växande läkande/närande limegrön luft-ljuskudde som ser ut som en knubbig siluett av en spermie. Björnen sveper den runt kroppen , sväljer den , bajsar ut den , sväljer o får ut den i öron/ öga.näsa hud.
Livgivande pulserande grönt ljus-kraftfullt..
Så noterar ja att björnen har en rosa kort kort balettkjol på sin höft o dansar obesvärat- med en tydlig adressering den här bilden skall du förmedla vidare till nån som inte är med i kanoten.
Björnkraften är i oss alla o växer med oss alla- den finns och var trygg i den vissheten ALLA.

Nu börjar vattnet vara tyngre-stridare o det blir att ta i paddeltagen..
älven smalnar av o blir till en minimal vattenfåra omgiven av berg iom ömsesidor/ grotta port, rent fysiskt går vi ej igenom , men ingen rädsla -är inte rädd, känner mej trygg är med vänner i en stadig båt. Paddlar på andas djupt , i anden går vi igenom, andas in & ut långsamt, kraftigt paddlande...
Så ljuset o budskapet " ni kan det här, resan är klar för nu"
i baklgrunden kommer återkallande trumslagen, lyfter upp paddel o vi följer vattenströmmen tillbaka med det livgivande, stärkande gröns ljuset med oss

Tre ting kommer till oss i kanoten ur stradljuset
sist blåser det livgivande gröna luftljuset in över oss var o en och alla tillsammans.

tack för en god resa o delade upplevelser :respect:

Tack för att ni berättade lite om resan. En annan fick ju inte vara med (snyft). ;)

En fråga:
Kunde ni dra någon form av gemensam slutsats/er av färden?

Mandra :respect:

w00t
jaaaa - den starka goa varma känslan av att vi skall färdas tillsammans för att berika varandra o världarna med våra unika o kollektiva kunskaper/ vila att vårda, värna o välkomna livet !

Kram :respect:

Tack för dessa vackra berättelser.Dom fyllde mig så med ödmjukhet för livet självt,för den andliga kraft som finns i delad ödmjukhet och upplevelse...Skulle väldigt gärna vara med om en sån kraftfull erfarenhet... :respect: