Tog till skallran för första gången på säkert två veckor. Kallade på mitt djur, såg det, sprang ner genom grottan som vanligt.. plötsligt känns något fel. Inser att djuret inte visat sig som det brukar, nära och upptar hela sinnet, utan ser det bara bakifrån, springandes framför mig. Stannar upp, frågar, är du mitt djur?

Djuret i fråga vänder sig om, ser ondskefull ut, visar tänderna i ett elakt grin. Det 'vita ljuset' är inte med. Inser att så inte är fallet, kallar på mitt djur, igen, som kommer och battlar ner det andra.

Jag är nybörjare och har precis börjat utforska världen där nere. Frågade mitt djur, men fick inget direkt svar. Vad hände? Vad var det? Något/n som försökte lura mig eller bara oaktsamhet? Är det vanligt? Någon som varit med om liknande?

Reste ner igen för att fråga. Det närmaste svar jag kom var ett "sånt händer" med ett axelryck, och ganska snabbt gick samtalet över till annat, viktigare och mer givande (och jobbigare såklart).

Jag misstänker (som StigFrank sade på förra forumet) att jag fått erfara "verkligheten", och att det inte bara är någon liten söt lek. Givande, och framför allt, peppande!

I början av min "karriär" kunde jag råka ut för liknande händelser. Ibland kändes det nästan som "busstreck" ala Emil i lönneberga. Oftast med en glimt i ögat och ALLTID med syftet att lära mig mer om världarna / förhållandet till dem.
Jag brukar oftast säga att "varför" inte spelar någon roll. Det är naturligtvis inte helt sant. Ibland är "varför" väldigt viktigt och personligen skulle jag inte nöja mig med "sånt som händer" MEN, det är ju bara en fras, ett referat. Hur det "upplevdes" kan ju vara helt annorlunda... man (jag) har ju fler sätt att ta emot intryck när man reser, inte bara hörseln.

Rädsla är dock inte farligt. Bara för vanliga svenssons... :) Obehagligt möjligtvis... nyttigt ibland, men inte farligt.

ps: Jag har ett kasst tangentbord och ibland faller mina ö;n bort och jag missar att rätta till det. Hoppas ni har överseende med detta. :)

Rädslan är det jag själv jobbar mest med, gång på gång får jag rådet att möta mina rädslor. Svårt, men förbannat stärkande när man klarar av det.

Flera gånger har jag kommit tillbaka ifrån trumresor och varit nöjd med hur jag kunnat undvika det som gjorde mig rädd för att sedan inse att hela meningen med resan var att jag skulle titta närmare på det som jag flydde ifrån...