När kan man kalla sig Shaman ? I hela mitt liv har jag varit en sökare, 1983 var jag med om en traumatisk händelse som gjorde att jag vid flera tillfällen önskade döden framför livet.
Efter denna period av hopplöshet började jag att leta efter något som kunde kännas som mitt och 2003 kom jag i kontakt med Shamanismen, efter att ha drömt natt efter natt om sydamerikanska indianer som utförde cermonier. I två år har jag intensivt försökt utveckla mej inom detta område genom att läsa, söka visdom genom resor och gå en "nybörjarkurs" för Staffan Ljung.
Denna kurs gjorde att saker trillade ner på sin rätta plats och jag känner mig trygg i mitt val
Men är jag shaman eller är jag fortfarande "sökare", hur tänker ni ?
frågar en grubblande Talisman
:respect: :respect: :respect: :respect:

Jag kallar mig inte shaman å kommer aldrig att göra det heller!!!Jag tycker att för att kunna kalla sig för shaman så ska man leva i samklang med naturen å det gör inte jag.Jag har både bil,telefon & el så jag kommer inte ens i närheten av de grundläggande kriterierna.
:respect: :respect: :respect: :respect:

Man måste väl inte avsäga sig alla moderniteter för att leva i samklang, huvudsaken är väl att man använder sitt förnuft ;)

Jag läste en gång en intressant historia. Den handlade om en ekorre som gjorde sig lustig över att människan inte såg sig själv och sina städer och uppfinningar som "natur".

Jag tycker att den hade vissa poänger, man samtidigt så måste jag nog säga att så länge man lever med el och bil lever man inte i samklang med naturen. Så tycker jag.

Shaman är ett ord som iallafall för mig är laddat med egenskaper som skiclig botare och bra kontakt med "andevärlden". Dessutom tycker jag faktiskt att det känns ganska fånigt med människor som kallar sig själva för shamaner, iallafall de deltidsshamaner vi har här i västvärlden. De har väldigt lite koppling till shamaner i sibirien eller sydamerika.

Några motfrågor kommer osökt upp i skallen; Varför vill man kalla sig shaman? Varför ska man kalla sig shaman?

En vän till mig, som kallar sig shaman, sa en gång att han gjorde det för att folk skulle veta var dom skulle leta. "Elektriker har skyltar som säger, här finns elektrikern," sa han, och tyckte att hans titel skulle visa vägen på samma sätt.

En annan sa att "shaman, det kan bara de man hjälper, botar, helar och så kalla en."

En tredje sa att shaman!? det är ju inte ens en existerande titel, och om det är det så är det väl bara i Sibirien.

En fjärde sa, "du är botad, kalla mig Laban."

Mvh,
Thomas

[QUOTE=talismanen,2005-12-23, 11:04]
[/QUOTE]
Man måste väl inte avsäga sig alla moderniteter för att leva i samklang, huvudsaken är väl att man använder sitt förnuft ;) [/QUOTE]
Det e bara mitt sätt att se på saken... :respect:

Jag respekterar naturligtvis din inställning, om alla kunde gå tillbaka till småjordbruken och vara självförsörjande med byteshandel så är jag gärna med.
Mvh
Talismanen
:respect:

Ja, detta med orden..
Vad det ska kallas, att vandra shamanvägen
Kanske är det bra att vissa kallar sig shamaner o andra ligger lågt..
Och absolut att det behövs shamaner i väst, även om det kan vara tufft att ständigt förhålla sig till en kultur som ej tar shamanism som något givet, och vet knappt vad det är
Men desto större utmaning
Jag tror att urfolken som fått leva i "fred" med sin kultur, (finns en o annan), pumpar ut kraft o information, och plockar upp en o annan, för att inviga själar i detta shamanska
För det är något som behövs på jorden nu
Det shamanska återföds ständigt, även om det nu varit en period av "mördande" kultur

(PS En viktig uppgift för shamaner i väst är väl att bidra med ett helande, balanserande, så att människan, samhället, kan fungera, leva i samklang med naturen)

Det är något magiskt med namn, urspungligen en skildring av personen som den upplevs av andra och med en innebörd som i många fall formade livsvägen för personen som bar det.
Jag associerar likt Kalle ordet Shaman till Sibirien och Tungus och skulle inte kalla mig själv för detta. Neoshaman däremot rullar fint i mun då det dels är ett modernt ord och snarare beskriver inriktningen och arvet samtidigt som det utesluter mycket av den laddade stämning som enbart kommer om man använder "shaman". Användandet av det ordet blir också mer i fas med vår nuvarande tidsålder. (Märk väl att det är inget jag titulerar mig med i telefonkatalogen.. men när vi nu diskuterar det alltså)

Men man skall komma ihåg att språket är också levande och utvecklas iom att vi använder det, och använder vi det inte så dör det.
Jag tycker man skall använda enbart "shaman" om man vill. Det är däremot alltid upp till andra om de väljer att tillskriva en innebörden.. ;) Och i min mening är det nog mer till besvär än vad det är värt då så många lägger så mycket bakomliggande mening i ordet.

Så samtalet gäller egentligen två saker:

vad som är en lämpigt titel/yrkes namn

och

vid vilken tidpunkt kan man bruka den om sig själv.

Ja det var väl lite så jag menade
Skulle vara roligt att höra andra berätta om hur dom kom in på Shamanismen, GOD JUL ALLA
:respect:

ja som allt annat finns det olika uppfattningar om allt:

För mig fungerar ordet/titeln Shaman om man kan i fullo bemästra konsten att hela bota genom de olika shamanska teknikerna.
Förstår inte varför titeln ska bara tilldelas vissa folk i vissa delar av världen å som lever på ett speciellt sätt????? (samklang med naturen)

Tiderna förändras å vi med den å Shamanismen följer med å formas med , i vår tid!!! Nu lever de flesta mot naturen å kanske mer än någonsin behövs då Shamanismen....????

Det var bara min lilla sy på det hela ÖNskar ALLA enriktigt fridesam Jul
Å Gott Nytt År! Annette

Enligt mitt sätt att se på saken så är det inget man kallar sig för... snarare något man blir kallad.

Jag lever med tron att shamanismen formar en som den finner lämpligt... och någonstans på vägen kanske man "blev" shaman? Kanske inte... hur vet man? Måste man veta? Att andra "vet" är viktigast. Den gamla eken behöver inte veta att den är lämplig boplats för 1000 andra arter, det räcker med att DE vet det...

Jag tror inte på skyltar... mäniskan försöker titt som tätt att skylta "omöjliga" saker i sin strävan att t.ex. rädda vitryggiga hackspettar. Men, livets vägar är mer komplicerade än så. :)

God fortsättning på er alla.

Om man inte lägger in någon gräns i orden blir de meningslösa. Själv får jag något vilt i blicken så fort någon kallar sig själv för shaman. Detta om något gör att jag tvivlar på personens uppsåt.

Mycket bra inlägg son av vind, jag håller med dig till fullo.

Något annat jag tror man ska akta sig för är att prata om hur man praktiserar samma sak som den eller den ursprungsbefolkningen eller hur man sysslar med en obruten tradition, det gör man med största säkerhet inte. Jag ser tendenser till detta ganska ofta (inte bara här, tycker trolltrumman är ganska befriat från sånt) men det är en annan diskussion.

Nu är det min tur att instämma. Får exakt samma känslor när jag hör / ser något sådant.

När jag var ute å fiskade idag satt jag och grunnade lite på detta. Man kanske skulle ha ett system som alla kände till? Typ bälten? Svart bälte i shamanism? DÅ är man bra... :D
Eller ett körkort? A för kunskapen att resa uppåt / nedåt, B för enklare helande... ?

Hemma i Lesjöfors finns det en kvina som kan prata bort vårtor. Det är hennes "gåva" / kunskap. Det är inget som hon sagt till mig trots att vi jobbat tillsammans i drygt tre år utan sånt jag fått höra av andra. Min tro är att "sån" kunskap alltid hittar fram, att den sprids...

JAha det var många ord okring detta här.

Att leva nära naturen eller 1 med henne är inte ett sätt att enkom i sig vara något av en shaman. Detta så klart. Dock kan det vara en del av det hela men då vill jag betona mera ordet samklang eller som oftare används balans.

Detta innebär då att just som ekorren o naturen, vi kan leva i balans med vår omgivning i staden också. (Fast den i grund och botten är i obalans i sig och sin exsistens).

Det vi kan få ut utav en sådan diskussion som denna är vad det innebär och vad det inte innehåller.

Varför finns det distinkitioner och avgränsningar?

Så klart för att veta vad man pratar om. När vi brukar ordet 'shaman' och 'shamanism' så är det en konstruktion. Detta är i min mening helt OK men det är det och därmed så vet vi om att det är i en bruten tradition vi kan verka inom. För att ordet, som redan har påpekats, kommer från både annan kultur och språk. Skulle vi eventuellt ta det hela lite längre så kan man använda ordet Sejd som en allmän benämning på 'shamanskt' utövande inom någon nu-kulturell form av shamanism i norden. (skillj på ceremonin Sejd) görs detta finns det flera titlar eller namn att bruka.

Men åter till uppgifter och blivandet.

Ja, till att det handlar om läkande och helande, men även socialt arbete och civil kurrage, medvetandegörande utav situationen för att skapa balans inom samhälle i stort som smått. Dvs individ som grupper eller länder eller kulturer.

En person kan verka shamanskt men aldrig kalla sig shaman, men utför uppgifter som är förenliga med detta med balans och att vandra i skönhet.

nog så,

S_P

:lol:
Tänker på vår västerländska förmåga att identifiera/ värdera-mäta varandra efter "roller" & "titlar"/ yrken- inkomstmängd....
När fråga du någon om "vem är du som människa - hur tänker du- vad är dina värderingar ?? Snarare än vad jobbar du med o vad tjänar du efter skatt ??
(Känn in vilken olik känsla i intresset på frågan den ena vill veta om ditt jag den andra om ditt skal ?!)

w00t
Som nån sa tidigare man kan bara vara den man är, allt annat blir en teater...
teater har en tendens att ta slut, tappa masken o blottläggas i sista akten..

w00t
Att ha ett rikt liv är inte samma lika som att vara RIk på kapital...
den som har ett rikt liv behöver inte köpa(med pengar) sej ett liv..eller kärlek eller låna "vänner"...Vänner är där utan krav/förväntningar på gentjänster.

Ge o du ska få mångfalt... men bara om du ger kravlöst...

;)
Men nätverk att man genom identifikation shaman aha den här människan har ett intresse utöver det vanliga... en del skyr det andra söker sej till...
Idag jmf med för 10 år sedan är det nästan rumsrent att prata om tja allt som hör liksom det besjälade till ( höjt kollektivmedvetande tolerans eller ???)


Sen detta med bättre el sämre om man har behov att omge sej av en air av mystesism o förmer då reser sej mina nackhår... som nån sa de som har kunnande sprids med mun m mun metoden o medkänsla, de andra profeterar o säljer där med bort lite av kärnan att ge ,ge kravlöst av de förmågor man fått att disponera, antagligen har en del den läxan att lära, låta egot växa över huvudet o möta allt som detta ger av visdom om det än smakar bittert som galla...

Jag menar inte att man ska späka sej offra sej man ska vara själig i sina "omkostnader"...inte hutlös...o med en hjärtats vilja att ge av de förmågor man har...

lite lösa tankar bara- sen tycker jag att shaman som begrepp ger ett härligt klang i bröstet liksom healer, medium, häxa osv just för i min värd värderar jag detta med en nivå av insikt i att det är mer än våra 5 sinnen som är aktiverade - kontaketer o kunnande som är berikande just i upplevelser o kunskap som inte går att prissätta i kapital.. :respect:

Att livet är som ett spindelnät tror jag många håller med mig om, om sedan det är nornorna som väver eller någon annan som styr finns det säkert flera åsikter om.
Jag öppnade upp mig om hur jag kom i kontakt med shamanismen och frågade lite provoserande, om och när man kan kalla sig shaman, och fick många svar med många trådar om naturen, själen och mycket annat.
Om jag har förstått det hela rätt så tycker dom flesta, för att inte säga alla, att kalla sig shaman är "förmätet" oavsett hur mycket man lärt och hur länge man har verkat.
Då undrar jag, är det så att man kan vara shaman, bara man inte kallar sig för detta ?
Nu finns det säkert många som tycker att gubben har snöat in sig fullständigt, men jag undrar bara helt förutsättningslöst.
För att ni inte ska tro att jag suktar efter en titel, så ska jag redan nu tala om min inställning.
Jag är glad om jag hinner med att lära så mycket, att jag kan hjälpa en verkligt behövande, innan jag lägger av mig min jordiska kostym och dör, hade jag hittat shamanismen när jag var riktigt ung, så hade jag kanske hunnit med att bli så duktig att andra kallat mig shaman, men nöjer mig nu med att kalla mig lärling
Vad som kommer i min framtid finns i väven
:respect: :respect: :respect: :respect:
GOTT NYTT ÅR
önskar Talismanen och (Karna, som inte har med innlägget att göra)

Ett av de enklaste sätten är att:

1. andvädner sig av trumma och hjälpandar.
2. verkar för att upprätta balans inom sig själv och de som önskar det i sin omgivning.

Sedan är det en annan fråga om hur duktig eller effektiv personen är. Utövare, elev, lärling, prövotid och mäster kan vara olika ord som beskriver eller ger mer detalj på titeln.

Ett sätt som vanligt är att resa med kraftdjuret till övervärlden och fråga om sig själv eller om titel och samanhanget för den idag.

Jag har inte gjort det senare men det tidigare. Min innre shaman har vaknat men för den skull har jag mycket att lära in.

Det som inte sagt något om ännu är egofrlusten och därmed ödmjukhet och förmågan att släppa sig själv och det egna syftet eller målen.

Kolla i Jörgen Erikssons bokhäfte: Att bita av ödets trådar - ett shamanskt manifest.

'Shaman' är inget man kallar sig, utan något man blir utsedd eller utvald till av makterna. Förmågan att kunna hela är något man föds med, inte något man kan välja själv. Visst kan man lära sig 'resa' eller använda helande tekniker, men resultatet därav kan inte det egna egot avgöra utan sker i samklang med många olika faktorer och behörigheter från andra makter samt den egna personliga och andliga utvecklingen. Däremot tycker jag ordet 'shamanist' eller 'animist' är bra då man precis som med ordet 'buddhist' eller 'taoist' i stora drag kan visa vilken inriktning man har och vilken väg man vandrar.

Hej!
Nu tänkte jag lägga mig i detta lite. Det blir väl skojigt. Hihi! :D

En fråga till Kalle först.
Har inte shamaner genom alla tider varit deltidsshamaner?

Just den här debatten har dykt upp med jämna mellanrum ända sen jag var ny på nätet - 1999 eller så (och har förmodligen förekommit långt innan dess - antagligen med samma resultat).
Alla argument som ni framfört här kommer ALLTID upp, samt en drös till. Sen händer inte ett dyft mer. Allt bara går runt i cirklar, alla kommer med sina argument, håller mer eller mindre benhårt på dem - men det kommer aldrig fram till någon gemensam lösning.

Så för mig är den här diskussionen fullständigt meningslös - opm vi inte för in något nytt i den! Den kommer inte leda någon vart - precis som den aldrig gjort det förut!

Så vad kan vi tillföra för nytt? Här kommer några förslag.
Till att börja med kan man allvarligt ställa sig frågan varför man sysslar med shamanism (gäller förstås inte nybörjare, men de som hållit på ett tag)?

Jag skulle på den frågan bl a svara att jag på något sätt vill förändra, förbättra, hjälpa världen med mitt utövande.

Jag tror att väldigt många av er skulle svara samma sak.

Okej - så långt kanske vi är överens då?

Då kommer frågan: På vilket sätt gagnar det världen att denna fråga, om att kallas shaman eller inte, världen? Särskilt när det inte kommer till någon lösning?

Inte ett skit skulle jag vilja säga!!

Och sen till argumenmtet:
Gagnar det världen att jag anser att en shaman måste leva i samklang med naturen?
Gagnar det världen att jag tycker att ordet shaman hör hemma i Sibirien?
Gagnar det världen att jag anser att "andemakterna" måste utse en?
Och till ett argument som inte kommit upp här me som är vanligt:
Gagnar det världen att jag anser att stammen ska utse en till shaman (och är det ens möjligt i vår moderna värld?)?
Osv, osv. Ta de argument ni känner till och fråga er om DE gagnar världen?

För mig är svaren solklara! Ingenting av det här gagnar världen!



Personligen tror jag så här.

Shamanismens starkaste sida är att den går och inte bara går, utan BÖR anpassas till den kultur den används i! Det innebär att det shamanska utövandet SKA anpassas efter vår kultur, vårt språkbruk, våra seder, vår kultur, vår natur, vårt samhälle och dess struktur osv. Den MÅSTE göra det för att vara verksam på det sätt vi önskar (eller önskar vi hellre att ägna oss ordklyverier och intellektuell snobbism?)!

Mig veterligen är ordet shaman myntat av religionsvetare, antroploger osv FÖR ATT BETECKNA ETT VISST FENOMEN - och därmed avsåg man ett fenomen som har varit likvärdigt världen runt, men som saknade ett gemensamt namn (det heter olika på olika språk som ni vet) - för att åstadkomma ett ord för det här "fenomenet" (de teknikerna och det som hör till) lånade man ett ord från tunguiskan (vilket är vanligt att man gör när man myntar nya ord, alltså lånar det från något språk). MEN man sade också uttryckligen (så vitt jag vet) att att det INTE bara skulle gälla utövandet av "fenomenet" så som det praktiseras i Sibirien.

Och eftersom det uttryckligen är sagt så, så tycker jag att det här tjafset om Sibirien jämt och samt enbart är fjantigt.

Vi har tusentals låneord i vårt språk som ni inte ens reflekterar över att ni använder. Så varför hänga upp sig på just det här? Övergår nog mitt förstånd.

Dessutom anser jag nog att orden shamanism och shaman är så "inarbetade" världen över att det faktiskt är alldeles för sent att ändra på. (Vore skillnad om det var helt nytt.)
Och förresten - vad är det för skillnad på att använda ordet shamanism och ordet shaman? Ingen alls skulle jag vilja säga.

Nä, vi är nog "fast" med dessa uttryck - personligen tycker jag de är utmärkta.

Så istället för att tjafsa om ifall ordet ska användas eller inte - bör man istället ge den en modern innebörd, avpassad efter vårt samhälles, kultur, naturs och kulturs krav.

En innebörd som gagnar världen!!!

Låt oss leva i nutid - det gamla hör historien till!


Det är min åsikt.

Jag har ett förslag på en sån, men den tar jag sen.

Och, by the way - JA jag kallar mig SHAMAN numer!!!! ;)
(Jag riktigt ser hur några får något vilt i blicken. Ursäkta mig, kunde inte låta bli.) :respect:

Mvh Mandra

Nej, du har rätt Mandra. Den gagnar ingenting, lustigt nog är det ofta så här. De debatter som egentligen inte betyder någonting som växer sig stora medan de som verkligen skulle kunna föra folk framåt stannar vid ett par inlägg.

Jag håller i stort med dig (det trodde du inte va ;) ) men inte allt. Termen shaman är minst lika omdiskuterad inom religionsvetenskapen som här och det finns minst lika många definitioner. Jag läser religionshistoria vid Lunds universitet och blir ofta förvirrad av hur olika termen används.

Själv tycker jag att det i praktiken är en ganska värdelös term, iallafall om man försöker vara precis. Jag tycker inte alls att de olika fenomen som betecknas som shamanism är speciellt lika, ännu mindre de som betecknas som neoshamaner.
Grunden kan jag hålla med om, transen och visionerna verkar vara något allmänmänskligt. Däremot syfte, metod och innehåll skiftar brett.

Med vild blick
/Kalle

Känn säger jag. Känn. Definiera inte. Den dag, när det är dags, om det någonsin blir det, så vet du. Någonstans på vägen hände det, på något sätt kanske behovet kommer upp (om man t ex vill hålla kurser), genom många tungor kanske du tillslut kallas schaman. På något sätt tror jag att en dag hittar man rätt ord, om det är ett ord man behöver. Oavsett alla definitioner av ordet.

Gandman, Sejdkarl, Nushaman kallar jag mig!

Var ute och surfade i veckan och snubblade över en rysk sida som har löst att vara eller att inte vara med att licensiera sina Shamaner utefter givna regler :)

Har ingen aning om sidan är trovärdigt men det står en hel del läsvärt.
Och just att det licensierar sina shamaner gör att det undviker det som ursprungsbefolkningen i amerika har gjort dvs att vem som helst använder ordet bara för att tjäna pengar på att "frälsa" människor

Sidan ger även information om vem som kan bli shaman, får man ta betalt etc...
Och en mening jag fastnade för:
There are no racial taboos. The spirits choose who they will

Länk
http://www.tengerism.org/table_of_contents.html

Kram
Jane

Jag känner ordet shaman som mycket laddat,utan att riktigt förstå varför...det är ju bara ett namn på olika företelser...eller.
Jag tyckte det var så bra där det stod...det är andarna som väljer.....
Men pga.ordets kraft känsla väljer jag att kalla mig sejdkona..om jag skall förklara vad det är så kan jag säga att man sysslar med typ shamanism,eller att man då valt att gå shamanens väg :?

Tack för den länken till den webbsidan Åskattla!

Så, det är skillnad när vi brukar ordet 'shaman' i vilket sammanhang och i vilken betydelse vi gör detta.

Ordets ursprung borde härleda att vi söker mer traditionell kunskap från just Sibiriska folkslag, eller så:

1.söker vi i vår egen kultur

2. söker i Andevärlden, men är klara och tydliga i att det är det vi gör och strävar därmed att lämna kulturspecifika ord och färger därhän.


Gör vi nummer 2 så begår vi fel för att jag är övertygad om att vi inte kan lämna bort vår kultur. Därmed skulle det vara vettigare att vi utforskar vårt Nordiska arv och det som finnes kvar av det idag, tar detta och utvecklar det att fungera i vår nu-kultur.