Detta med att hjälpa själar/andar "över" eller hitta rätt, efter de lämmnat jordelivet, har jag haft lite funderingar kring, framförallt varför finns det ett sådant problem överhuvetaget?

"spöken" verkar ju va mer vanligt förekommande än vad man kan tro enligt min erfarenhet.

sen så har jag funderat på detta med varför vissa själar knappt märks, medans andra kan visa sig, slänga omkring saker osv... hur kommer det sig? har olika själar olika mycket kraft?

nu till min erfarenhet, idag har jag tvättat.... jättekul :/

till saken hör att jag känt närvaron av någonting, en energi, eller som jag uppfattat det en själ/ande, har trummat för att få en närmare titt på vem/vad detta var. Det visade sig att det var en själ av en kvinna, hon höll till i källaren för att hon tyckte det var obehagligt/jobbigt att va i närheten av levande.. varför vet jag inte.

idag kännde jag närvaron igen, och hon ville därifrån, hon bad mig ta henne därifrån, sa att jag skulle göra mitt bästa, och att hon inte fick bli arg ifall jag misslyckades..

jag har noll erfarenhet av at hjälpa själar vidare, men detta gick bra tack vare mitt kraftdjur, dock fick jag skicka henne flera gånger, antar att jag inte fick iväg henne i ett helt stycke, hoppas hon blev hel iallfall vid framkomsten :?

Hur går ni till väga när ni, hjälper själar vidare?

Jag har aldrig gjort det själv, men har blivit lärd att fånga in dom i trumman (annan "behållare" funkar nog också) och sen resa till eftervärlden/dödsrikets förgård och släppa ut dem där bland de andra väntande. Denna process skall kunna vändas också, för att t. ex. hitta komapatienter och föra tillbaka dom upp i/in i/ned i kroppen.

En del jag talat med angående psychopomp-arbete (ordet för den sortens arbete som involverar att leda spöken/nyss döda vidare till efterlivet/dödsriket. Från grekiskans ψυχοπομπóς (psychopompos), bokstavligen 'själaguide') ser som ett ljussken framför sig och manar in spökena där, eller kallar ned änglar och vad det nu kan vara som tar med dem upp/vidare.

Ibland räcker det tydligen med att man får dem att förstå att de är döda för att de självmant ska få en aha-upplevelse och sticka vidare.

Mvh,
Thomas

Tycker ditt sätt verkar bra, :respect: själv har jag gjort det ne gång och då använde jag mina ande-hjälpare och mitt hjärta och kärleksfullhet, och lite hjälp av vänner.

Men jag tror att teknik man lär sig är irrelevant utan intuitionen så känn efter vad som känns bäst.

mvh,
stig

Jag har hållit på en del med psychopomp o betraktar det som en mkt viktig del av utövandet. Själar kan dröja sig kvar i vår närhet av en hel rad anledningar, men att den kvinna du mötte befann sig i källaren berodde nog mer att hon var rädd för ljuset. Vid dödsögoblicket "stiger" "själen" :/ väldigt svårt det här med terminologin, det är därför jag sällan skriver om sånt här :( medan kroppen "sjunker" dvs upplöses i ett eller flera av elementen. Ibland blir det fel, och den stackars själen hamnar i källaren eller på vinden. Skämt åsido, hela den där Canterbury sagan stämmer. Det räcker att en enda levande (dvs någon med kropp) människa uppriktigt ber om att den "fångade" ska få gå vidare så gör de det.
Alltid, alltid tillsammans med kraftdjuret eller andra hjälpare. Intentionen räcker, som stigfrank sa tidigare, någon speciell teknik behövs inte, men det är förstås alltid bra att kunna göra det i lugn och ro, helst i helgat rum. Vips, så är dom borta. En liten knuff är allt som behövs, precis som du säger.
Den andra världen är i sanning förunderlig.
Ser fram mot att få träffa somliga av er i helgen!
Gott Nytt År! /Vittiger