har börjat träffa en del olika andar som jag försöker bli vän med.

kan berätta att när jag började med shamanism så trodde jag att alla andar hade skepnaden utav djur, el människor... men nu har jag träffat andar som inte passar in i någon utav ovanstående katigorier

nu sist en en ande med shockrosa hår..

i början tänkte jag att nu måste min fantasi tagit över helt... problemet är att jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat tänka mig en ande med shockrosa hår..

vet inte.. detta kallas nog för en totalt krossad förväntning hos mig antar jag =)

någon mer med liknande erfarenheter utav andar med "ovanligt" utseende?

villket leder in mig på tanken..

borde det inte finnas ett forum där den som vill kan måla sina upplevelser och skicka in?

Hej Jag undrar om du läst Carlos Castaneda-böckerna? Han får ständigt möta andar och kraften i nya skepnader.. när han tror att han har "koll" så kommer nya upplevelser och möten som ställer allt på ända..
De böckerna kan vara en god vän på vägen.
Jag tror att kraften och andevärlden är så klok att de hela tiden gör saker som vi ska lära oss något av. Att släppa alla förväntningar kanske? Så att vi till slut håller oss öppna för vad som än kommer till oss..
Jag såg också andevärlden i början i form av människor, sen har jag börjat förstå att det kan ta olika skepnader. Att det kommer på det sätt som vi kan förstå och förhålla oss till, som våra sinnen klarar att uppfatta. Och ju mer sinnet vidgas, ju mer kan vi se..

Hmm... Med en upplevelse via drömmen var jag kom till en annan värld som verkade mera äkta en den här så träffade jag på en urgammal vän till mig... Det roliga var att vännen's shepnad var en mask... En mask som liknade något man ritat med windowsen's paint :lol: Paradoxala var ju att världen kändes mycket mera klar och äkta en denna fysiska värld... Men kanske shepnaderna inte har så stor skillnad i denna värld som här...

Gecko: Jag känner igen känslan lite. Att se det "otänkbara". För mig var det ett "bevis" på att det verkligen fungerar. Shamanismen ÄR. Det var under min första resa till övervärlden. Uppsåtet var att träffa en hjälpare. Och det gjorde jag. Men den jag fann (eller snarare de jag fann) var LÅNGT bortom det förnuftiga, bortom det gripbara, skrämmande... och spännande.

De kan se ut precis hur som helst.