Funkar allt om man är känslomässigt upprörd..om man funderar på en resa bör man göra en då?
Hur och vad frågar man om ens eget liv och kan man hela sig själv?
Kan man få någon annan att fundera i annan riktning?
Behöver verkligen få veta.
/Y

Jag skulle personligen avhålla mig från att resa om jag hade dylika problem. Bättre då att fråga någon annan att resa för en, gärna för att bli kvitt / få hjälp med de känslomässiga irritationsmomenten.

Det finns i stort sett väldigt få gränser för vad du kan göra... men kanske några för vad du borde göra? Bättre att göra saker när man inte är upprörd.
Jag har varit i en liknande situation... och i själva upprördheten är det svårt att få bra saker gjorda.

Skickar ett litet PM åxå. :)

Tack. Nej ifs begriper jag det med...när jag tänkt ännu en gång.. :/ svarat ditt pm
Tack ;)/Y

Hej
Kanske har du fått svar som du är nöjd med..
Jag kan berätta vad en vän till mig brukar säga - vet du ej vad du ska göra, så gör ingenting -
Det har jag införlivat och att göra ingenting - bara vara - stilla sig - är läkning i sig och när du kommer närmare ditt eget centrum så kommer svaren
Kroppen, din själ och ditt sinne bär på en oändlig visdom, som finns där när vi får kontakt med den..
När det gäller andra så kan vi alltid försöka påverka - men om de låter sig påverkas, det är en annan fråga

Jag känner att man inte nödvändigtvis behöver göra resor med allvarliga intentioner om man är upprörd eller känner sig i obalans.
Hellre tycker jag då att det är bättre att stilla sjunga ur lågmält hjärta och tillsammans med trummans rytm be om hjälp att lugna det som känns så svårt.
Det skapar harmoni och ger helande. Sen när man kan tänka bättre så kan man också arbeta mer med djupet på problemet. Ofta handlar det om att helt enkelt få tillbaka perspektivet så att inte problemens storlek överdrivs.

hur gärna man än vill så har jag märkt att det e lättare å hjälpa andra än sig själv
å om man tittar på de flesta vårdande yrken så går ju tex en läkare till en annan läkare för att få hjälp
de e iaf mitt sätt att se på saken
men de e ju klart
de e ju min känsla :respect:

Min inställning går i linje med Hednings, då han föreslår att "hellre (...) stilla sjunga ur lågmält hjärta och tillsammans med trummans rytm be om hjälp att lugna det som känns så svårt." Det är goda råd.

Att jobba för att få tillbaka Kraft, hellre än att använda den alltså. Vissa traditioner är t.o.m. förbjudna att hela & bota sig själva - då tappar man kraften. Det säger sig ju självt; är man vissen och nere så saknar man ju den kraft som behövs för att kunna jobba starkt. Även om man jobbar mycket med kraft från djur och hjälpare.

Jorda sig och suga energi från jordmodern funkar, tycker jag, hur nere jag än är - och mår jag piss och är deppad eller helt tömd på inspiration biter jag ibland ihop och tvingar mig till våldsam trummning och ekande sång - det laddar ur skiten och fyller på med ny kraft.

Prova dig fram,
Thomas
som härmed tar på sig tomteluvan

Hej och tack ;) Gjorde som så många här beskrev..lugnade ner mig, var ute, träd är förvånansvärt psykologiska ;)
Tips och råd från vindarnas son under arbete.
Jag tror att man har nån osynlig liten känsloflaska som och nu var det länge sen..blir full och rinner över och då försvinner allt detta som man egentligen vet ska vara, det ryker ur öronen och tågvisslan tjuter ;) Nu är den tömd och jag har återfått balansen.
Som tomas skrev så att be om energi från naturen är något man inte ska glömma bort, jag hade visst glömt det...
Tar på mig stor tomteluva så stor att jag kan krypa in i den lite ;) Det är ju inte bara huvet som fryser i all denna kyla och snö.
/Y