Hej!

Jag är helt nybörjare vad det gäller shamanism och trumresor (är intresserad av att testa). Jag har en fråga (med risk för att verka dum) som kanske är helt knasig eller kanske självklar. Men...ska försöka formulera mig.

Har alla människor (och djur?) en "motsvarande" ande/väsen i shamanernas andevärld?

Alltså, kan man söka upp människor/djur som finns på riktigt för att interagera med dem i andevärlden?

Det jag egentligen vill är att komma min katt (mitt husdjur) lite närmare in på livet, fråga den frågor om saker och ting. De är ju ej så talföra i verkligheten ;)

Är tacksam för svar...

/Sebastian Jaderas

HEJ
kul med din fråga, ingen dum en för det finns inga dumma frågor bara dumma svar!

JA alla har fysisk och andemässig kropp. Trumresan funkar som så ofta att göra något sådan och med tid o övning så kan mer vanliga samtal funka med Katt. Vi pratar ofta med varandra på olika sätt men är ofta inte medvetna om det och en del husdjur är inte vana vid det, speciellt hundar och för mig schäfrar verkar reagara starkt på mig utav någon annledning.

Egentligen är det enklaste att prata högt med din katt och se till att dina tankar och ord sammanstämmer och är äkta även i känslan.

Lyssna sedan i stillhet på vad som du upplever i dig själv. ofta är den egna intuitionen det som är bästa verktyget och det är lätt att tro att man bara fantiserar det hela. Katter kan ha bristande tålamod med detta och behöva träna de med.

Detta var lite kort och jag är säker på att det finns fler som har annat och mer att lägga till.

Må väl

S_P

Hej Skalleper!

Tackar för ditt svar!

Jo, jag försöker nu öva på att i alla fall få ögonkontakt med katten (måste väl vara ett bra steg på vägen till kommunikation?)

Jag blev lite nyfiken på det du sa med en andemässig och en fysisk kropp. Det hela är kanske inte så enkelt och konkret som man skulle vilja. Men en följdfråga endå..

Om alla har en andemässig kropp, är den alltid i andevärlden då (som man då hälsar på och besitter vid en trumresa?)

Och är den som en kopia av sig själv, en reflektion?

Eller är det tvärom, att man fysikt bär med sig sin ande (som en själ) och att man med hjälp av den kan kan göra dessa trumresor?

Blev visst många frågor... som jag kanske borde utforska själv :)
Du får svara om du orkar helt enkelt ;)

Vänligen
Sebastian

Jag hugger in med några funderingar i väntan på Skallepers goda råd. Intressant diskussion och jag vill gärna ge min syn på saken.

Jaderas: Jag tänker att kanske lägger du för mycket distinktion i att jämföra fysisk kropp kontra andekropp? När ämnet handlar om anden så finns det massor med olika synsätt och läror, jag vill gärna ta ner det på ett enklare stadium i väntan på att någon kan visa mig hur det verkligen ligger till för den verkliga sanningen har jag ingen aning om!

Först tänker jag på hur du själv skiljer på anden och din fysiska kropp?
Enligt mig är det mer produktivt att tänka på anden som essensen av dig själv i den form du nu har, som har kontakt och också i förlängningen är uppbyggd av essensen av oss alla, oberoende av fysisk kropp och form. (Även stenen eller trädet har en ande) Inom hinduismen talar man om Brahman och Atman t.ex.

I andevärlden kan du således möta anden av vad som helst. Även en "ande" utan fysisk form som vi förväntar möta den i den fysiska världen, ta t.ex. ett kraftdjur som jämförelse.

På frågan om anden alltid är i andevärlden så ja: Den är alltid förankrad i andevärlden, och ja om du reste för att möta någon under en trumresa så hade du fått möta dess ande och inte dess materiella form.

Kom också att tänka på katten. Försök kanske inte att få så mycket ögonkontakt med den som att du leker och skapar en intuitiv förbindelse som Skalleper talar om. Ögonkontakt är i mycket förknippat med utmaning bland rovdjur och det är möjligt att du skrämmer eller "utmanar" katten mer än vad du kommunicerar med den.

Hittade också en intressant intervjuv med Jonathan Horwitz som tar upp många frågor vi talar om ifrån andra synsätt och vinklar. Ev. kan det vara intressant.

Mvh :)

<edit>Lade till lite i trådens rubrik för att spegla vad diskussionen handlar om. </edit>

Som livslång medlem i kattfamilj kan jag säga att katter söker själv ögonkontakt väldigt ofta, och det finns inte något hotfullt i den. Katter kan ha en otroligt kärleksfull blick som den ofta vill möta människors tillika kärleksfulla blickar med. Så det gäller att älska sin katt om man vill kunna kommunicera med den. Endast särskådande och kyligt betraktrande blickar kan uppfattas som hotfulla, och även då blickar katten oftast bara bort, som att den uppfattar bristen på ömhetsbevis som förolämpande.

Och vid ögonkontakt med katter.. tänk på att "kisa" med ögonen, se på dem med halvt slutna ögon och stängd mun. Det är kattspråk för att "oh ja vi gillar varann, jag är cool katt, allt är lugnt."

Jag tror du kan lära dig mycket mer om/av din katt om du bara lär dig naturliga kroppsspråk och signaler (ljudliga eller fysiska) än att hålla på och resa till det. Vill du lära känna katten som varelse är det idé att resa till Kattanden. Alla katters katt. Den kanske kan lära dig mer handfast om katter generellt.

På den lite flummigare sidan har jag märkt att katter (och djur generellt) reagerar/svarar/ser bäst om jag kommunicerar med Starka Bilder som jag skickar ut, och då med ganska klara budskap. T.ex. om man vill säga åt katten att Gå Bort Från Spisen (heta plattor etc) så skickar man starka bilder på vad som kommer hända annars. Brända brinnande tassar följt av att bli slängd i toaletten för att slockna, eller liknande :) ni hajar. Funkar med lite träning.

Mjau & lycka till,
Thomas

PPpppppppppppppppprrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr på dig Sebastian o alle andre!

JA, det du säger Trumman kan jag klart hålla med om, både bilder och kroppsspråket.

En främmande katt kan du få mer vänligt sinnad med rätt beteende både fysiskt och själsligt eller inombords.

Nu till lite frågor.

Den fysiska o den andliga kroppen är inte separata, men i t.r. (trummresan) dvs i förändrat medvetandetillstånd, så möter du andekroppen av den som du söker kunskap om. De kan vara åskillda eller tillsamans beroedne på aktiviteten men vanligtvis är de alltid tillsammans som regel.

Gränsen mellan världarna finns mer i oss än i "värkligheten" (verkligheten 'skratt')

Den Inka tradition jag är initierad i säger att övervärlden börjar ovan för hjässan och undervärlden under fötterna.

Andekroppen är den som är viktigare i en hel del traditioner. Jag för min del ser att alla olika delar som utgör den som du/jag är är viktiga. För det är livet här och nu som är det viktigaste.

Hej!
Måste erkänna att jag blir lätt förvirrad här. :blink:
Hedning, Thomas, Skalle-Per - skulle ni kunna ta och definiera begreppet "ande" här?
Själv skulle jag nog säga att det är olika väsens SJÄL man möter i själsvärlden (tycker inte om begreppet "andevärld", då det egentligen är en själsvärld, "andar" "färdas aldrig utan åtminstone en själ - i själsvärlden, med själ och fysisk kropp - i den fysiska världen).
Liksom jag skulle säga att man reser med sin frisjäl - inte med anden.

Mvh Mandra

När jag använder ordet ande så utgår jag från den filosofiska definitionen där ande står för det som inte är materia. Ordet själ brukar mer sammanfatta mentala förmågor hos människan: förnuft, känsla, medvetande, perception, tänkande etc.

Terminologin själ, ande och kropp i västvärlden är i huvudsak lånat från kristendomen och det är nog för de flesta också utifrån den kristna världsbilden som de definierar dessa om man använder alla begreppen. Så jag vill helst försöka att inte använda dem alls: För att just undvika missförstånd med att riskera blanda in kristen teologi och röra till det. :)

Ande är också mer synonymt med spirit, spirit helper, spiritworld etc som används av engelsktalande.

Hej Hedning!
Tack för svar.
Ja, du har kanske rätt i att många kopplar de här begreppen till kristendom - ivf till vår västerländska syn på världen (fast jag tror nog ordet själ är betydligt äldre än kristendomen.
Men istället för att undvika använda dem, tycker jag att man ska försöka definiera dem bättre (särskilt med tanke på då att många i vår kultur kopplar dem fel).

För det är väl ändå så att den västerländska uppfattningen om "hur världen ser ut och fungerar", sklijer sig på en mängd områden ifrån "den shamanska världsbilden (ja jag vet att den inte är enhetlig, men använder begreppet för tydlighetens skull)?

Så - om man vill att folk ska förstå den shamanska världsbilden bättre (företrädesvis de som är intresserade då) - är det inte bättre att lyfta fram de här skillnaderna i världsuppfattningen och begreppsbildningen här?
Det tycker åtminstone jag. På så sätt kan man ju förebygga att folk "kopplar fel" i sitt tänkande kring vissa ord.

Så - vad är det för skillnad på kropp, själ och ande - shamanskt sett? ;)

Mvh Mandra

Jag insåg plötsligt att jag inte reflekterat över ev. skillnader mellan orden själ och ande tidigare. För mig har det alltid handlat om "ande" när jag arbetat shamanskt, tills jag kom på mig själv med att använda ordet "själsdelshämtning". Oops. Borttappade bitar av själar i andevärlden?!

Genast så börjar jag fundera på det som Mandra säger, att det är bra att definiera så att vi vet vad det är vi pratar om. Och visst är det rimligt och vettigt och säkert bra för kommunikationen.

Men jag tycker det känns läskigt, för är det någon här som egentligen vet vad en själ är, eller en ande? Vi kan tycka en himlans massa allihop, men vems definition är det som kommer att gälla? Och varför det?

Jag är väl envis och misstänksam, men jag vill nog behålla mina definitioner, vilket innebär att jag inte vill definiera exakt vad som menas med "ande" och "själ" utan hålla mitt sinne öppet för dimensioner av både "ande" och "själ" som jag ännu inte anat, upplevt eller begripit. Att definiera betyder för mig att stänga in i ett slutet rum och stänga dörren. Jag vill nog allt värna om min frihet att hålla dörren lite på glänt.

Sedan är det ju alltid kul att diskutera!

Har medvetet försökt att inte bygga upp idéer på skillnader på själ, ande och kropp då diskussionen per definition blir knuten till någon sorts trossystem..
Men den gängse tanken tror jag om jag kommer ihåg det rätt. Att om man utgår från de flesta religioner så är "anden" knuten till Gud, själen är det som du upplever som dig själv och som också är förankrad i den materiella världen genom relationen till din kropp.

Inte för att förstöra diskussionen, men filosofiskt så tycker jag att det är väldigt intressant att fundera i dessa banor men i praktiserandet av shamanism så känner jag dock att det blir kontraproduktivt att skilja på ande och själ. Det blir så mycket mer komplicerat än vad det behöver vara! :D
Och det är just den delen som jag håller högt i kurs när det gäller shamanism till motsats till trossystem som är uppbyggt på en rad olika regler och tolkningar: Man behöver inte förankra "tron" i filosofiska övertygelser eller intellektuella paradoxer som leder mer till tvivel än vad det leder till klarhet. Shamanismen fungerar då man med varje fiber i kropp och ande kan uppleva att det fungerar!

När det gäller frågan: "Vad är det för skillnad på kropp, själ och ande - shamanskt sett?" ..
Så ja..? Egentligen ingen skulle jag svara utifrån en shamansk övertygelse . :)

Hmmm

Själ Kropp Ande
Kristendom en och deras skapelsesaga i första mosebok pratar om korppen danad av jord, själ ilaggd och liv givet av gud när han blåste på Adama(av jord)

Forna Sedens Eddasaga så har vi Odin Vile och Ve eller Odin Lodur och hödur om jag minsrätt) Som ger olika delar till två träd som blir Embla och Ask de första männiksorna. (man kan undra hur influerat detta är av kristendomen eftersom Snorre S. skrev detta under om än tidig kristen tid)

Men delar såsom Frisjäl, eller Vard finnes och det är just den delen som far i väg på Ods kraft, som är exstasen.

Sju fler delar till kan jag prata om. Men dessa får jag återklomma till när jag har tid.

må väl

Hej!
Har glömt bort den här diskussionen (eller snarare inte hunnit).

Hedning skriver:
"Har medvetet försökt att inte bygga upp idéer på skillnader på själ, ande och kropp då diskussionen per definition blir knuten till någon sorts trossystem.. "

Jag tror inte att min uppfattning om detta vilar på något trossystem egentligen (och om det gör det så vet jag inte riktigt vilken). Utan den vilar istället på mina shamanska upplevelser. Och i dem är det markant skillnad på själ och ande.

Har någon t ex hört talas om en "andedelshämtning". Nä, trodde inte det. :)
Försök och hämta en andedel så förstår ni vad jag menar.

En väldigt grundläggande skillnad på själ och ande är just att själen kan gå sönder - och det kan inte anden (därav inga andedelshämtningar).

Det finns fler viktiga skillnader som jag ser/uplevt det.
Själen kan inte färdas utan anden - men anden kan färdas utan själen.
Själen är dödlig - anden är odödlig.

Som jag upplever det bara.

Mandra :respect:

Hej. Du frågar "kan ett keldjur vara ett kraft djur" ? Jo det kan det. Vissrligen är mitt kraftdjur i den seende världen dött men som mitt kraftdjur lever det. Kan även levande djur vara det? tja..varför inte? de har en själ en andevärld som vi inte vet så mycket om. Känner du att din katt talar till dig i drömmar vid resor så varför inte? :lol:
Lycka till/Y

Som jag förstått det är ett kraftdjur inte "en räv" eller "en tiger" utan Räv och Tiger. Alltså hela det djurets Kraft. Anden.

Har man sitt döda husdjur med sig skulle jag kalla det en andehjälpare, eftersom det inte är den samlade kraften Hund. Utan just den del av Hund som var mitt f.d. husdjur.

Det är i a f så jaget skiljer på begreppen.

Mvh,
Thomas

JA håller med du Thomas.

ordet Rådare är bra att ha i åtanke i detta ämne.

Rådare och dess betydelse är mångfaldig och har flera fasetter på sin diamant.

Främst i detta ämne så är det en arts rådare som man har som kraftdjur.

Råddare är också bra att ha,men det är en helt annan historia ;) ;) :D