Vissa har inget emot att prata om sitt kraftdjur och berätta vad det är. Andra säger lungt att det inte är något som de pratar om. Det är personligt.
Hur gör ni? Varför och varför inte?

Jag har blivit lärd att tydligen "ger man bort kraft" om man snackar för mycket/vidt och brett om ens upplevelser och det man håller på med. Är det till gagn för ngn annan i en specifik situation, eller för att själv få hjälp, kan man berätta tycker jag, annars håller jag gärna tand för tunga.

"Det är vad man lärt av upplevelsen som är intressant, inte själva upplevelsen i sig."

Anledningen till att jag inte talar om vilket djur som går med mig är nog mest för att jag känner att det inte spelar någon roll. Om jag har Fiskmås, Älg eller Bäver är väl sak samma? Men återigen; om det gör ngn nytta - så berättar jag gärna.

Andra vet jag vill inte berätta vilket djur de har för att de är rädda att ngn skall använda den kunskapen mot dem. Jag tänkte också i sånna banor förr, men inte längre.

Mvh,
Thomas

Håller med Thomas om att jag inte heller tror att det spelar någon roll egentligen om jag berättar eller inte. Kraftmässigt eller att nått skulle kunna utnyttjas eller så. Tror inte att det skulle gå att utnyttja heller, förutom att nån säkert skulle få för sig att dra slutsatser om allt från personlighet till öde, från newage synpunkt måhända..

Men min starkt upplevda anledning till varför jag inte diskuterar det så öppet som t.ex. i detta forum, kommer av en djup respekt och kärlek till djuren, och att prata om dem utan att ha en god anledning skulle vara lite respektlöst. Om ni förstår vad jag menar. Men det är min synpunkt och jag uppmanar inte till att ta efter den om man inte känner lika som jag. Har motsatt förståelse till att folk talar om sina djur.

Jag pratar ogärna om mina. Av olika anledningar. Dels som Heding säger, en slags respekt inför djuren, hjälparna.
Det får inte heller blir slentrian i det. Jag har upplevt det som att en del man träffar på på nätet har sina djur som nåt slags "smycke". Hej, jag har en tiger och en haj som kraftdjur, vad har du? En "statussymbol"... helt bortryckt från sitt sammanhang och sin uppgift. Ungefär som en bil.

Det är inte relevant för andra människor vad jag har för kraftdjur heller. Bara det tycker jag är en bra anledning. :)

*rör inte mitt kraftdjur*

Kunde inte hålla mig.. :lol:

Hah hah!

Fixa upp dom till storträffen, jag funderade ju på att trycka upp mina Krama Dina Kraftdjur! och Shamanisera Mera-knappar :)

'Amen du är ju för rolig, Hedning..... :D :D :D
stig

Nej, allvarligt talat; att prata om sitt kraftdjur? Ja, det kan man väl? I rätt forum och tillfälle? det som kan vara svårt aär att man möter någon som blir för fixerad vid kraftdjursbegreppet och sedan glömmer de andra hjälparna som kommer till en, för gott eller för en period eller för en enstaka uppgift. Det finns mer än kraftdjuren där ute -eller där inne. Men det är min uppgift som lärare, eller som tolkare av traditionen- eller som heyoka kanske- att nyansera bilden av andehjälparna lite. Inte inför forumet men inför den intresserade eleven som kan dyka upp då och då. Sen kan det visa sig att eleven egentligen är min nya lärare!Som vår vän John i Köbenhavn sa en gång: -Jag förbehåller mej rätten att motsäga mej själv ibland! ;)
stig

Det där är väldigt mystiskt...att man skulle ge bort kraft genom att tala om något, kan det inte vara tvärtom också? Att man ger kraft till det man talar om?
Vad är det i såna fall som avgör om man ger eller tar kraft till/från det omtalade?

Jag brukar heller inte tala om mina kraftdjur, men har ingen planerad strategi runt det hela utan det har helt enkelt bara blivit så. Jag har mina fysiska kraftdjur att värna om också, det skulle starkt ogillas från deras håll om jag gick och berömde ett annat djur, ande eller ej.

Visst bebelina kan det vara så att man ger djuren kraft om man pratar om dem men i mina ögon beror det på i vilka sammanhang (naturligtvis)

Man kan till exempel göra som jag gjorde när jag och min dåvarande svärfar krockade med en älg... och klarade oss "mirakulöst" från skador. Då gjorde jag allt för att rikta uppmärksamheter FRÅN "änglavakten" till mina kraftdjur. För, i mina ögon var det de som hjälpte mig!

(stort tack igen)

Hedning: Kanon. Jag vill ha en sån! Och Thomas... dina med så klart. :)

Det där är intressant, det har jag funderat mycket på sedan tidigare. Jag har sysslat en del med vägen från idé till verklighet och i böcker om skapandeprocessen har man konstaterat att jo, man kan faktiskt prata sönder en idé. Man kan prata så mycket om den att den bara förblir en idé, ett urvattnat drömmeri som aldrig blir till i den fysiska verkligheten. Å andra sidan, pratar man inte alls om sin idé, håller den absolut strikt för sig själv, då är risken stor att den aldrig blir "befruktad" av andras bemötande och heller aldrig blomstrar och blir verklig. Lagom är bäst???

Har funderat mycket på orden i något av evangeliena i bibeln: "I begynnelsen var ordet". Har läst någon helt annanstans att shamaner i Mexico (eller var det nu var) anser att ordet har en enorm kraft. Har läst ytterligare någon annanstans att orden hade mer kraft på den tiden vi inte pratade en så himlans massa hela tiden, att kraften numera blivit "utspädd".

Jag har prövat att vara en tid i tystnad, och jo, det är häftigt, det kändes mycket konstigt att prata efteråt, som om orden faktiskt har kraft rent bokstavligt.

Jag har ibland funderat på om ord och intention ibland är samma sak. Eller att deras sammanlagda kraft ökar om man använder dem tillsammans på ett medvetet (eller omedvetet?) sätt.

Ofta är det så att något dilemma, något vi oroar oss för eller är rädda för, bara kan hålla oss i järngrepp tills vi pratar om det med någon annan. Som om att prata högt om det gjorde att det tappar makten över oss.

Kanske är det helt enkelt så att ord alltid har kraft, men att det är vår intention med orden, vilken riktning vi riktar kraften åt, som avgör konsekvensen. Att det är därför som ord både kan ge kraft och göra så att vi eller någon annan förlorar kraft.

Jag brukar inte heller att prata om mina kraftdjur för att det känns lite som om att bryta ett förbund. Vad som händer mellan mig och mina kraftdjur känns oftast mycket privat. Men när kraftdjuren är involverade i något som även rör någon annan person då kan jag berätta, för då har ju kraftdjuren själva gjort valet att bli "synliga".

Därför tycker jag inte det är viktigt om jag pratar om mina kraftdjur eller inte, utan med vem och varför och när och hur jag gör det.

Mycket bra utlägg om orden Uthien, tack. :)

Jag håller med er andra om att man kan tala om sitt/sina kraftdjur om det är relevant i sammanhanget. Jag tror inte att det spelar det minsta roll om man gör det och har inga problem med att göra det själv. Tvärtom kan jag exemplifiera från mina erfarenheter när någon, t.ex. efter en trumresa, har frågor om möten/relationer med kraftdjur eller om någon undrar hur "de är" generellt. Då kan jag säga att min relation med mitt kraftdjur är si och så, men att det är olika.

Thomas, jag VILL ha en shamanisera mera-knapp :D

Jag misstänker också att det finns en gräns någonstans där just orden om idén övergår från att vara närande till att idén blir tillintetgjord. Innan gränsen så försöker man komma fram till om den igentligen går att genomföra och vid gränsen så är det meningen att man antingen genomför eller förkastar den. På så sätt så fyller man idén med kraft om man vill använda den liknelsen. Men om man övergår gränsen så fegar man igentligen ur. Man tar aldrig något beslut och går då miste om både den skapande kraften som "förstörelsen" och möjligheten att bygga något nytt.

Jag har också läst någonstans om hur ordet har förvanskats. Jag funderar på om det inte är en konsekvens till att ord inte längre är något som man kan lita på? En gång så var ett handslag något som var lika bärande som om det slagits i järn. Jag tror inte att kraften har blivit "utspädd", snarare tror jag att orden förlorat kraft iom att vi inte ger dem tillit och på så sätt förvägrar dem styrka.
Tror att det fortfarande går att skapa kraftfulla ord. Ta en ed t.ex: En kraftfull ed drar till sig all möjlig metafysisk uppmärksamhet..

Gillar idén om att gå tyst en längre tid. Munkar och nunnor tar ju ofta tysthetslöfte och jag kan tänka mig att det måste kännas ovant när man väl börjar tala igen. Snacka om att väga orden på guldvåg..

Ord och intention tror jag är frånskilda, från början var de tillsammans och innehöll samma sak men iom, som jag tidigare skrev, att vi förvägrar dem styrka genom att inte "lita till dem" så ser jag intentionen som den igentliga "meningen" bakom orden. Skapande "magi" tror jag sker när man återställer orden till dess ursprungliga mening. Att intention och ordet är samma sak.

Härliga funderingar måste jag säga! :)

Thomas o Vindarnas son: Hehe Ja jag ska se vad jag kan göra. :)

Precis! Det var egentligen det jag menade med mina funderingar. Tack för att du hittade orden till mig! :D


En annan sak med ord som jag tycker är kul är att ta reda på var de kommer ifrån, vad ordets beståndsdelar en gång betydde. Tex "unna" som en gång betydde kärlek, att älska någon. Att "avunna" blir då någon slags motsats till kärlek. Och idag använder vi "missunna" och "avund" resp "avundsjuk"... osv. Det kan bli riktigt intressant ibland när man upptäcker vad det är vi egentligen säger när vi använder vissa ord.

Ha en bra dag! Det unnar jag er allihop!

I en stam med jägar o samlar fröhållanden och utan alla de tomheter och ytligheter som vi anvädner oss av i vår kultur när vi pratar så finns det alltså inte lögner eller tomma ord.

Då får det uttalade ordet mer kraft än i dag!

Vi blir idag som regel överösta med ord och budskap kontinuerligt. Intention föder tanke o tanke ord som föder hadnling.

Andevärlden är den verkliga enligt vissa och att säga sitt namn eller sitt kraftjdjurs form innebär att blotta sig så klart.

Men detta gäller inte idag på samma sätt.

Jag säger ibland vad min Fylgja har för form. Ibland inte beroende på omständigheterna. MEn jag upplever det som personligt och intimt oberoende om jag tror på den beskriving av skälet till att hålla tyst om Fylgjans form.

Jag har också provat med en period i tystnad.......men efter en hård inre kamp avslutade jag mitt kraftprov fem minuter senare! :)

mvh
stig

prova det på en utesittning!

intressant ämne
för någon månad sen så undrade jag åxå över samma sak så jag frågade helt enkelt mitt kraftdjur om jag fick berätta om honom å om vad jag har för kraftdjur men då blev han skitsne så jag låter helt enkelt bli
men så har jag en till följeslagare som alltid e med mig på mina resor så jag frågade även där.å för honom spelade det ingen roll
så det är kanske olika för olika personer/djur

Vissa upplevelser har lärt mig att då man talar för mycket om en sak så ger man ut kraften från den personliga upplevelse man haft för att det går över gränsen... Känns för migsjälv som det skulle finnas en konstig balans mellan den man talar till och en själv... Om man berättar någonting för en annan så delar man med sig den upplevelsen, och i min värld så betyder det att jag delar min upplevelse men den persons energi jag pratar med...

Några verkar tala förr mycket om allting, och några igen för lite... Bästa effekterna i alla situationer uppnås med att tala balanserat...

Med kraftdjuren upplever jag själv att det är en så personlig sak för mig själv att mycket få har någon använding av den kunskap den kommit med via dess form... Jag som brukar stå i från att säga någonting onödigt i vilken situation som helst så betyder det att jag är tyst om kraft-djuren också om det inte har någon djupare mening att tala om det förstås...

Som tidigare sagt så orden har faktiskt kraft i den avsikt man talar med. Om avsikten är meningslös så blir ju sammanhanget och 'energin' det också...

Överlag så är jag rätt hemlig med mitt kraftdjur. Det är nog mest för att jag helt enkelt inte pratar om vad som helst med vem som helst. Att prata om kraftdjuret är att ge mycket av sig själv på nåt vis, och det är ju inte till för vem som helst. :blink:
Dock finns det ju fall då det kan kännas befogat att prata om honom, t ex då en mycket god vän frågade vad det där med kraftdjur egentligen är för något och vad man har dem till och hur det kan påverka en osv. Det blev naturligt att berätta om mina personliga erfarenheter av det hela för att ge en klar bild... typ.. :)
Sen så är det ju där med ord.. Jag tycker att de ofta inte riktigt räcker till.. w00t


//Hallkatla, med mycket i huvudet..