Jag är nyfiken på om ni stött på eller hört talas om historier eller berättelser som involverat humanoider med tjur/ko -huvuden. Likt myten om Minotaurus i labyrinten vid Knossos.

Min upplevelse tog mig till ett mycket vänligt mörkhyat folkslag med just den egenskapen att de hade ko och tjur huvuden.

Och snälla inga uppmaningar om att resa tillbaka och fråga. ;) Då det också görs.

Nä, jag har bara mött tvärtom, dvs tjurkropp med mänskliga huvuden... och det var i en helanderesa för någon annan, så jag har glömt detaljerna. Men det var ju inte dom du frågade om i alla fall...

Spännande världar vi vistas i!

Nej, några direkta referenser har jag inte heller hittat. Men så har kanske Internet sina begränsningar också. ;) Ska kolla efter mer i litteraturen också, nästa gång man ska till biblioteket. Får se om det uppkommer något då.

Men det har framkommit en rad andra saker relaterade till Minotaurusmyten som en bieffekt till det hela. Det gör ju alltid det när man börjar forska i sådana här saker. :) Som drömarketyp och även i en litterär gestaltning i skönlitteraturen så framställs Minotaurus som "monstret inom en", som måste överkommas om man stöter på "honom".
Tydligen skall det också finnas referenser till myten i ett flertal kulturer förrutom den grekiska, t.ex. Mayakulturen vilket får mig att fundera över var den kom fram först.

Och spännande är de, det är bara förnamnet!

Kanske var det Kofolket som visade sig som halvmänniskor för att du skulle ha lättare att förstå dom?

Jo Kofolket var det allt. Namnet rätt också. w00t Vi får jämföra anteckningar, hördu!

Kanske finns dom? Jag menar, det behöver ju inte vara en myt som någon har hittat på, som sedan någon annan har plockat upp så att den sprider sig över jorden. Kanske var den inte "först" någonstans utan överallt samtidigt? Som Jungs arketyper i det kollektiva undermedvetna, som känns väl igen hos många människor oberoende av kultur. Eller helt enkelt innevånare i undervärlden...

Har du hunnit göra den där resan på dem än?

Hejdlöst nyfiken....

De är innevånare i undervärlden. Vi kallar dom Kofolket, för att de är ett folk som ser ut som kor rent ut sagt. Jag träffade dom för några år sen, Hedning träffade dom nu, spännande när man kommer till samma ställen!

Hedning: Jag har hunnit stilla mig lite sen vårt telefånsamtal igår och grävt lite i minnet. Kollade också igenom mina anteckningar sen tidigare resor, och även om de inte gick så långt tillbaka att de innehöll den första resan till dem (har den i stugan) så kunde jag ändå pussla ihop lite mer om dem av det jag skrivit senare:

Vi var långt hemifrån då vi mötte dem. Djuret mitt "pekade med hakan" och sa att det var gott vi träffade dem, de kommer ta hand om oss och de har något vi behöver. De hälsade genom att lägga storhanden bryskt (men vänligt) på kinden/sidan av ansiktet och liksom trycka till, som en klapp i slow motion. Jag minns det skrämde mig första gången.

De är ett slags "nomadfolk" som bor med/i jorden och samlar på användbara saker (artifakter?). Då jag träffade dem bodde de i ett slags jordinpackade vindskydd av tjocka grenar - som små halvklot, öppna mot syd. Och som du också såg gillar de att linda in sig i saker som skydd mot väder och vind.

De luktar starkt av torr jord och "urin" (var i a f mitt intryck) en skarp, bitter doft som inte är otrevlig men väldigt ovan för en människa.

Min stund hos dem var kort, förbipasserande, (och uppkäftig som jag sa på tel B) ) men de gav mig något av nytta att använda - detta var én resa av tre för bot och bättring för en tant - och vi sjöng en sång, av ngn anledning jag inte kan minnas då vi skulle gå och sen lämnade vi dem.


Det är tyvärr allt jag kunde komma ihåg. Jag vill inte resa tillbaka till dem utan anledning heller så ni får nosa vidare själv Hedning.

Hoppas det hjälpte,
Thomas

Det var inte så lite Thomas :) Upplysningar är alltid intressanta, speciellt när det går att jämföra anteckningar.

Jag fick också färdas långväga för att träffa dem. Mycket lång resa till ett bergigt landskap, tvivlar på att det skulle gå att hitta dem utan vägvisare.

Besökte dem inne i en nedsänkt boplats, på samma sätt som Thomas upplevde så använde de grenar och jord till byggnader. Den plats jag talade med dem i var i en stor cirkelrund mötesplats som använde taket från en enorm gran.

Tar med vissa saker som du inte nämnt eller som skiljer sig åt. Fick också uppleva starkt av jordsamhörigheten och lite av lukten. Jag fick också klara signaler om att de är ett mycket jordsammanbundet folk som också är djupt förenade med jordelementet.

Var nog inte uppskäftig som du ;) hehe, men jag tyckte också att det var lustigt att de kallade sig för kofolket. Och när jag så nämde, så fick jag svaret att: "Jo, vi vet att ni tycker det är lustigt, men det är vad ni kallar oss." Och de var inte allt för roade av varför vi tyckte det var så roligt, även om jag upplevde att helt frankt så sket de i vilket.

Har åtminstone en till resa tillbaka till dem att göra, kan hända att jag skriver nått mer om det om det lämpar sig.