Hejhej!
Jag har väldigt länge i praktiken varit intresserad av shamanism, och provade för något år sedan för första gången att göra en trumresa, men annat kom sedan i första hand och det fick ligga på hyllan tills idag då jag börjat känna en stor dragning att börja försöka praktisera igen. I andlig väg håller jag i synnerhet på mycket med meditation och yoga, men känner att jag gärna skulle vilja komplettera med någon form av helandemetod, och just den shamanistiska metoden är nog den som alltid fascinerat mig mest.
Jag har nu nyligen gjort några försök med inspelat trumljud av Michael Harner, men utan att direkt "lyckas", om man kan bedöma det så. Jag har använt både dubbel och enkel trumma, och försökt formulera en så tydlig intention som möjligt med varje resa, att jag vill lyckas resa till undervärlden och träffa mitt kraftdjur.

Såg i en annan tråd att någon frågade hur det exakt känns att trumresa och uppleva denna ickeordinära verklighet, men jag förstår ju att det är svårt att svara på.
Under alla mina försök har jag efter ganska lång tid absolut känt att jag börjat hamna i ett annat medvetandetillstånd, en svag trans, men jag är nyfiken på hur det känns för er när ni reser? Alltså vet man när man har lyckats, när man "är där"? Jag har några gånger försökt fantisera fram en plats i naturen, och en ingång till en tunnel till underjorden, men det har aldrig känts helt naturligt, det känns grumligt och mer just som en ansträngd fantasi än som när man drömmer t.ex. och verkligen upplever en annan plats.
Jag antar att jag kanske inte lyckats slappna av tillräckligt och gå in i tillräckligt djup trans för att komma någon vart, eller vad tror ni?
Brukar ni sedan någonsin försöka fantisera fram saker, som ingången i jorden till exempel, eller kommer allt mer naturligt när man är i detta tillstånd, mer som en lucid dröm där man är medveten om att man drömmer och kan forma saker som man vill mer eller mindre?

Tacksam för alla sorters tips som folk ids ge..
Må bäst!

Lite kort bara: i början kan det kännas som om man hittar på alltihopa själv. Fantasier och dagdrömmerier, typ. Så fortsätt bara, en vacker dag kommer du att plötsligt märka att det där hittade du verkligen inte på själv...
Ibland är det så att det är dimmigast för dem som har stor potential, så ge inte upp!

Hej

1. låt dig fantisera, det gör att flödet i dig öppnas och

2. hitta en riktig fysisk plats som har ett hål / tunnel / grotta som du känner till och du har varit på som har någon innebörd för dig, speciellt av starkt emotionell karaktär. Detta ger dig en startpunkt i mellanvärlden att utgå från.

3. Strunta i syften tills du har kommit igenom och därmed har lättare för tekniken i sig och då kan det vara ett tips att uttala högt för sig själv ett tydligt syfte för att innan resan släppa och "glömma" Då kan syftet komma tillbaka i full styrka och ibland inte alls utan som något annat. Detta gäller för vissa lägen, andra är det viktigt att hålla lagom hårt i syftet. I mycket av livet och det shamanska utförandet så ser jag på det som att hålla i en klump våt lera i handen. Det gäller att hålla lagom hårt för att det skall stanna kvar. För hårt så smiter leran ut mellan fingrarna, men för löst så tappar jag allt.

Lycka till från en skallig morgon Per B)

Okej tack för mkt bra svar!
Ska tänka på det där med att ha en specifik startpunkt att utgå ifrån, men det är en sak jag funderat över: Som jag förstått det är det shamanska begreppet mellanvärlden detsamma som andra kallar astralplanet, jag har många gånger spontant astralprojicerat, dock inte i samband med trumresa. Men brukar det alltså kännas ungefär likadant som när astralkroppen lämnar den fysiska? Då har jag i a f ett hum om vart jag bör söka mig...

Det shamanska resandet är att du skiftar din varseblivning från det fysiska planet till ett annat upplevelsesätt så att du på detta vis kan uppleva andevärlden, drömtiden etc. När du astral projicerar och projicerar din astralkropp in i den fysiska världen eller till andra världar så lämnar du väl din kropp?
Iaf, sättet att se om det är projicering eller resa är att under en shamansk resa så lämnar du aldrig din egen kropp och är också medveten om vad som händer med den. Även om detta ibland skiljer sig en del ifrån person till person iom djupet av trans.

Följ skallepers råd så kommer du nog snart att hitta sättet. :)

Ahaa, det betyder alltså att de flesta under sina shamanska resor är fullt medveten om sin fysiska kropp som befinner sig i den fysiska världen? Alltså att man kan t.o.m. röra på den medans man trumreser? Skifta uppmärksamheten mellan den shamanska världen och den vanliga? Till skillnad från när man astralprojocerar då man lämnar sin kropp helt totalt och inte direkt känner den..
En annan sak (eller egentligen samma) jag funderat över är ifall en trumresa innefattar aktiv fokus på det man gör, alltså att man liksom aktivt fantiserar fram, eller snarar fokuserar på de andra världarna genom koncentration på vad som händer där, fantasi eller ej, till skillnad från en dröm där man liksom är där oavsett vad. Eller kanske finns det olika grader av det, olika grader av trans som du skriver...