Jag är nyfiken på att höra era åsikter och funderingar kring själva begreppet shamanism; vad är mest adekvat att kalla det man/vi/jag håller på med? Är det mest vettigt att tydligt inkategorisera sig själv med att exempelvis säga att man praktiserar sk. coreshamanism, nordisk shamanism, att man kanske tillämpar shamanska metoder eller kanske bara kort och gott shamanism? Vissa menar ju t ex att shamanismen är universiell och att det därför helt enkelt räcker med att säga "shamanism/schamanism".

Spelar detta någon roll och i så fall varför?

mvh, lola

Jag tycker först och främst att man kan kalla sig schaman. Pratar man med en "icke invigd" är det tillräkligt att försöka förklara det begreppet, utan att lägga till ytterligare benämningar. Om man däremot pratar med någon som vet lite om ämnet kan det ju vara mer intressant att prata om sin inriktning, om man har någon sådan.

Jag personligen tycker inte att man ska kalla sig shaman om man verkligen inte är det... men jag kanske är lite gammalmodig.
Shaman för mig är ett stort begrepp som omfattar många kunskaper, inte bara "allmänt trumresande"... (jag gör lite grova generaliseringar för att göra det "enklare")
Men som sagt, det är jag det. Jag har aldrig kallat mig shaman... men kanske kommer jag att göra det en dag. Baserat på vad jag vet nu (om min väg bl.a.) anser jag att det nog inte kommer att bli så men man vet ju inte vad andarna har i beredskap för en...

Man får väl kalla sig för det man vill. :) Kärt barn har många namn.

Jag kommer själv aldrig att benämna mig själv som shaman, oavsett om jag skulle vara aktivt super-praktiserande hela livet ut. Det är sådant som andra får avgöra, så jag kanske också är gammalmodig. :) Det beror ju helt på hur själva definitionen av vad en shaman är för något ser ut.

Men nu undrade jag ju lite mer kring det här med att specificera sig eller inte och hurvida det spelar nåon roll. Jag samtalade t ex med en tjej som var indian och för henne var det jätteviktigt att vara noga med vad man kallade sig, med respekt utav gamla traditioner. Men jag är nog ändå mer inne på att shamanismen är så pass universell så att det är helt riktigt att säga att man kort och gott praktiserar shamanism, även om det är något man gör i västerländsk nutid s a s. Givetvis ska man dock inte säga att man praktiserar samisk/indiansk/lägg till själv shamanism om man inte gör det.

Själv kallar jag mig inte heller schaman, då jag anser att jag än så länge inte besitter tillräkligt med kunskap. Detta är ju något som diskuteras och funderas över inom de flesta nyhedniska inriktningar dock, det vill säga när man har rätt att kalla sig något... och åsikterna är lika många som personer. Själv hoppas jag att man så småningom känner det inom sig.

Vad det gäller den moderna schamanismen så är ju den ofta förändrad för att passa vår västerländska livsstil, så frågan är om det är särskilt många över huvud taget som faktiskt praktiserar t ex "nordamerikansk schamanism". Själv brukar jag säga att jag _studerar_ schamanism. Även om jag främst studerar fornnordisk mytologi, så vet jag inte om jag någonsin kommer att kalla det "nordisk schamanism" (vad man nu för den delen menar med det - samisk schamanism? Inom asa-tron talar man ju inte direkt om schamaner, trots att Oden tillskrivs som den stora schamanen själv. Men detta tror jag snarare är ett modernt hopkok).

Jag vet inte hur det är med er men jag har iaf väldigt svårt att beskriva för andra vad jag "håller på med"... För, bilden är något komplex. Men jag använder mig helt klart av shamanska tekniker... men inte i syftet att bli "shaman"... utan med syftet att få kontakt med de traditioner som min släkt hade med sig från finland. DET är mitt uppsåt... men det kommer ju mycket "annat" på vägen också...

Så, vad är jag? Tja, det har aldrig skapat några större bekymmer för mig... jag är... och för mig räcker det. Det är ytterst sällan jag behöver "beskriva" det... De med samma tankar och tro som mig "vet" på ett ungefär... och resten behöver inte veta... Eller som lola skriver, det är upp till andra att kalla mig det de vill och tycker passar sig. och om det nu blir (någon gång) shaman, klok gubbe, orginal eller knäppgök... ja, det får framtiden utvisa... ;)

För mig har shamanism inget med fornordisk religion att göra, det har för mig personligen inget med religion att göra överhuvud taget.

När folk ber mig ange vilken religion jag tillhör är det oftast "övrig" eller om plats finns att skriva det: "animist". Jag tycker mig uppfatta ett besjälat universum helt enkelt. Det skulle jag hålla fast vid som min värlsdbild oavsett om jag höll på med shamanism eller inte.

Jag har visserligen mött Hel en gång på en sejd, men hon tyckte inte jag hörde hemma där utan uppmanade mig att återvända till de levande. Så jag håller mig ifrån den fornordiska religionen, även om fornnordisk tradition kan vara intressant, sejden t. ex.

Jag kallar mig inte heller shaman, jag brukar nog oftast säga att jag arbetar med shamanskt helande, för att sedan beskriva hur det kan gå till.

Jag är nog inte så förtjust i "jag är" titlar över huvud taget egentligen, jag är jag och det är svårfångat. Gillar inte att behöva identifiera mig med dogmer. Det ger mig liksom lite klaustrofobitendenser... Möjligen kan jag sträcka mig till att säga att jag är tjurskallig och gärna vill ha det på mitt vis! :D (Fast det kämpar jag emot så gott jag kan, så är det någon som har nya idéer så lyssnar jag med ett nyfiket öra!)

gammal tråd... men jag svarar än då ^^
Håller med om att man inte bör kalla sig shaman hur som helst. Själv kallar jag mig Shamanistisk. Shaman för mig... skulle jag nog beskriva som nåt som liknar Nirvana inom buddismen.

Jag vet inte vad ni andra tycker, men jag är glad att Pontus försöker blåsa nytt liv i den här gamla tråden.

Att vara en shaman har i min uppfattning inget att göra med hur långt man har kommit med sitt shamaniserande eller hur "upplyst" man är. Jag tycker det mera är en "yrkestitel", eller en beskrivning av vilken roll man har inför andra människor. Jag är nybörjare och har ännu inte kommit i närheten av att utföra tjänster åt någon annan, så jag kan per min egen definition inte vara shaman. På lediga stunder ägnar jag mig åt att utöva eller bedriva shamanska tekniker eller ritualer eller så. Och även om jag skulle bestämma mig för att pyssla med det på heltid och i syfte att hjälpa folk, så vete katten om jag kunde kalla mig shaman ändå, eftersom shaman i dagens Sverige inte finns som yrkeskategori. Det är annorlunda i samhällen där sådana verkligen har en fortsatt traditionell roll.

Men jag gör inga som helst anspråk på att ha rätt om någonting.

Innan du tycker det, kanske ni båda ska läsa den här tråden i samma ämne:

http://trolltrumman.net/index.php?showtopic=772

...den består av 7 (sju!) sidor diskussion