Title: Moder Jord i Nordisk mytologi?
Sara - October 5, 2005 02:32 PM (GMT)
Är det någon som har kännedom om fornnordisk dyrkan av Moder Jord? Enligt mytologin skapades ju jorden av Ymers kropp. Det finns tydligen en gudinna som omnämns med namnet Jord (moder till Tor), men bara väldigt lite vad jag har läst... Dessutom, är det inte en viss motsägelsefullhet i att dyrka en Moder Jord när jorden är skapad av en manlig jätte? Sedan är det väl samtidigt naturligt genom jordens uppenbara egenskaper i form av växande kroppar...
Hedning - October 5, 2005 05:01 PM (GMT)
Känner inte till något om Jord, såg också bara som du att hon skall vara Tors moder när jag gjorde en sökning..
Enligt vad jag förstår är det nog Vanerna som du skall se in på. Vanerna skall ha funnits innan Asarna kom och dessa stod för fruktbarhet och jordbruk m.m.
Vanerna Njord och Nerthus symboliserade jorden och Nerthus likställs tydligen med moder jord. Frej och Freja är sedemera barnen till Njord och Nerthus.
Finns mer att läsa på bl.a:
paranormal och på
susning.
Bodvar kanske har nått mer om ämnet? :)
Sara - October 5, 2005 08:02 PM (GMT)
mja... Alltså... Njord är först och främst en man... Hm... Jag funderar inte över fruktbarhetsgudomarna, utan snarare själva aspekten Moder Jord, alltså att dyrka Jorden snarare än gudomarna som står för fruktbarhet... eh... rörigt? ...och då hur denna dyrkan gick till... och om asarna hade någon form av dyrkan av Moder Jord när nu deras jord var gjord av kroppen av en man... fast... när jag tänker på det har jag för mig att Moder Jord är en inlåning från något system, och inte så vanligt egentligen, och att fruktbarhetsgudomarna är vanligare för tillbedjan... Men om nu Nerthus likställs med Moder Jord... hm... det är nog för sent för sådant här. Jag får samla tankarna lite.
Bodvar Bjarke - October 6, 2005 11:35 AM (GMT)
Den nordiska mytologin är mycket komplex. Gudar och gudinnor uppträder med olika namn, som så att säga olika aspekter av sig själva.
Några direkta spår av fornnordisk dyrkan av just Moder Jord är nog svåra att finna. Däremot så skriver Tacitus när han nämner germanernas stora gudinna Nerthus, hoc est Terra Mater, han likställer henne med jordgudinnan.
Nerthus, Njärd, fanns det säkert kult kring i Skandinavien, ortnamn som Njurunda, Närtuna m fl visar på detta. Dessutom den gotländska När, där också en bildsten föreställande gudinnan blivit funnen.
Sen kan man också uppfatta Frigg, som är den stora modersgudinnan, som en aspekt av Moder Jord.
Jorden skapades av Ymers kropp men Ymer är ingen "manlig" jätte. Ymer är i själva verket an androgyn varelse. Som det står i Eddan så låg "han" och sov och kom i svettning. Då kryper en man fram ur hans högra armhåla och en kvinna ur hans vänstra. Dessa blir anfäder till alla jättesläkten. Samtidigt avlar hans båda ben en son med varandra, en jätte med sex huvuden. Han blir anfader till alla sjukdomsdemoner.
Bodvar Bjarke - October 6, 2005 11:47 AM (GMT)
Bildstenen från När.
Bilden föreställer en naken kvinna (gudinna) som sitter med skrevande ben och hon håller ormar i de upplyfta händerna. Ovanför henne en triskele bestående av tre ormlika djur, ett med orm- eller drakhuvud, ett med örn- eller korphuvud och det tredje med vildsvinshuvud. Ska se om jag kan lägga in en bild.

Det funkar. Snygg sten eller hur. Huggen i vit kalksten och reliefen är målad i rödockra.
Jag är osäker på hur forskare tolkar denna men det faktum att den hittats i När får i alla fall mig att se henne som en bild av Nerthus, Njärd.
Sara - October 8, 2005 11:38 AM (GMT)
Mycket vacker bildsten, helt klart!
Enligt en av de böcker jag har om nordisk mytologi avlar Ymers tår barn med varandra, och föder ett flertal jättar som sedan, enligt författaren, "förökar sig hejdlöst". Dessutom benämns mannen och kvinnan som kryper ur hans armhålor som människor. Åt andra sidan benämns även Ymer där som människa.
Föresten nämns det att hettan och kölden skapar Ymer, men det sägs inget om hur Audhumbla skapas... var "hon" före Ymer?
Bodvar Bjarke - October 15, 2005 11:59 AM (GMT)
Både Ödhumla och Ymer genereras av de polära krafterna i Ginnungagap, det expansiva, heta och aktiva Muspellhem och det sammandragande, kalla och passiva Nifelhem. Men medan Ymer är det direkta resultatet av dessa krafters samverkan så är Ödhumla mer ett resultat av och en personifiering av den skapande kraften i Ginnungagap.
Ödhumla kom först således. Hon är kopplad till Urrunan som också står för själva Ginnungagap. Se även
denna tråd.
Anm. ang. stavning.
I ovan nämnda inlägg skrev jag Audhumbla som är den fornnordiska stavningen. Jag har numera (texten skrevs 1987) gått över till en mer modern svensk stavning av gudar och annat i den nordiska traditionen, således Ödhumla.
melena - December 28, 2005 04:39 PM (GMT)
:respect:
Detta med UR-moder o gudinnekulter är just URgammalt, före strid, före krig föddes liv Ur qvinna som i de flesta fall var trebesjälad o vördades högt som livbärare...
det unga spirutuella barnet- den fertila livgivande modern- den Urgammla allvetande som också bar med sej döden som följeslagare.
Urmodern jorddyrkan att så o skörda urthus massor finns om detta...
Många många land med matrikalasamhällssystem ( kvinnligtsamhälle)
drevs bort och skändades med inte minst kristendommen som patrikal samhällssystem... De kvinnliga gudinnorna völvorna hanterades som skökor, hor o annat tillmäte/ skändades svårtoch placerade dem utanför socialaherarkeier på samhällstegen.. ( Jag nästan gråter när jag tänker på alla övergrepp som skett på kloka kvinnor över världen :(
Landet Ur -läs den sista kvinnan från UR med klokskap om bot etc, massa kärleksbarn o kärlek överhuvudtaget ;)
Isis kult, egypten
Oraklet i Dehlfi
Freja, Nerthus vi firar ännu våren, livets återkomst en kvarleva från Avalon- smaka på ordet Avalon som balsam för själen... ( Läs Avalons dimmor -Boktips)
Man älskade på hällar med skålgropar, man hade ritualer med vårkvinnans heliga vagn / solsköldar ljus- bärare av liv...
Amazonerna...
Samernas AKKA mångfald o väsen är en källa av såväl kvinnor som män i naturväsen
Maderakka/ födelsegudinnan med döttrarna Sarakka-Ukasakka-juksakka
Rananeita vårflickan, Gieddegäsjgalgo, Lodisjädne/ fågelmodern osv
I själ o hjärta finns människan som har att respektera varandra oavsett kön, färg,nationalitet,kultur-religion...man behöver inte älska alla( inte ens med alla :D ) men man ska ta mej tusan respektera varandra !!! ;)
Kram alla Qvinnor o Män som berikar världen med sin uppenbarelse :respect:
yrre - January 8, 2006 12:26 AM (GMT)
Jag hyllar moder jord ej ur ett kvinnigt spektrum men ur alltet, vem är vi annars sprungna ur?
Att kunna skapa hör både man och kvinna till men att föda hör födelsen till vi väljer bara vägen ut.
Jag är en Kvinna och är stolt men även en Man ska var stolt.
Moder fader någots jord?
Vi är alla barn av jorden och jorden är skapande.
Moder jord är ett utryck för liv.
Bör utalas
Alltets jord
Från livets dotter./Y
nattskatta - January 30, 2006 07:16 PM (GMT)
Dyrkan av just modern är väl ganska celtisk. alltså innan jesutron.
kram
Sara - January 30, 2006 10:19 PM (GMT)
Nej, dyrkan av Moder Jord är definitivt inte (enbart!) keltisk... Den finns inom den keltiska tron, men även på många andra (om inte alla - i någon form) ställen i världen! Gaia - den grekiska personifikationen av jorden - är ett bra exempel på det.
Airamya - April 11, 2006 03:27 PM (GMT)
Hm, gammal tråd men jag kan inte låta bli att dra upp den...
Det finns mycket som tyder på att vi haft Gudinnekult här i Norden, precis som i resten av världen. Nerthus har nämnts och det är riktigt o viktigt... Men det är också viktigt att komma ihåg att asatron inte är den äldsta tron i Norden.
Asatron kom hit utifrån och under en period blandades den gamla Gudinnekulten med den nya Asadyrkan, sakta blev gudinnans inflytande allt mindre och sedan kom kristendomen och gav dödsstöten (kan man väldigt kort uttrycka det).
Information om detta finns i åtskilliga böcker, men min favoritbok i ämnet är nog 'Jordens Moder i Norden' av Birgitta Onsell. Rekommenderas :)
melena - April 11, 2006 08:23 PM (GMT)
:D
Jojo visst blir man lite till qvinns vårrusig när markerna börjar spira till liv igen w00t
Här i Småland finns en intressant tråd till klokfolket / kvinnor som ärvde sina medicinskedar med snidad orm utmed skaftet...rädda en groda ur gapet på en orm o du får gåvan att bli en god hjälpemor dvs bistå vid förlossningar osv
Före Järnåldern dvs bronspldern ca 2000fkr-500 eKr är en mkt rik kulturhistorisk tid... Hällristningarna som talar till den bildtolkande o så alla dessa skålgropar som finns över hela världen o sägs symbolisera just kvinnan / kvinnlig gudinna
Jämför med Venus fr Willendorf denna frodiga qvinnostatyett som har sina systrar som lösfynd runt om i Europa... tyvärr var första generationen arkeologer företrädesvis män så jag tror att många fynd har ett manligt åperspektiv o ofta glömt alt herarki äön den patrialkariska...
Kvinnor fick rösträtt i Sverige igen 1921.....
Arkeologin startade i Sv 1666 för att stärka Kungahusets image och identitet...
Kram melena
Vilja - December 26, 2006 10:46 AM (GMT)
Oj, så roligt att någon annan tog upp detta! (även om det var ett tag sedan)
Jag har börjat läsa en hel del om vår uråldriga gudinnetro på sista tiden och tycker det är otroligt fascinerande.
Nerthus, som någon annan nämde (som senare fick namnet Njord) är väl den äldsta gudinna kunnat spåra i norden. Hon tillhörde "vanerna" och dyrkades främst av fiskare och jordbrukare som en fruktbarhetsgudom.
Även jag kan rekomendera "Jordens moder i Norden" som jag hittils bara läst ut till hälften. Birgitta Onsell har även skrivit många andra böcker som är väl värda att kolla upp om man är intresserad av gammal gudinnetro, vad som hände sedan och hur den fortfarande finns med oss idag (om än i förklädd form).
Detta med gammal gudinnetro kom till mig för någon månad sedan, har följt med mig genom drömmarna varje natt och kommer att finnas med mig i många år till. Jag ser inga problem att kombinera det med schamanism om så önskas (snarare en fördel). Vore kul att hitta fler likasinnade, kanske finns här på forumet till och med?
Svartkråka - January 30, 2007 02:25 PM (GMT)
Ja, "Jordens Moder i Norden" av Onsell är absolut en mycket bra bok om man vill veta mer om de gammalnordiska gudinnemyterna.
Hennes andra böcker är också suveränt bra, min favorit är "Efter tusen år av tystnad". Men varning, man kan som kvinna bli mycket ilsken och upprörd av att läsa den.
MVH Marie
Airamya - March 4, 2007 09:10 AM (GMT)
Snurrar runt lite här på forumet o snubblade över denna tråd igen...
Tänkte bara informera eventuella intersserade att Birgitta Onsells utställning 'Efter 1000 år av tystnad' (ja, den har samma namn som boken) nu ska sättas upp permanent efter att ha legat nerpackad i flera år.
Den kommer att placeras i Näsåker (Ångermanland).
Mer info finns på Tealogernas hemsida:
Tealogerna