I förrgår fick jag healing av en kompis.
Igår spenderade jag hela kvällen med att gråta hejdlöst.
Satt på krogen när det började, och kunde inte sluta förrän jag hållt på ett tag hemma.

Nu undrar jag om detta är ett förekommande fenomen efter healing, eller om det kanske inte ens är relaterat?
Någon med erfarenhet?

Hej

Jag har själv upplevt något liknande, varvade mellan gråt och skratt en hel kväll efter en shamansk healing. Har själv haft klienter som fått känslostormar efter behandling därför brukar jag alltid avsätta god tid till samtal efteråt.

Så ja, jag tror det är en ganska vanlig reaktion.

Fick du det bättre efteråt?

Anja

Beror på hur man ser det.
Jag tyckte det var rätt skönt att släppa barriärerna, men jag helade mig inte av något särskilt syfte, så jag vet inte om något blev "bättre".
Tvärtom var det mer på min kompis uppmaning, och jag har t.om mina tvivel på hennes förmågor, då hon influerats av diksha och Thomas DiLeva-rörelsen.

Men men... intressant att läsa om att känsloutspel kan vara en del av processen.

Hmmm.... om du tvivlar på din kompis förmågor så skulle en förklaring kunna vara att du har öppnat dig för ditt eget inre helande bara genom att du gick med på hennes förslag. Det kan ibland räcka att man är trött på att ständigt hålla sina barriärer uppe och längtar efter en förändring. När man då sänker garden och öppnar upp sig kan en massa gamla känslor komma upp till ytan. Det blir lätt lite rörigt och man kan känna sig instabil. Försök vara medveten om vad du känner och hur du reagerar. Tids nog blir det bättre!

Jag menar inte att känslostormar nödvändigtvis är en del av processen men snarare en möjlig konsekvens av den. Healingen kan få saker att komma upp till ytan och känslorna kommer fram. Detta kan kännas som en befrielse men skapar ofta en känsla av instabilitet och därför är det så vigtigt att ge den som går igenom processen får möjlighet att få tala om det, att bearbeta det. För mig är själva behandlingen bara ett av många steg på en resa. Och det är en resa man ger sig in på frivilligt och med öppna ögon (Även om man inte alltid vet var slutmålet på resan är, bara tankar om vad det är eller vad man vill bort ifrån). Därför har jag svårt att förstå tanken med att "pröva på" att få en healing. Detta är inte menat som kritik utan bara ett uttryck för mina tankar om healing. Och själv skulle jag aldrig våga gå till någon jag tvivlar på/ är osäker på.

Och så kan jag gott förstå att du inte kan svara på om du fick det bättre efteråt.

Det handlar väl mera om att man själv öppnar upp sig
och släpper fram en massa som man burit omkring på
sig en längre tid och äntligen får "lufta" sig lite inför andra
och lätta på hjärtat utan att bli utskrattad.
Därav så kommer den s.k "Gråtattacken"
Spänningen släpper, och man upplever att man äntligen har
fått "Tala ut" om sånt som kan kännas Konstigt/Underligt.

Jag "vågade" nog för att jag tvivlade. Helt ogenomtänkt alltså!

Du (sejdkvinna) har en poäng där, som jag inte tänkte på: Svårt att avgöra effekt av något man inte har tänk igenom vad man vill med.
Går jag till läkaren har jag förmodligen ett specifikt problem, medan den här sessionen... ja vad intentionen var vet jag inte.
Ska fråga, både healern och mig själv ;)

Att få reaktioner på alla former av healing är inte ovanligt. Det kan ju variera från ingenting till hur mycket som helst. Precis som vi sex, en del märker inte av sina klimax och andra ligger krampandes medan tårarna sprutar. Har stött på bägge varianterna som är litet av varandras absoluta motpoler...

Samma med healingen alltså, vissa går helt oberörda därifrån och rycker på axlarna medan andra ligger o krampar på golvet i ren lycka medan tårarna sprutar ^^