Hade en dröm för ett par dagar sedan jag tänkte dela med mig av här, den var ganska självklar i vad de ville med den, men någon av er kanske kan läsa in mer än jag och hjälpa till med grubbleriet.

Sitter med en grupp människor runt en eld. Vi trummar och sjunger. Helt plötsligt reser sig den ena kvinnan för att på en gång falla ihop igen med ett fult sår vid ögonbrynet. Hon säger åt mig att stoppa blödningen och laga såret.

Trummningen fortsätter, ömsom är det jag som trummar ömsom de andra, det blir som en virvel av ljud och kraft i mig när jag börjar sjunga till såret och känner hur andarna arbetar genom mig. Blodet slutar rinna och såret lagas. Sen reser hon sig upp och går igenom steg för steg hur jag gjorde.


Sången kommer jag inte ihåg. Det väntade jag mig inte heller. Det var inte min sång. Men vet att den kommer komma igen om den behövs.

Den här biten är ganska självklar. Att det var en lärdom som de skulle ge mig.

Men nu till det märkliga. Jag har människor runt mig i drömmen som jag känner, som jag lever ihop med. Men de är som i trans, de kan inte höra mig eller se mig.
Vad gör de där?
Förstår inte deras roll i botandet av såret.
Är det någon av er som varit med om liknande? Att vänner och familj finns där utan att fylla någon direkt funktion?

Måste erkänna att på senare tid har trumman legat mer och mer på sin plats i bokhyllan. Det har helt enkelt inte funnits tid till att använda den. Vilket min sambo påpekade på morgonen dagen efter. -Om inte du tar dig tid med dem så får väl de ta sig tid med dig. Jag tror att den här drömen är en i ledet av många som komma skall. Att när jag la det på is för att ta hand om barnen och släppte fokus på andevärlden så gav det dem ett fönster att kunna lära mig utan att jag själv kommer ivägen med mina egna filter och förväntningar. Låter det helt tokigt?



Mvh Sebastian

Jag tycker det låter helt klokt.
Min tolkning av att dina närmaste sitter runt dig i drömmen, är att de är en viktig del av den du är. Du ingår i en helhet, livets kretslopp. Utan dem kanske du inte skulle kunna vara en blodstämmare, vad vet jag? I en av Castanedas senare böcker säger Don Juan att en man inte kan bli någon bra kunskapens man förrän han fått barn. Jag antar att det handlar om balans i tillvaron.

Andra uppfattningar någon?

Det kan mycket väl stämma. Cirkeln byggs inifrån sas.. Men Blodstämmare vill jag inte kalla mig, det fattas mycket kunskap för det. Inte ännu iaf men man vet aldrig vart det bär.