I juni 2007 hände något som förändrade mitt liv.
Jag hade varit ute på krogen med ett par vänner, druckit fyra starköl (vilket jag förr klarade helt utan problem annat än att jag blev full, såklart...)
Men denna kväll slutade annorlunda. Redan när vi gick från krogen för att efterfesta hos en av vännerna mådde jag dåligt.
Mådde väldigt illa och spydde ett par gånger på vägen dit, så dåligt har jag aldrig mått av den relativt lilla mängden alkohol.

Väl hemma hos min kompis börjar allt gå utför. Jag mår allt sämre, en av vännerna får hjälpa mig att spy ett par gånger.
När jag sitter på toan och väntar på att min vän ska komma in med vatten så hände det läskigaste. I ögonvrån ser jag min skyddsängel. Jag ahde inte sett henne på ca fyra år innan detta, och undrade varför hon visade sig nu. Så såg jag anledningen. Demonen som tydligen varit närvarande i alla mina tidigare liv stod bredvid. Han försökte få tag i mig, medan min skyddsängel kämpade emot och skyddade mig.
Jag upprepar frasen "Nej, snälla ta mig inte" ett antal gånger innan min vän kommer in med vatten igen. Han fattar att nåt är fel och hjälper mig därifrån till sängen. Men även då är allt åt helvete och jag har grova hallucinationer.

När alkoholruset börjar lägga sig somnar jag till slut, men den händelsen har etsat sig fast rejält.
Efter det har jag endast druckit alkohol ett par gånger, båda gångerna kanske en folköl, vilket bara dte gjort mig full. Så numera intar jag aldrig alkohol, dels av rädsla för att detta ska hända igen, dels för obehaget att ens vara smått påverkad av det...

Fram tills idag har jag trott att detta berodde på något fysiskt, att levern inte fungerar som den ska och så, men jag har inte några problem med värktabletter eller annat som påverkar levern.
Men på väg hem idag läste jag ett avsnitt i boken "Schamansk healing" av Alberta Villoldo, och en möjlig förklaring uppdagades för mig:

"En schaman kan kallas in på sin väg på många olika sätt. Det farligaste och snabbaste är genom en blixt. Antonio hade träffats av en blixt när han var tolv år gammal. --- Åskblixten hade påverkat hans hjärna och väckt latenta förmågor ---. Jag är övertygad om att blixten gjorde hans vänstra hjärnhalva oerhört känslig, som en racerbil som bara går att kröa på högoktanigt bränsle. Detta gjorde att han inte tålde alkohol, utan blev berusad bara han drack en halv öl."

Jag finner likheter i detta då jag efter denna händelse började utveckla mina spirituella förmågor mycket snabbare än jag någonsin gjort, och jag är mycket mer känslig gentemot andra människors energier och liknande.

Vad säger ni andra? Kan det finnas ett samband i detta? Att min alkoholpsykos inträffade på grund av att jag var redo att ta steget vidare i min utveckling och faktiskt komma någon vart?

Hallo!

Jag vet flera som har fått som dej själv verkar jag ha det motsatta.
Nu till sista april tex. var det pubkväll i byn men jag var trött och ville
vara pigg och hålla på i trädgården dan efter så jag tänkte vara hemma.
När jag bestämt det lyste det upp av flera ljusvarelser som skickade en enorm
kärlek och sa vi vill ha öl , sen fylldes jag av kärleken och vart enormt
sugen på öl själv så jag gick ju naturligvis med på det hela det händer inte så ofta
men ibland.
Ibland kan jag uppleva lite som du men då känner jag av någon annan en gång
kände jag mej full av kaffe för att karln till henne jag hälsade på satt framför TVn
och drack öl.
Det där är nog induviduellt.

hälsningar Bettan