Jag har börjat fundera på att resa dit.
Det är mycket som fått mig att komma fram till det beslutet.
Just nu är det som om alla mina vägar leder dit.

Så jag har börjat förbereda mig, och samla kunskap inför resan. Av thomas fick jag rådet att skaffa mig en hjälpare specifikt för döden, vilket jag skall se om det går.

Det jag tror är mitt största hinder, är att jag ska bli fullständigt överväldigad av rädsla och *plopp* åka tillbaka igen. Så har det varit för mig andra gånger, då jag varit nära.
Så min rädsla är första hindret.

Vad har ni för erfarenheter av dödsriket? Några tips, råd, vägbeskrivningar..

Tja jag vet inte, men då jag följt djur till andra sidan har varje väg varit olika beroende på vad det varit för djur...

Sen har jag aldrig försökt ta mig över gränsen, det har jag överlåtit till de som hör hemma på andra sidan, jag har inget att hämta där ännu.

- nils

Har du någon fyljga eller hjälpande som du känner dig trygg med? Det går nog mycket lättare att övervinna rädslan om du bjuder in och har med dig din hjälpande innan du börjar resan. Jag har besökt skrämmande platser under resor, men när min fylgja tar mig på ryggen är jag fullkomligt trygg (fastän jag fortfarande kan tycka något är skrämmande). Jag har "fallit" ett par gånger, men fylgjan räddar mig varje gång.

Ja, jag har en fylgia. Det var med 'henne' som jag först började ana dödsriket, av någon anledning ville 'hon' ta mig dit, en utmaning tog jag det som - men jag var rädd och osäker, och ville åka hem igen.

Men jag känner att jag bör ha bättre kontakt, en bättre intention, jag vet inte varför jag ska dit, och vill förbereda mig bättre. Min intention skulle kanske vara, att utmana mig själv och mina rädslor. Men en så stor resa vill jag företa med mer på fötterna.
Så jag vill lära mig mer om platsen och hur jag skall ställa mig till det jag finner där.

När det nu diskuteras om dödriket här har jag en fundering. Vart kan man placera dödsriket någon stans i förhållande till undre världen, mellanvärlden och övre världen? Och finns det några speciella tankar kring vad som händer med själarna när vi går vidare till dödsriket? Många tror ju på reinkarnation, andra på en dimension bortom vår egen dit vi återvänder osv, men finns det några speciella filosofier och tankar kring detta som tillhör shamanismen?

//Tatachita

Du ska inte resa till dödsriket bara för att göra det. Det är inte direkt en hälsosam plats för oss levande att vara på helt enkelt. Och det är inte riskfritt. Bla har jag mött klurigheter, till exempel vackra saker som om jag plockat med mig dem skulle ha kunnat binda mig till dödsriket. Eller en sval bäck som jag fick lust att doppa fötterna i, men blev räddad i sista stund, aningslös och korkad var jag.
Jag har också mött gråtande små barn som jag velat ta upp i famnen men något fick mig att inte göra det. Det visade sig vara en fälla... Det känns om om jag bara har tur som lever hel här idag.

Skaffa dig en lärare och vägledare i den här världen som kan hjälpa dig om du nu känner att du måste dit. Någon som kan resa efter dig om det skulle behövas.

Ibland när jag gjort helanderesor har jag behövt ta mig till dödsriket av olika anledningar. Numera låter jag mina kraftdjur göra det om det bara går, eftersom jag numera är "igenkänd" i dödsriket och har svårt att smyga mig in där. Kanske har jag någon gång gjort någon dumhet eftersom jag först var "osynlig" i dödsriket och kunde göra en hel del där, men numera blir jag snabbt upptäckt och det är inget roligt alls! Minst sagt.
Allra oftast kan något av mina kraftdjur uppfylla uppdraget åt mig, vilket jag är mycket tacksam för.
Jag har också döda anhöriga som jag har kontakt med och som i vissa fall kan hjälpa mig fullfölja uppdrag i dödsriket utan att jag själv behöver ge mig dit.

Om jag följer någon nyligen död till dödsriket kommer det hjälpare till mötes och tar över uppdraget, jag behöver inte gå så långt alls.

Jag arbetade en hel del innan jag reste till dödsriket första gången, på olika sätt bla med utesittning. Det finns mycket man kan göra för att möta sina rädslor utan att behöva resa direkt till dödsriket.

Oftast reser jag till övervärlden för att komma till dödsriket. Men som sagt, helst reser jag inte dit alls, jag har inget behov att att utforska det som levande, tids nog kan jag ju göra det som död och det räcker gott för mig! :)

Skälet till att jag börjat tänka mycket på dödsriket är för att jag blivit ledd dit fler gånger nu. Först ville mitt kraftdjur ha dit mig.. Men jag drog mig ur, blev rädd.
Den resan var mycket märklig - vi åkte längs en flod och plötsligt ändrades landskapet, blev kalt och märkligt, dimmigt, jag såg mycket märkliga väsen röra sig omkring, och jag ville inte vara med längre då.. Vad syftet skulle vara med det förstår jag inte.

Sedan har jag hört i andra resor med andra syften 'kraften finns i döden, sök upp döden' och jag förstår fortfarande nada. Jag hade tänkt förbereda mig med andras erfarenheter och tänka över det, och kanske i sinom tid förstå vad det var med döden som jag nu var tvungen att klura ut.

Just nu så är en resa dit inte särskilt aktuell, jag känner mig inte på topp kraftmässigt - och ska gå igenom en större rening och fokuseringsperiod, lära mig om bättre skydd,
har jobbat så mycket med dödens kraft att det gått in i mig.. så jag måste få ur det.
men allt det som ni skriver är vettigt och jag tänker över det och tar det till mig.

Hej igen, det är intressant att du nämner att "kraften finns i döden". Jörgen I Eriksson har skrivit om detta i "Atrid Grimssons svartkonstbok". Det han beskriver är i och för sig mera om hur trollkarlar och kloka gummor brukade samla på saker som de hittade på kyrkogårdar. Att äga föremål som hör dödsriket till ansågs förr vara förknippat med stor magisk kraft. Fast jag har ingen aning om hur, eller till vilket syfte man skulle använda den kraften, det skriver Eriksson inte så mycket om. Och som Uthien skriver, man kan inte vara nog försiktig när man närmar sig dödsriket.

Jag är egentligen inte intresserad av att resa till dödsriket i dagsläget utan känner att detta är något som ligger mig längre fram i tiden. Varför jag undrade vart det låg osv beror på att jag är väldigt intresserad av hur världsbilden är uppbyggd. Att världen är uppbyggt av nedre världen, mellanvärlden och övre världen är inga konstigheter. Vart man placerar dödsriket är dock något man inte hör talas om lika ofta. Det kanske finns vissa anledningar till detta för att nyfikna sökare inte ska ta sig dit innan de är redo osv, vilket jag har all respekt för.

För att få en helhetsbild känner jag dock att detta är något jag gärna vill ha mer information om. Vissa jag har pratat med vill placera dödsriket längst ner i den undre världen och därför undrar jag om ni här på forumet har samma uppfattning. Sedan undrar jag även om ni anser att alla själar som har gått vidare finns i dödsriket, eller vilka är det som stannar där och hur gör man för att ta sig vidare där ifrån (om man är en själ som lämnat den fysiska världen)...

Man kan också resa t.ex. till överärlden och fråga sin lärare, så får man den information som man behöver.

En sak slog mig när jag läste ditt inlägg Spindelfot. Kanske det är rädslan i sig som är intentionen med att djuret ditt försöker ta med dig dit. En djupt rotad rädsla för döden ställer många hinder i vägen om man strävar efter att leva i frihet.

Jag försökte resa till övervärlden, men blev nerknuffad, genom en brunn och ner till 'mitt hus' i andevärlden.

Skall jag förklara mer fysiskt hur det ser ut där jag brukar utgå ifrån, så har jag ett runt hus som ligger i en myrmark - från den går det en stor bro över en flod där ett hus som är mitt hus i 'verkliga världen'. Nerför floden åker jag, om jag vill ta mig till dödsriket, vad jag förstått.

Jo rädslan ja! Den är min största käpp i hjulet. Utmaningar vågar jag sällan, jag är ofta vek. Nu är mitt liv sådant att jag finner styrka på andra sätt,
skulle inte tömma mig på en dödsresa just nu.. det känns som om rädslor och prövningar, det har jag gott om i livet som det är, när och om det här är över, så kommer kanske döden te sig mindre stor - livet kan ju vara nog så skrämmande.