Undrar om någon kunnig vet lite om detta fenomen; jo, jag har för många år sedan spontant drabbats av mentala bilder när jag bara slutit mina ögon, utan att sova. Då kunde jag se olika saker, ibland ansikten, ibland djur, ibland bara ljus och mörker, men några gånger vid olika tillfällen hände det att jag tydligt såg en värld framför de slutna ögonen som var röd/svart. Där var en simbassäng som hade rött vatten i och jag såg obehagliga figurer där runt bassängkanten. Men på något sätt så berördes jag inte riktigt mycket av detta. Hela synen kändes falsk, hela bilden, som var mycket tydlig kändes falsk. Kanske var det helvetet men känslan av falskhet ville förmedla att helvetet är bara en illusion. Den är tydlig, men en illusion dock.

Vad tror ni? Läste nyss om åskattla som varit uppe bland asarna i trädet ygdrasil, men varför fick jag spontant sånt?

Hej.
Innan jag svarar vad jag tror - vad menar du att helvetet är för något?

Mikael P

Jag vet inte riktigt, men jag tror att det lutar åt att jag tror att helvetet är en plats på jorden och att den som mår dåligt är i helvetet. Och filmen jag fick framför ögonen var nog en mental, symbolisk innebörd att helvetet är en illusion och att det går att uppnå paradiset på jorden men även helvetet.

Jag undrar om ni andra också tycker att det är så eller om ni tror att det verkligen exiterar andra fysiska världrar så som hell, eden, limbo, andra dimensioner rent fysiskt, andevärld osv.

Det är svårt att svara, för frågan förutsätter nästan att man tror på helvetet. Alltså, jag menar att eftersom jag inte tror att helvetet finns, så blev ju mitt svar på din fråga om du var i helvetet, ett självklart nej. Preics som Mikael skrev så är det värdefullt om du beskriver lite mera vad du själv tror på, och hur det kommer sig att du så självklart tänkte på helvetet när du såg den där "filmen". Många som deltar i det här forumet tror inte på den kristna kyrkans uppfattningar om världen, Gud och syndastraff, därför blir det lite knepigt att ställa den frågan just här.

Jag är fullständigt övertygad om att man upplever världen annorlunda (t.o.m. väldigt annorlunda) om man mår dåligt, så där är vi nog ganska överens. Men man behöver inte kalla det helvetet. Jävligt är det ju oavsett vad man kallar det. Fast det är bara som jag tycker.

Om du frågar om jag tror på en andedimension, så är svaret ja, men om du undrar om jag tror att denna dimension är fysisk svarar jag ett förbryllat: Är inte alla dimensioner det??? :blink: Vad jag menar är att jag inte tycker det är så meningsfullt att dela in världen i fysisk och icke-fysisk.

Jag kan i och för sig se att det kan vara bra för dig att dra gränser, om du har fått diagnosen schizofreni. Att du hade en känsla av att bilden var falsk, kanske var en viktig känsla som du behöver utveckla för att kunna känna igen dig när bilderna drar iväg med dig. På så vis att du kan ta dig tillbaka till den här verkligheten istället för att låta bilderna styra dig.
Förlåt om jag gör några felaktiga antaganden om dig, men det var något som jag kom att tänka på när jag läste ditt inlägg.

Ha det gott!

Tack för ditt svar Rigmor. Jo, jag tror inte heller på att helvetet finns som en verklig dimension, utan bara som jag skrev innan; som ett helvete på jorden. Väldigt metaforiskt utryckt kanske men ändå...

Du tror alltså på en andedimension. Ok. Hur är den? Du skrev att den är fysisk, då är andar fysiska också eller?

Svar på din fråga, varför jag undrar om dimensioner är för att min psykolog frågade mig om jag tror på flera världrar. Jag sa att jag inte visste? Och sen började jag undra över om kroppen kanske måste dö för att man ska komma till andevärlden eller är vi redan är där utan att alltid uppfatta den?

Innan jag svarar mer är jag nyfiken nu, varför du undrade just detta varför jag undrade om fysiska dimensioner? Var det en konstig fråga? Är det något som kanske är självklart för dig att veta om dessa världrar, för jag vet inte. Det enda jag ser är en värld, drömmar är drömmar, eller är dom en annan värld, fysisk för sig? Vad säger du?

Hej igen
Mja, när jag säger att andevärlden är fysisk, så menar jag som så att Världen är fysisk, punkt slut. I Världen finns andar och en massa andra grejer som vi inte vet så mycket om. De finns där hela tiden vare sig vi ser dem eller inte. En del kan vi lära oss att förstå, tror jag, och en del kan vi aldrig förstå oss på.

I mitt arbete jobbar jag varje dag med saker som jag inte kan se med mina egna ögon. På sätt och vis måste jag "tro" på att det är sant att de finns där. Jag kan skaffa mig indirekt kunskap om de där sakerna, genom att göra mätningar och använda olika sorts instrument. På så vis lär jag mig mer om den osynliga världen, men helt och hållet kommer jag aldrig att förstå den. Ungefär på samma sätt är det med andar, som jag ser det. Jag kan uppleva deras närvaro, ibland ser jag dem när jag gör en trumresa, ibland får jag indirekta meddelanden från dem. Men helt och hållet kommer jag aldrig att lära känna andedimensionerna, som finns parallellt med min egen verklighet.


En helt annan sak teresia: Om du tittar på mitt inlägg igen så ser du att jag ändrade på det som jag skrev till en början. Jag tog bort min fråga om varför du undrade över fysiska dimensioner, för jag ångrade mig. Du har ju rätt att fråga vad du vill, och det finns ingen anledning för mig att fråga varför du frågar egentligen, om du förstår hur jag menar.

Okej, tack för ditt svar, tror att jag förstår lite bättre nu, lite ialla fall. Men jag vet ej vad jag ska tro om det hela. Jag håller mig för tillfället borta från dessa världrar för att jag inte är stark nog, eller menad åt detta. Har haft en massa obehagliga upplevelser från något som kanske skulle kunna varit från andevärlden så jag lämnar det åt andra. Jag förstår mig faktiskt inte på det alls, men jag hävdar inte att det inte finns. Men drömmar är väl bara drömmar, eller anser du att man är i en annan värld när man drömmer?

Angående din fråga så tog jag inte illa upp för att du frågade. Utan jag bara ville veta varför du just frågar det för att på så vis förstå vad som är självklart för andra och vad som inte är det.

Kom på att säga, att det inte är bara kyrkan som har ett helvete. Grekerna hade underjorden "Had" där Hades var och härskade. Inom fornnordisk mytologi hade man hell faktiskt, läste texter av folk som uttalat sig om detta och de sa att det fanns i fornnordisk mytologi.

Så, varför är det knepigt att ställa frågan här med hjälp av den kunskapen? Jag menar inte med detta att du tror på den fornnordiska mytologin men att folk här, vet jag, har skrivit om det. Dessutom så sa du att de flesta här inte tror på det. Men vad skulle resten säga?

Hej.
Hel i den fornnordiska mytologin är inte ett straff, utan en tråkig plats. Den har sitt namn efter dödsrikets gudinna som också heter Hel. När man läser Eddorna bör man skilja mellan de kväden som finns, och de förklaringar som Snorre skriver ner mellan en del av kvädena. Snorres förklaringar är väl lite "politiskt korrekta" och har ofta inte så mycket med själva den gamla religionen att göra.

I den gamla religionen så finns det ett stort antal dödsriken, och det mest vanliga verkar vara att man helt enkelt hamnar i sin ätts berg eller ättehög, där man har ganska trevligt med sina döda förfäder. Uppfattningarna om Hel, Folkvang, Valhall verkar alltså inte vara så väl spridda för 1000 år sedan, som man lätt tror idag. Från gamla släkt och kungasagor vet vi också att man trodde på reinkarnation.

Det är alltså först med kristendomen som det finns en mer uttalad straff och pinoplats och där använder man det gamla namnet Hel + vite (vilket betyder straff) Den ursprungliga Hel-uppfattningen var som sagt mer av en TRÅKIG och deprimerande plats, men sedan fanns det också enligt Snorre en uppfattning om NIFELHEL, men där hamnade inte normala "syndare" utan de som varit extra dåliga människor och begått nidingsdåd.

Så nej, jag tror inte att du har sett något helvete då du sluter ögonen.

Mikael P

Hej igen,

Jag menade bara att när man ställer frågor som har med världsåskådning att göra, på ett forum där det finns folk med en massa olika världsåskådningar, så får man vara beredd på svar som kan vara förvirrande, irreleventa eller som på annat sätt inte är till någon hjälp. Men självklart ska man fråga det man vill ändå! Det är ofta nödvändigt att förtydliga och utveckla sin fråga, så att det blir klarare för andra vad det är man menar. Jag har samma problem när jag ställer frågor, och får en massa frågor tillbaka... hm.

Drömmar är intressanta! Jag tror att de allra flesta drömmarna vi har är fragment av minnen och tankar som vi har när vi är vakna. Men ibland har man drömmar som är mer än så, som innehåller stor visdom. Jag vet inte var de drömmarna kommer ifrån, om det är en stor ande inom oss, eller om det är budskap någonstans ifrån. Det är en gåta. Det finns ideer om sådana "Stora Drömmar" inom många kulturer. Jag tror att jag har haft Stora Drömmar vid några få tillfällen i livet. De kommer inte på beställning, men de verkar komma lättare om man håller på mycket med andligt arbete.

Om jag ska kommentera något så är det detta. Jag är ingen expert alls, snarare väldigt mycket nybörjare.

Men är det något jag känner SÅ starkt, så är det att drömmar är och kan vara otroligt viktiga på olika sätt.

Om det är budskap från det undermedvetna eller andevärlden, det är nog både ock.

Jag kan helt ärligt säga att jag faktiskt tror att jag varit i andra världar/dimensioner eller andra liv i vissa drömmar jag har haft i mitt liv.

lindskog, jo drömmar är mycket viktiga och de är vår symboliska värld, precis så som andliga skrifter för länge sedan skrevs i metaforer så hade nog dessa upplysta kvinnor o män nära tillgång till drömmarnas symboliska värld. Men om jag kan stöta på andar där vet jag inte, kanske, men sen tänker jag också att drömmar är min privata värld. Trots att vi alla hör ihop.

Jag har också haft mycket bilder från något som käns som mitt förra liv, och jag vet precis vad som hände mig i det livet. Detta kom ibland helt spontant, men ibland gjorde jag självhypnos och fick fram det, men även saker ur detta livet. Men sen finns det psykologiska teorier som menar att dessa livsöden som människor under regressionshypnos får fram är egentligen vårt eget livsdrama, kamouflerad som en livshistoria ur ett annat liv, en symolik som går att tolka. Jag själv vet inte vad jag ska tro på.

Mikael Perman och Rigmor, svarar till er båda samtidigt :) okey, då tror ni inte att jag var i helvetet, det tror inte jag heller. Jag tror att min bild betydde att helvetet är en illusion. Men min fråga var inte ifall jag straffats. Utan att jag helt enkelt skådade helvetet eller gjorde besök där. Och det helvetet jag pratade om var inte nödvändigtvis bibliskt helvete. Det trodde jag att man lätt kunde förstå, för i så fall hade jag inte kunnat hamna där medan jag lever, för det gör jag ju, lever alltså. Min fråga var mer av den typ som åskattla hade ygdrasil i sin vision, så jag undrade om min vision var helvetet. Men, min fråga nu då: om jag hade sett ett berg, eller ett askträd, vad hade ni sagt om min vision då. Var jag där då? Eller är det bara symbolik också. Jag ställer dessa frågor för att jag vill veta lite omdet så många pratar om, nämligen andra världrar.

Jag vet att synduppfattningen kommer från kyrkan men idag är det inte lika mycket. Straff och synd är något som bara hämmar människan och gör illa oss. Kyrkan hade sina brister men även en del bra saker. Det finns bra och dåliga människor i vilken religion, politiskt tillhörighet, stam som helst.

Men vare sig det är kristendommen, nordisk mytologi, hinduism, new age eller indianernas andlighet så ser jag en röd tråd i alltsammans. Alla söker samma svar, gudomlighet, rättvisa och levnadsregler.