God dag !
Jag tillbringar periodvis mycket av dagarnas tid i skogen , man gör sig medvetet opåverkad från intryck av den sammhällsstruktur som man annars är tvungen att på ett eller annat sätt delta i . Det är ett ständigt flöde av olika tankar och funderingar som därför ej är påverkade från de socialt påtvingade intryck där av . Ensamheten ger mej en egen perception på tillvaron , osökta spekulationer om verklighetens andliga metafysik kommer till mig som jag ej har lust att förtränga . Jag vill i stället testa mig i dessa för att se vad som händer . Jag vill berätta om tankarna och upplevelser kring detta , och kanske får jag i denna tråd läsa om era upplevelser av snarlig art .
Här om dagen fick jag till mej en tanke om min egen rumsuppfattning ,känslan att veta vart man är gör mej säker i livet ,, jag lekte med tanken att polarisera inne med ute känslan . Eftersom jag i detta ögonblick var utomhus satt jag mej därför ned för att försöka koncentrera mig på konvertera intrycken . Efter att suttit en stund i koncentration för att känna mig inomhus fastän jag var utomhus ,,,slog allt ned i mej som an bomb ,,jag var nu innomhus fast jag såg att jag var utomhus . Detta sinnesläge är utan tvekan bland det otäckaste som jag varit med om , jag kände en smygande panikkänsla när jag inte kunde kunde konvertera mig tillbaks i normalläge . jag visste inte vart jag skulle ta vägen med mej själv så jag klättrade in i skogsmaskinen,, där inne släppte denna fasansfulla känsla . skogsmaskinen blev min antidot ,,tack Timberjack !

Skogshuggarn

Hej.
Detta med perspektivförskjutning är en av de allra äldsta trolldomsövningarna. Jag har sett mycket gamla tavlor, där häxor gör detta genom att böja sig ner framåt och titta upp och ner mellan sina ben. Du har med andra ord upptäckt det som ibland kallas "icke-görande", som är en sorts kreativ förändring av våra perspektiv. Det går ut på att mjuka upp våra kulturella mönster och förgivettagande. Du har gjort det med egen kraft. Jag kan bara gratulera.

Allt detta får dig att mjuka upp dina sociala ställningstagande om saker, så din beskrivning av din miljö och din sinnesstämning är alltså perfekt för att göra det du berättar om. Din panikkänsla tror jag säkert hör ihop med att du helt enkelt reagerar med panik när du sätter det etablerade ur spel. Det är lätt att SÄGA att man är fri och förutsättningslös. Det är en helt annan sak när man får uppleva det i verkligheten. Då kan man verkligen kissa på sig.

Första gången jag gjorde detta aktivt, var när jag lyssnade på musik på ett helt annat sätt. Jag lyssnade inte på ljuden, utan jag lyssnade istället på pauserna och tystnaden. Väldigt vitaliserande. Musiken imploderade i sig själv, på ett sätt som är svårt att beskriva med våra vanliga ord. Vilket faktiskt visar på hur en sådan sak som vårt språk och våra ord, håller oss fångna.

Jag kommer att försöka mig på din variant när jag får tillfälle.

Mikael P

Hej!

Mycket intressant det där. Jag är nybörjare här, men läser just nu castanedas tredje bok om just "inte-görande" och det har fängslat mig. Roligt att höra att ni har upplevt det eller hur man nu ska säga.

/ Tinka

Hej.
Ja det var genom Castanedas böcker jag fick ett ord ett begrepp på denna urgamla teknik, som alltså funnits med det europeiska häxkunnandet så långt tillbaka det går att spåra.

Det var alltså först efter jag läst Castanedas böcker, börjat göra egna övningar med icke-görande, som jag helt plötsligt kom att förstå gamla sagor och berättelser om just häxor.

Carlos Castanedas beskrivningar är dock väldigt abstrakta, så man kan inte förstå dem bara så där rätt upp och ner. Det märks väldigt tydligt att han är en del av en akademisk tradition.

Ett annat väldigt traditionellt exempel på icke-görande, är att lägga Harg. En Harg är enkelt sett ett stenröse, som används som meditationsplats och blotplats. Detta beskrivs redan i de gamla sagorna, och Hargar finns fortfarande kvar.

Säg att du ska bryta åkermark. Den är full med stenar. Och även bruten åkermark måste man rensa från sten tex i Småland. Stenar har en vana att "flyta upp". Nu skulle allt bli tråkigt om man skulle ta sig an en uppgift att RENSA en åker på sten. Det blir då bättre om man ICKE-GÖR rensandet och byter perspektiv. Alltså vi bygger en Harg istället. Då blir det en SKAPANDE aktivitet som vi utför, som vi dessutom använder som mentalt fokuseringsopjekt.

Att bygga harg blev ju förstås förbjudet då kristendomen kom till makten under medeltiden. Det vet vi från gutarnas gamla lag, Gutalagen. Så i SMåland där det finns MÅÅÅNGAA stenar, så fortsatte man genom att bygga stengärdsgårdar och ramper upp till höskullen. Vilket man gjort in i vår tid.

Det fiffiga med denna övning är att man behöver inte tro på den, man behöver inte tro på något alls. Själva övningen innehåller sin egen makt och förändrar ens personlighet, stilla, mjukt, långsamt, men väldigt starkt.

Mikael P.

Väldigt intressant, Mikael. Att bygga harg som ett exempel på icke-göra. Jag kan ju Castanedas böcker nästan utantill, men jag har alltid tyckt att hans beskrivning av icke-göra är för esoterisk. Inget som är lätt att översätta till praktik.

Om man nu inte har så stora problem med stenar i åkern, mest därför att man inte har någon åker, vilka andra områden kan icke-göra på, tycker du? Har du tillämpat det på något "modernt", jag menar något som vi stöter på i vardagen? Det skulle vara jättespännande att läsa vad du har för erfarenheter.

En av orsakerna till att jag frågar är utifrån helande-perspektiv. Jag funderar på hur man kan tillämpa icke-göra för helande och bot.

Att vänta på bussen t.ex., kan det vara icke-görande?

Istället för att sitta där och stressa, sitta av tiden, så tar man in det som finns runt om. Observerar hur fåglar bygger bon i parkträdet, eller hur det grävs av en maskin i en grop, eller ngt sånt? Att finna ro istället för stress i den situationen, att möta kontrollbehov ("KOMMER inte bussen snart!??") etc?

Eller kräver icke-görande, ett GÖRANDE? Alltså, måste jag "bygga hargen" eller kan jag "bara vara" (med intention)?

Mvh, T

Hej.
Det är förstås det mentala perspektivförskjutandet som är det väsentliga.
MEN Ickegörandet där vi gör ett medvetet perspektivförskjutande är förstås en sorts övning. Därför är det mycket mer effektivt att centrera det kring ett reellt görande, för då märker man lätt om perspektivförskjutandet är en ytlig attityd eller om det är något som man får att gå på djupet.

Om jag tar exemplet med hargen, så har jag faktiskt använt den rent praktiskt i min trädgård, eftersom jag var tvungen att gräva upp stora delar vid byggnation. Vid praktiska övningar så blir det så UPPENBART att man lyckas eller inte lyckas med sin perspektivförskjutning.

Själva målet är att den blir så genuin i sig själv, att man till slut kan SE i sig själv vad dessa perspektiv egentligen är. Hur de ligger i ens eget psyke, så att säga. Detta är förstås en del i att också förstå att det som vi ser som jag, inte ÄR ett jag utan just kulturella mönster. Vilket vi inte direkt har en omedelbar upplevelse av.

I exemplet vad gäller musik, så är det självklart så att där gör man ju inget fysiskt, men ändå är det centrerat kring en konkret upplevelse av lyssnande på musik, vilket gör det hela tämligen tydligt.

När man rent allmänt har försökt att centrera Icke-görandet kring ett antal mer konkreta objekt, så kan man gå över till mer abstrakta icke-göranden, som till exempel ens uppfattning om avstånd. Vad är "här" och "där". Eller varför inte för att icke-göra en samhällsstruktur som Skogshuggaren gjorde.

Jag måste dock påpeka att det som är så unikt med det som Skogshuggaren beskriver är att det inte är frågan om attityder eller uttänkta koncept eller ideer, utan en direkt upplevelse av ett diametralt motsatt sätt att UPPLEVA verkligheten.

I princip så kan man göra ett Icke-görande med vad sjutton som helst.

Mikael P

Hej igen Mikael

Tack för inlägget. Vi klena amatörer måste ju börja med den konkret fysiska varianten, och jag tycker fortfarande det är svårt att förstå hur jag börjar. Hur skall man gå till väga, om man vill försöka icke-göra något? Kan du beskriva ditt angreppssätt med ord? För uppenbarligen handlar det inte bara om att göra saker baklänges, eller försöka ta bort något som är skadligt. Men hargen så är det ju så att man instinktivt vill ta bort stenen, och ditt icke-göra består i att istället lägga dit sten.
Hur icke-gör man musiklyssnande, till exempel? Sitter med hörlurar på men ingen musik?

Hej.
Att sitta med hörlurarna utan musik är förstås ett Icke-görande, men det är kanske onödigt svårt för man faktiskt inte kommer att uppleva ett enda dugg. Till slut blir det kanske bara att sitta med hörlurarna utan musik, och det är ju inte poängen. Så jag ska försöka ge lite exempel.

Om jag lyssnar på musik, så kommer jag normalt att lyssna efter ljuden som gör musiken. Musiken ÄR trummorna, gitarrerna eller vad det nu är för instrument. Alltså, jag har en uppfattning om vad musiken ÄR. Detta styr både min lyssningsupplevelse och hur jag till exempel STYR MIN EGEN UPPLEVELSE av musiken. Utan att jag egentligen (normalt) är medveten om att jag styr min egen upplevelse.

Att uppleva musiken är både en personlig erfarenhet, men också en kulturell norm. Alltså något som har styrt in mig i en fålla av vägar att uppfatta världen. Jag kommer inte ihåg, men Castaneda har även ett centralt begrepp för detta om hur man kulturellt danas på ett omedvetet men väldigt starkt sätt att uppfatta världen på ett visst sätt.

Det är (bland annat) detta som Castaneda brottas med under sina första böcker. När Skogshuggaren säger att han uppfattar "inne som ute och ute som inne", bryter alltså han DIREKT med en väldigt stark social norm, som vi omedvetet har lärt oss genom påverkan både med direkta ord, men också genom indirekta kända stämningar. Vi får med tiden en LÅSNING i begreppen, som det är extremt svårt att ta sig ut ifrån. Detta att frigöra sig från begreppen, och nu menar jag inte att frigöra sig gfrån UPPFATTNINGAR, vilket är en annan sak. Men som ofta blandas ihop.

De begrepp som jag talar om är alltså en sorts FILTER som ligger mellan oss själva, vår innersta upplevare, och omgivningen. Dessa filter förhindrar vårt direkta upplevande av omgivningen, och detta är alltså en annan sak än att tysta tankarna i huvudet. För dessa filter finns kvar även efter vi har tystat tankarna.

Skogshuggarens vistelse i skogen är också central för att få komma I LÄ från påverkan av resten av samhället. Man behöver ett visst mått av tystnad, för att kunna göra detta till att börja med. Jag har tex svårt att göra detta med för mycket människor närvarande, om det är "babblande normalisar", särskilt om det är människor som jag har någon form av relation till. Dessa människor fullständigt BOMBARDERAR MIG med inte bara sitt babbel, utan också faktiskt ett kvarhållande i den kulturella mallen. Även om inget sägs som direkt kan kopplas till detta. Det är normalisar som höjer och höjer sitt tonläge ju mer jag försöker att få hålla "mitt eget space". Kvarhållandet är alltså inte bara något som jag gör gentemot mig själv, utan lika mycket något som omgivningen försöker göra (omedvetet).

Övningarna i Icke-görande är till för att FÖRTYDLIGA detta, och genom förtydligandet, så lossar man till en viss del greppet om ens uppmärksamhet. Genom att kunna frigöra sin uppmärksamhet, så ser man saker på ett klarare sätt, på ett mer obundet sätt.

En norm ligger i hur vi uppfattar musiken. Så om man istället KONCENTRERAR sig på att höra tystnaden MELLAN trummorna, pauserna, glidningarna i takt. Man kan till exempel börja hitta musik som drar ut takten. Alltså där vår uppfattning säger oss att musiken har en viss takt, men sedan DRAR de takten, tillräckligt långt för att du ska reagera och undra "när kommer det", men inte så långt att det kommer i otakt. Pink Floyd är duktiga på just detta i sina tidigare plattor. Sedan kan det bli lättare att hitta hur musiken lika gärna är tystnaderna mellan ljuden. Jag kan inte förklara själva denna upplevelse, för den är bortom begreppen, och det är den JUST FÖR att den så att säga rör sig bortom det etablerade. Om vi däremot hade haft en stor mängd människor som kulturellt uppfattade och lyssnade på musik på detta sätt, ja då skulle vi KOLLEKTIVT skapa en norm, även om den inte var UTSAGD, även om den inte var UTBILDAD. Kulturen är outsagd men (kanske därför) fruktansvärt stark.

Jag vet inte om det blev klarare så här? Men du får väl fråga vidare, så får jag försöka beskriva.

Mikael P

Hm kanske..kanhända är det att man föreställer sig att man gör vissa saker på ett ellet två sätt.
Ex
Istället för att rensa åkern fixar man en Harg..
Istället för att rensa ogräs fixar man en kompost

Och som så fint som den första inläggesskrivaren sa:
Jag ÄR ute men LÅTSAS att jag är INNE

Ska bli intressant att prova. w00t

Hej.
Ja man BÖRJAR med en tanke, som kan expandera och bli något mer än en tanke. Eller varför inte, om man gått vilse, byta perspektiv. Då inte till att FÖRTRÄNGA att man gått vilse. Absolut inte ljuga för sig själv. Utan faktiskt släppa koncepten hemma-borta-vilse. Och var jag än är, så är jag där jag är, och kan alltså inte GÅ VILSE. Detta är en av bushidos grundpelare. Hela bushido genomströmmas av aktivt väljande av perspektiv.

Första gången jag släppte konceptet hemma-borta-vilse, satt jag och mediterade på vägen hem i motorvägsbussen. Jag jobbade inne i centrala Stockholm då, och bodde ute i Brandbergen. När man upphör att ha en icke medveten karta i huvudet som säger när man är hemma och när man är borta. Men det är inte bara att upphäva motsatsparet hemma-borta, utan båda dessa är knutna till att kartan fungerar. När kartan inte fungerar, så är man VILSE.

Om detta VILSE uppträder spontant, eller vid sjukdom, så är det lätt att man upplever FÖRVIRRING för det är den kulturellt accepterade reaktionen till detta. Eller om det blir överväldigande, så kan man hamna i RÄDSLA. Det är också mer eller mindre socialt accepterat.

Med tiden kan man då både använda förmågan att inte gå vilse, och släppa förmågan och uppleva saker mer direkt. Våra filter är ju både nyttiga saker som är menade att underlätta överlevande, men samtidigt tar de energi från oss, men framför allt klarhet. De filter vi har, som inte är uppfattningar utan genuina filter, de berövar oss möjligheten till direkthet och klarhet.

Mikael P

Tack Mikael!
Det blev klarare. :)

Hm.
Det är för mig svårt att hitta bra ord till att beskriva upplevelsen ! Men det tog en stund för mej att frigöra mig från yttre påverkan,,kanske tjugo minuter eller så . Min kroppsställning var stillasittande , framåtböjd . Det var i denna kroppställning inträdet i ”peceptionsförskjutningen” intäffade ..jag kan förstå att en del som läser detta inte vill ta upplevelsen på allvar ,,men jag låtsades inte att jag var inne när jag var ute , utan jag kände att jag var inne . När jag reste mig upp och tittade mej omkring , på himlen , träd och stenar , så upplevde jag detta vara i ett stort och slutet rum . Detta var en HÄRLIG känsla, jag kände lycka ! Efter en liten stund började jag att tveka på att det jag upplevde var sant ,jag tänkte DETTA KAN INTE VARA SANT , det var då ,, jusst då ! upplevelsen började bli otäck . Jag försökte koppla tillbaks till ” den vanliga ” uppfattningen som jag har när jag befinner mig utomhus ,men det gick inte . Jag befarade att jag hade fastnad i detta tillstånd ,,och det är då ! som det blev riktigt otäckt . När jag väl hade tagit mej in i maskinen så var jag tvungen att växla fram o tillbaka ,mellan vad jag såg av interiören och vad jag såg utanför,,Då ställde sig ” verkligheten” sakta ,,mycket sakta tillbaka .
Jag tänker prova igen , utan rumslig antidot .

Det jag har funderat på i efterhand är att prova åt andra hållet , om det kommer att fungera så finns det ett steg till ,,det sista steget ..nämligen att inte befinna sig någon stans vare sig ute eller inne !
Men dit vill jag färdas med min ständiga följeslagare och resevän .
Kan säga att jag har haft stor behållning av vad ni andra skrivit , nu förstår jag varför jag också byggt Harg ,,jag har gjort det för att jag väntat på någon !
Perman ! Dark side of the moon …AAAAAAhhhhhhh

Skogshuggarn

Ps/Lycka till Yrre ! ! !

Just själva delen att förskjuta perspektivet känns väldigt bekant. I mina som mest stressade dagar lever jag i mitt huvud, för att komma ur detta brukar jag gå ut i skogen, redan efter 10 min så brukar stressen släppa.

Och vad alla beskriver här så skulle man kunna säga att jag byter perspektiv, det brukar börja med en doft av jord, ruttna löv eller en fågelsång (alltså inte ett synintryck) och efter hand så börjar man "se" omgivningen på ett annat sätt. Man ser en järpe som ligger och trycker innan den exploderar i ansiktet på en, eller rödhaken som sitter och guppar framför en, man når en "jämvikt" på något sätt, en ro i naturen. Det som brukar vara sista stadiet för mig är när man står och tittar in en fågel/insekt/fisk/mus i 5-10min och konstaterar att livet är inte så dåligt ändå.

Då är man helt av med stressen och alla murar och väggar i huvudet bara rasar. Oftast kommer det fram lösningar på det man tidigare grubblade över när man gör just så här..
Det otroliga är att om man inte kopplar av så brukar det vara något som extremt tydligt drar till sig uppmärksamheten, tex så exploderar järpen i nyllet på en, och då blir man mer uppmärksam på verkligheten och vad omgivningen försöker säga.

Naturen låter aldrig mig gå därifrån utan att den ska ha fått visa det den ville.

Hej Marinelady.
Det du beskriver är självklart mycket viktigt och eftertraktansvärt. Kanske förstår jag inte helt det du skrivit? Men det är inte Icke-görande, som jag läser vad du skrivit. Att förskjuta perspektiv och Icke-görande är inte riktigt samma sak. En befriande och direkt upplevelse av naturen är som sagt bra, men den strider inte mot våra inre filter.

Mikael P

Hej.
Prova detta, ligg på rygg och titta upp i himlen. Det är bra om du inte ligger direkt på marken, utan en bit ovanför, tex på en ställning eller i toppen av ett träd, så du är separerad från jorden och jordningen. (Typ sejdhjälle)

Byt ditt perspektiv så att du inte ligger PÅ något, utan att du ligger sugen mot något och ligger UNDER det. Se det som att du flyger eller när som helst kommer att lossna från det som suger dig fast, och du kommer flyga iväg.

PS Skrik inte.

Mikael P.

Hej Perman .

Vill du berätta vilken musik du har lyssnat på förutom Pink Floyd när du gjort perceptionsförskjutnig ?

Skogshuggarn

Hej Skogshuggarn.

Ja ibland är det lustigt hur andra kan ställa en fråga till en själv, och man vet inte svaret först.
Men efter ett tag så strömmar svaret fram. Musiken jag brukar lyssna på, är förstås lite fel, jag brukade lyssna på annat för säg 10 eller 20 år sedan, och det förändras. Vissa kommer jag tillbaka till, andra passerar jag ganska fort.

Musiken som jag har till att börja med, är ofta ganska långsam. Wish you were here med Pink Floyd är ett exempel som jag ofta kommer tillbaka till. Senare har jag ofta lyssnat in på Criara när de spelar mer klassiskt inriktat med sång utan text. Bachs cellosviter fungerar utmärkt.

Just nu har jag försökt hänga på "Dead can dance". Jag kan inte svara på någon speciell skiva, eftersom jag har det mesta på datorn även om jag rippat det från egna skivor. Jag sätter på musik från ett band och vissa kommer jag att "hänga på" mer, andra mindre. Hur som helst, Dead can dance äger kvaliteer med sitt slagverk och sin uppskruvade, ibland hysterisk takt. Man måste släppa precis alla tankar för att kunna icke-göra deras musik. Du har inte tid att tveka eller LETA dig fram till känslan för icke-görande.

Slagverket och trummorna är som sagt centrala för mig i icke-görandet. Tvärt emot vad man kanske tror så fungerar inte mjuka new-ageiga luftpastejer. (en del låtar av Criara är ett undantag.) Japanska Taiko-trummor är däremot utmärkta. Indisk raga-musik likaså. Kanske förvånande, men jag brukar inte använda joik för detta, och inte heller "regelrätt transmusik". Dessa förändrar visserligen medvetandet, men efter helt andra banor. Både taiko och raga låter dig VARA trots att det är i grunden andlig musik.

Riktiga gamla rökare med Lesley West och Mountain fungerar också bra, och faktiskt en av de få som gör det som har text. Texten fungerar så så bra mot min genererade baktakt på deras baktakt. Prova "This weels of fire", eller "Blood of the sun".

Texter fångar NORMALT medvetandet för mig så mycket, vilket jag egentligen inte borde låsas av. Men så är det. Vissa texter är dock inte infångande, utan frigörande. Jag kan tro att den musik som innehåller för mycket av en specifik uttalat syfte av artisten/kompositören fungerar sämre för mig. Deras budskap finns där hela tiden, och det påverkar som människor som försöker styra en "tillbaka".

Som du märker är det svårt att riktigt kunna beskriva allt.

Mikael P.

Hej.

Efter att jag läst ditt svar Perman så sökte jag via Tuben på Dead can dance - Host of seraphim ,kan det vara rätt orkester ?

Intressant !

Suggestivt !

Skogshuggarn

http://www.youtube.com/watch?v=EnJOH5PImrw

Ahh, Dead Can Dance är fruktansvärt BRA musik! :D

Detta är några av mina favvislåtar:
Summoning of the muse - http://www.youtube.com/watch?v=Zbkhe8-cvYI
Cantara - http://www.youtube.com/watch?v=JDTx4B1a1is
Persephone - http://www.youtube.com/watch?v=jsRQz_2S6dk

Jag har sällan hört en sån otrolig övernaturlig känsla i en röst... Helt fantastisk. Önskar jag kunde sjunga så...

Hej.

Lindskog , , Cantara ! Den gillade jag också efter att ha lyssnat på dina tre favoriter .

Mäktigt !


Synd att du inte tycker dig ha stämman för den här typen av musik , för då kunde vi startat ett band ,,,personligen har jag vad som behövs för detta ,,,,förutom god hörsel ! :)


Skogshuggarn

Ahh, har alltid haft nån fånig liten dröm om att sjunga men tyvärr tycker jag inte att jag sjunger så bra att det duger, och det har nog inte så mycket med musikstil att göra som mer med kvalitet på rösten.

Jag sjunger hellre än bra, om man säger så. ;)

Missförstå mig rätt, alla kan sjunga men alla kan inte sjunga VACKERT! ;)

Om du verkligen vill göra sån här musik tycker jag du ska hitta nån som sjunger BRA och satsa på det! Det vore kul att höra vad du lyckas skapa. :D

Jag förstår vad du menar Lindskog , det är ungefär samma med instrumentalisterna : det finns många som kan spela , men det är få utav dom som kan göra bra musik ! :blink:








Skogshuggarn

OJ VILKA BRA FÖRKLARINGAR Mikael P!! ursäkta caps men jag var bara tvungen :D

Med så många exempel och infallsvinklar, känns det som man ser den här förklaringen i 3D, ungefär känslan jag får när jag läser castaneda, men han håller alltid den sista pusselbiten gömd, rackarn! Måste säga att det var den bästa förklaringen på en övning jag sett på länge. och jag letar, tro mig.

:respect: